Supermodeller och kändisar i svartvitt
Bilden på de nakna supermodellerna blev ikonisk. Foto: Herb Ritts
Det finns fler än en parallell mellan fotograferna Herb Ritts (1952–2002) och Robert Mapplethorpe (1946–1989). Estetiken och motiven är snarlika fotograferna imellan, även om Mapplethorpe var betydlig mer vågad med sitt innehåll. Ritts halkade däremot in i fotografkarriären mer eller mindre av en slump i motsats till Mapplethorpe som länge jobbade hårt för sin karriär.
Ritts karriär fick en rivstart i slutet på 1970-talet då några bilder han tagit på sin vän Richard Gere fick stor spridning i mode- och skvallermagasin. Snabbt blev Ritts en av de mest anlitade mode- och reklamfotograferna i branschen.
På Salo konstmuseum visas en retrospektiv utställning, ”In Full Light Herb Ritts”, med verk lånade av Herb Ritts Foundation. Fotografierna i utställningen är uteslutande svartvita. En ska komma ihåg att färgfotografi inom konst godtogs först på 1990-talet, även om det fortfarande finns de som håller fast vid att konstfotografi ska vara svartvitt.
Ritts hade en otrolig känsla för komposition och rytm. Han hade endast ytliga studier inom fotografi, men utvecklade tidigt sin regel om tre A:n. Bilderna skulle vara Attractive, Alluring and Appealing. Ungefär attraktiv, lockande och behagfull. Saknade en bild någon av de egenskaperna blev den inte använd.
Herb Ritts hade en förmåga att fånga personligheter avskalade och intimt.
I utställningen finns många porträtt av kändisar utöver Richard Gere. Här finns bland annat Mick Jagger, John Travolta, Elizabeth Taylor och Ritts goda vän Madonna. De flesta av oss är nyfikna på kändisar, men det är inte bara kändisskapet som gör porträtten intressanta.
Ritts hade en förmåga att fånga personligheter avskalade och intimt. Ibland är det själva situationen som är intim, men jag upplever att en kommer människorna in på huden.
Det här gäller inte bara kändisarna utan också andra personer Ritts fotograferade. Långt ifrån alla är kändisar. Förvisso jobbade han mycket med supermodeller; det ikonförklarade fotografiet på bland andra Cindy Crawford och Naomi Campbell finns med i utställningen.
Ritts fascinerades av Afrika och fotograferade mycket där under sina resor 1993 och 1994. I likhet med Mapplethorpe fascinerades han av den mörkhyade kroppen, så mycket att han lätt måla vita modeller i svart kroppsfärg.
I Afrika fotograferade Ritts även naturen. Det är kraftfulla bilder med ensamma träd på savannen och stora kattdjur. De här bilderna förstärker min uppfattning av Ritts förmåga att se kompositioner i sin omgivning, men också skapa dem och rytmen i bilderna.
Ritts leker med människokroppar, könsuttryck och olika material. Kropparna blir skulpturala och frångår ibland sin kontext helt och hållet. I slutet av 1980-talet fick hans fotografi surrealistiska inslag. Även om han mest fotograferar människor, skapar han märkliga illusioner med hjälp av kontraster och rekvisita. Det här blev känt som the L.A. Style. Ritts var nämligen från Los Angeles och jag tänker på honom som västkustens svar på Robert Mapplethorpe.
Julia Nyman
In Full Light
Herb Ritts
Salo konstmuseum Veturitalli
26.5–16.9.2018
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.