Anja Kuusisto 08.08.2020 05:00

Den första studieperioden vid Åbo Åkademi, liksom vid de flesta av landets universitet, ska i huvudsak ske på distans. Det är en besvikelse för många. Beskedet om att hösten inleds med distansstudier gavs ändå så tidigt att såren för många har hunnit läka. De studerande vi intervjuar ser inte svartvitt på situationen .
Nu oroar sig studerandena i stället för om period två i värsta fall även den ordnas på distans. Det kan hända, säger prorektorn, om inte situationen förbättras.
Finland har en av Europas snyggaste coronastatistik, så det är svårt att veta hur mycket bättre läget kunde bli. Om vi inte utgår ifrån att distansstudier bedrivs tills vi alla är vaccinerade mot viruset.
Men till skillnad från våren har Åbo Akademi beslutat öppna campus, vilket är en lättnad.
Man måste fortsättningsvis sköta studierna digitalt och får inte mötas i den fysiska föreläsningssalen. Men man får mötas i kvarteren, ta en kaffe eller kanske gå någonstans där man kan jobba i grupp kring en inlämningsuppgift – för vem kan hindra det?
Lika lite som någon kan hindra att samma studerande nöter åstranden, går på krog, umgås med vänner.
Eftersom många studerande lever så gott som vanligt i livet utanför studierna, har många av dem ifrågasatt varför universiteten tillämpar så strikta regler.
Vi har fått en del svar i nyhetsförmedlingen de senaste dagarna.
Både hos oss och överlag i Europa har coronaviruset nu i högre grad uttryckligen spridits bland unga vuxna.
Trots det kan man fråga sig om undervisning på distans kan vara den avgörande faktorn som knäcker stigande smittokurvor.
Det är nämligen ett faktum att många studerandes vardag ser ut såsom förr. Där ingår kompishäng, stadsliv, träning, resor – och där är snart det enda avvikande att studierna bedrivs på distans.
De här unga människorna har nämligen fortsatt att vara unga – och för det kan de inte klandras. Även om rekommendationer om säkerhetsavstånd och handhygien gäller dem lika mycket.
Så vad är idén med distansstudier? Frågorna haglar och vi får flera svar.
Självfallet är omsorgen om hälsan första prioritet, hänsynen till att det finns studerande i riskgrupp en annan.
Ett svar som inte erbjuds men som säkert också inverkar, kunde få etiketten ansvar. Om en studerande har valt att äta lunch i studentcaféet i stället för hemma, om en studerande har valt att umgås med studiekompisar på frititiden, då är valet hennes.
Om ÅA har ordnat föreläsningen i föreläsningssalen i stället för att erbjuda den digitalt över nätet, då kan universitet antas ha ett annat ansvar också för hur föreläsningen förverkligas, för hur säkerhetsavstånd kan hållas, för hurudana arrangemangen överlag är.
Självklart bär alla ett ansvar för sitt eget beteende också under en sådan föreläsning, men otvivelaktigt uppstår en helt annan diskussionen än om en covid-19-sjuk ÅA-studerande har studerat på distans.
När Åbo Akademis bilbliotek öppnar ska en del av stolarna att vara blockerade så att säkerhetsavstånd kan hållas.
Det låter som ett regelverk som är lätt att förstå och som man kan tro att ska fungera.
Det är via sådana praktiska lösningar man borde jobba vidare.
Den mentala hälsan hos unga måste nämligen också prioriteras. Redan under våren framkom att många studerande mådde dåligt av isolationen. Och de som mår allra sämst är inte de som högljutt protetsterar, tvärtom hörs deras protester mer och mer lågmält.
Det är därför ingen enkel balansgång universiteten ska gå.
Ett dödligt virus ger inte mycket spelrum. Då kan en del försiktighetsåtgärder kännas överdrivna, medan man i den andra vågskålen kan ha en risktagning som kan handla om mänskoliv.
Att universitetens restriktioner sticker ut – eller upplevs strikta – beror också på att vårt samhälle håller på att återgå till något som liknar den forna vardagen, möjligtvis med undantag för att vi snart bär munskydd i kollektivtrafiken.
På många andra arbetsplatser har hur som helst distansjobbet helt eller delvis upphört.
Då kan en förklaring till universitetens ”avvikande” agerande också sökas i deras globala verklighet.
Det hjälper inte hur fina siffror Finland uppvisar, då antalet insjuknade i covid-19 i många andra länder stiger. Universiteten jobbar verkligen inte isolerat, också ÅA är en del av Europa, med många kanaler även internationellt.
Sådant samarbete tvingas verka på distans nu, men ensamma studerande i Åbo bör man öppna dörrarna för. Att välkomna till campus är rätt och rimligt.
Det kan hända att vi befinner oss mitt i – eller i början av? – en pandemi. Då kan inte någon vara tvärsäker på vilken riktning som är den rätta. Men ett mantra att fundera på och eventuellt lära sig kunde vara acceptans, anpassning och ansvar.
Vi kan inte vaccinera oss mot viruset ännu. Det måste vi acceptera.
Vi anpassar vårt liv efter det, vissa med större försiktighet än andra.
Vi tar vårt ansvar, och det ansvaret kan ingen annan ta för vår del.
LÄS OCKSÅ:

Distansstudier gäller då Åbo Akademis hösttermin drar igång

Många studenter ogillar distansstudier — ”hoppas verkligen att det inte fortsätter hela hösten”

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln