Mikael Heinrichs 08.04.2021 07:00

Den gemensamma ansökan (GEA) för andra stadiets utbildningar avslutades i går. Enligt den kan man i Åbo och Åboland konstatera en liten skiftning mot en större gymnasiebenägenhet än tidigare om åren.

Studiehandledare Roland Karlsson vid Sarlinska skolan i Pargas är tillsammans med sina kolleger på grundskolesidan mest oroad över det allt snävare utbudet av yrkesutbildningar på svenska i regionen.

Mikael Heinrichs

– Bristen på alternativ ökar samtidigt risken för felval och i förlängningen avbrutna studier. Ett konkret exempel är servitörlinjen som Axxell tidigare hade, men som lagts ner. Av de elever jag har som egentligen hade velat studera till servitör, valde nu alla i stället gymnasiestudier. Alla vill inte bli kockar och alla är inte beredda att söka sig bort från hemorten direkt efter grundskolan, säger Karlsson.

Flera väljer närmare alternativ

Att bo på internat är något som inte nödvändigtvis lockar alla, allra minst i coronatider. Om valet av studieinriktning är solklart efter grundskolan, är tröskeln för att flytta längre bort hemifrån också lägre. Men för den som tvivlar och tvekar kan vågskålen enkelt tippa över till det ”enklaste” alternativet nära hemmet.

– En trend som syns hos oss är är att fler elever än vanligt som har valt en yrkesutbildning har sökt sig till de finskspråkiga alternativen som finns i Åbo. Jag har analyserat om det beror på att det är flera finsk- eller tvåspråkiga elever bland dessa sökande, men så är inte fallet, säger Karlsson.

Som exempel nämner han att den finskspråkiga närvårdarutbildningen i Åbo lockat flera förstahandssökande från Sarlinska skolan än den svenskspråkiga närvårdarutbildningen som Axxell erbjuder.

Mikael Heinrichs

– Samtidigt som vi vill ha ett större utbud av alternativ är jag orolig för att vi inte kan hålla ens det lilla vi har i yrkesutbildningsväg vid liv. Utbildningarna måste vara tillräckligt kvalitativa för att inte konkurreras ut av de finskspråkiga alternativen, säger Karlsson.

Åboelever starkt gymnasiebenägna

Studiehandledare Kim Johansson vid S:t Olofsskolan i Åbo håller med Karlsson. Av hans elever har strax över 80 procent i första hand sökt till gymnasieutbildning. Han bedömer att omkring 72 procent har en realistisk chans att komma in till ett gymnasium, en siffra som skulle motsvara de senaste tio årens medeltal (67–73 procent).

– Det är helt klart att det är ekonomiskt svårt att motivera flera linjer i Åbo och Åboland då det inte finns sökande. Samtidigt saknar vi en svenskspråkig tionde klass i regionen, det närmaste alternativet finns i Karis på Västra Nylands Folkhögskola. Men då vi har kanske ett par sökande om året finns det inte underlag för en sådan, säger Johansson.

Han har också märkt av att coronaåret satt sina spår. Framför allt märks det att eleverna inte haft möjlighet att på riktigt bekanta sig med de olika yrkesutbildningarna på plats.

– Då man verkligen står där i skolan och ser hur vardagen ser ut får man en helt annan, konkret bild av vad yrkesstudier kunde innebära, säger Johansson.

Överutbud av platser, underutbud av alternativ

Att det finns ett överutbud av nybörjarplatser inom både gymnasie- och yrkesutbildningen är inte heller någon hemlighet. Samtidigt handlar det om en delikat balansgång. Ingen yrkesutbildare vill eller vågar satsa på utbildningar på svenska i Åbo om ingen söker till dem, men för att etablera en utbildning krävs tid och ett gediget marknadsföringsarbete. Yrkesutbildningen ska inte bara fastna i elevernas medvetande, utan också hos föräldrarna.

– Om man går in för att starta nya utbildningar gäller det att se till att den finns långsiktiga planer och en kontinuitet. Yrkesutbildningen har lidit värst av minskad finansiering och sparåtgärder, påminner Johansson.

Mikael Heinrichs

– Dels kan man se det som en positiv sak att så många som möjligt får möjligheten att studera det man vill, dels är det i allas intresse att ungdomarna hittar rätt studieplats. Om man resonerar som så, att man nog kommer in där man vill, behöver den unga aldrig ens fundera desto mer över sitt val. Det blir en självklarhet och hela mognadsprocessen blir på hälft. Vem gynnas av att 74 procent av alla elever rent teoretiskt kan få en gymnasieplats, frågar sig Karlsson.

Geografin talar för det egna gymnasiet

I Kimitoöns kommun är det ganska exakt hälften av eleverna som valt gymnasiet och endast ett fåtal som valt ett annat gymnasium än Kimitoöns gymnasium.

I Kimitonejdens skola är gymnasiebenägenheten aningen lägre än den brukar (50 procent jämfört med sedvanliga 60) medan Dalsbruks skola har en högre gymnasiebenägenhet (50 procent jämfört med 40) än man brukar.

Studiehandledare Thomas Sjöblom i Kimitonejdens skola ser liksom sina kolleger antalet nybörjarplatser som ett regionalt problem, eftersom de inte anpassas enligt årskullarnas storlek.

– Det är också ett faktum att utbud och efterfrågan inte alltid möts. Trots goda avsikter är unga inte nödvändigtvis intresserade av en specifik inriktning inom en viss bransch, säger han.

Elev- och studiehandledare i Dalsbruks skola, Kyrkbackens skola i Nagu och Skärgårdshavets skola i Korpo har också intervjuats för artikeln.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln