Stugorna tar över stränderna – 700 kilometer strandlinje har bebyggts de senaste 10 åren
Byggandet vid ständerna har ökat de senaste åren. I dag är omkring 50 procent av Skärgårdshavets stränder bebyggda. Foto: Kim Lund
Allt fler skärgårdsstränder har blivit otillgängliga för sporadiska besökare eller turister. Det visar en utredning som Egentliga Finlands förbund gör tillsammans med Miljöministeriet som en del av ett större projekt kallat ”havsplanering”.
En liknande utredning gjordes år 2005 och nu är det dags att uppdatera registren. Några exakta siffror finns inte att tillgå, men enligt de uppgifter som finns tillgängliga är upp till 50 procent av Skärgårdshavets stränder bebyggda.
Ökningen beror inte nödvändigtvis endast på att antalet nya stugor har ökat dramatiskt. Det kan också bero på att kommunernas fastighetsregister har uppdaterats och sådana hus som saknades i den förra granskningen nu har registrerats.
De fria stränderna blir allt mer sällsynta
Det är ändå klart i vilken riktning utvecklingen går.
– Antalet stränder som är stängda för allmänheten har ökat till följd av det tilltagande byggandet. Sommarstugorna gör att seglare, cyklister och andra som vill utnyttja stränderna inte kan göra det, säger specialplanerare Lasse Nurmi vid Egentliga Finlands förbund.
– Vi har säkert världens största skärgård och endast fem miljoner invånare. Trots det har vi lyckats bygga så mycket längs stränderna.
Det har blivit allt svårare att hitta obebyggda stränder i Skärgårdshavet. ÅU-foto
Utredningen omfattar stora delar av sydvästra Finlands skärgård, bland annat Pargas, Kimitoön, Åbo, Nådendal och Gustavs. De regionala skillnaderna är därför stora, säger Pekka Salminen som är koordinator för havsplaneringsprojektet.
– Till exempel i Åbo finns det minimalt med obebyggda stränder. Undantagen är Kuva udde och Saro udde på Runsala. I den yttre skärgården är situationen en annan och där finns mera plats, men å andra sidan är det svårare att ta sig dit.
Trots att landskapsplanen styr hur stor andel av stränderna som bör lämnas fria och obebyggda har kommunerna planeringsmonopol vad gäller detaljplaneringen och kan i praktiken därför bestämma hur det byggs, och var det byggs.
Lasse Nurmi och Pekka Salminen vid Egentliga Finlands förbund tycker kommunerna borde tänka mera långsiktigt i sin planering av stränderna. Fto: Kim Lund
Strandbyggandet bestäms i första hand av generalplanen och av kommunernas strandgeneralplan om det finns en sådan. En markägare kan också välja att göra en stranddetaljplan för sin tomt och den vägen få bygglov. De går också att söka undantagslov om tomten har byggrätt, men är oplanerad.
När flera markägare gör sina egna stranddetaljplaner eller beviljas undantagslov uppstår det som Nurmi kallar för ”frimärksplanering”. Det betyder att man planerar en eller ett par tomter i gången och då blir slutresultatet splittrat med fristrandlinje endast här och där, förklarar Nurmi.
”Bygg hellre närmare bycentrum”
I stället kunde byggandet koncentreras till bycentrumen.
– Kommunerna har stor makt vad gäller att bevilja bygglov. Man kunde stöda den fast bosatta befolkningen genom att till exempel bevilja byggloven för både fast boende och fritidsboende närmare bycentrumen där den mesta av servicen finns. Då skulle den nya bebyggelsen skapa förutsättningar att utveckla och bevara servicen i centrum.
Salminen påminner att stuglivet inte är det samma som för 50 år sedan och planeringen måste vara långsiktig.
– Många stugor byggs som året runt hus. Det kan löna sig att bygga tätare och använda ett gemensamt vattenverk, göra elanslutningarna tillsammans och ha en gemensam strand.
– I dag ställer sig också många kritiskt till vindkraftverk i skärgården, men om 50 år kanske ingen vill köpa en stuga som inte får sin energi på ett lokalt och ekologiskt sätt.
Prioritera turister eller sommargäster ?
På Kimitoön har nästan alla stränder strandgeneralplaner. Där byggs mellan 20 och 30 nya fritidshus per år. Enligt generalplanen bör de byggas minst 30 meter från strandlinjen.
I Pargas stads byggnadsordning stipuleras att huset inte får byggas närmare än 40 meter från strandlinjen.
I Pargas beviljas det omkring 30 nya bygglov för fritidshus per år, de flesta vid strand. I fjol beviljades 40 bygglov för kajer och bryggor som är längre än 15 meter långa eller 30 kvadratmeter stora.
För både Pargas och Kimitoön är turismen en viktig inkomstkälla. I skärgården finns Skärgårdshavets nationalpark där byggandet är förbjudet och där det finns gott om fria stränder. Men till exempel längs Skärgårdens ringväg är det svårt att hitta en badplats.
Samtidigt är strandtomterna attraktiva och efterfrågade och för markägaren har de ett betydligt större ekonomiskt värde än en tomt i bycentrum.
Kommunerna bör ändå tänka långsiktigt och ta en tankeställare kring hur man prioriterar då det gäller boende och byggande.
– Vad väger mera: att låta några familjer tillbringa sin semester vid en strand eller att öppna dem för 100-tals turister som också gynnar ortens företag, frågar sig Nurmi.
Förutom Egentliga Finland deltar Finlands alla kustlandskap från Lappland till Kymmenedalen samt Åland i havsplaneringsprojektet.
”Det handlar om pengar”
Cirka 50 procent av Skärgårdshavets stränder är bebyggda. Hur är det i Pargas, planläggningschef Heidi Saaristo–Levin finns det tillräckligt med lediga stränder i Pargas?
– Visst finns det lediga stränder, men frågan är om de är på rätt ställe för dem som vill idka friluftsliv. Men det beror på vad man söker. Det finns många fina badständer och friluftsområden som Norrbyholmen och Lillholmen.
– Men kanske man i turismsyfte kunde fästa mera uppmärksamhet vid att köpa mark där det är möjligt, eller samarbeta med markägaren för att öppna stränderna. Vi har en stor skärgård som lockar folk, men om vi inte äger marken kan vi inte marknadsföra den. Det här utgör en helhet som det tål att fundera på.
Planläggningschef Heidi Saaristo-Levin. Foto: Kim Lund
Kan kommunen via planläggningen styra byggandet så att det skulle finnas flera lediga stränder?
– Nog kan vi det, men jag tycker inte att vi hittills har planerat fel. Det finns lediga stränder i enlighet med landskapsplanen och generalplanen. Men de stränderna är privata.
– Om de förtroendevalda så vill, finns det anslag för att köpa mark som kunde utnyttjas som friluftsområden och som skulle gynna både fast boende och fritidsboende. Sist och slutligen handlar det om pengar och hur man vill använda dem.
Har kommunen varit för frikostig med att bevilja bygglov för bryggor och stugor vid stränderna?
– Nej. Vi följer generalplanen och byggnadsordningen som har tydliga anvisningar för byggandet. Till exempel avståndet till stranden och hur huset passar i miljön.
I artikeln här bredvid tycker specialplanerare Lasse Nurmi att byggandet borde koncentreras närmare bycentrum. Hur gör man i Pargas?
– Vi välkomnar tanken och försöker styra utvecklingen närmare centrum för att garantera bra kommunal service men också för att stöda privatföretagare. Men eftersom vi inte är markägare är det en utmaning, men vi gör vårt bästa. Det hjälper inte heller att bygga ett hus, det borde vara en större helhet. I Nagu gjordes ju ett gott försök.
Naguförsöket gällde Ernholmsprojektet i fjol då Pargas stad tillsammans med ett konsortium ville köpa ett 20 hektar stort markområde på Ernholm i närheten av kyrkbyn.
Man planerade att bygga ett större bostadsområde med upp till 100 bostäder. Projektet stupade på att markägarna inte ville sälja.
Artikeln uppdaterad kl 9.50. Parentesen kring landskapsplanen i Saaristo-Levins är borta.
Jag undrar om Lasse Nurmi vid Egentliga Finlands Förbund alls har besökt skärgården de senaste åren, inte kan man bara stirra på kartor runt sitt skrivbord, ut på fältet och se. Av egen erfarenhet så har det aldrig varit problem där jag har sommarstugan, ungefär 17 hektar, där också mina tre bröder har sina stugor, nog har det under årens lopp kommit otaliga båtförare som har tagit i land och övernattat i sina båtar på nämnda holm, inte har det aldrig stört mig eller mina bröder
Nicklas Guseff som är sjöbevakare, rör sig mycket i skärgården borde väl se hur det ser ut i verkligheten, inte några byråkrater som sitter bakom sina skrivbord.
Johan Sundqvist
Dragsfjärd
Detta tror jag. og ör en sanning med modifikation. Efter att i sommar kört omkring i fem veckors tid i HELA Skärgårdshavet, kan jag intyga att det finns 1000-tals kilometer obebyggda stränder i vår skärgård. Hur har man nu riktigt räknat? Betyder EN stuga på en 5-10 ha stor holme att hela den holmens strandlinje nu är bebyggd eller?
Skulle gärna veta lite mer om hur denna fakta tagits fram!
Vi måste ändå komma ihåg att dessa bebyggda strandremsor ägs av privatpersoner. Tillfälliga turister hämtar inget annat än skräp till ägaren. Inte finns det fria områden i stan heller som är privatägda. Tänk om varje tomtägare skulle tvingas lämna hälften av tomten obebyggd och öppen för alla.
Jag förstår int påståendet att de e omöjligt att hitta en strand i skärgården. De finns offentliga simstränder längs Skärgårdensringväg i varje kommundel, riktit me väg fram o allt. Vad är probleme? Om man kollar in grundkartan för hela västra Åboland kan man ganska snabbt konstatera att de finns mycket obebyggd strand där en väg finns nära. Vad är alltså problemet?
Yttermera visso i gamla Pargas finns de bussrutter som löper enda ner till flera stränder.
Bord man riva spelbyxorna och känna sej kränkt då landskapets tjänsteinnehavare int kan läsa kartan?