Stormskärs Maja rev applåder när den öppnade filmfest i Ekenäs
Den 18 och således myndiga upplagan av Ekenäs Filmfest inleddes på fredagen med två visningar av den efterlängtade filmatiseringen av Stormskärs Maja.
– Det var ett självklart val som öppningsfilm eftersom vi alla känslor för historien och den ligger oss nära hjärtat, sade Sirpa Huusko, ordförande för Ekenäs Filmfest när hon öppnade festivalen på Finlands äldsta biograf, Bio Forum i Ekenäs.
Salen var fullsatt när salen mörknade och de åländska landskapen lyst upp från den vita duken. Tiina Lymis film om 17-åriga Majas resa till självständighet fungerade uppenbarligen bra. Publiken satt snällt tills Symfonia Lahti började spela den nykomponerade versionen av Lasse Mårtensons signaturmelodi och sluttexterna började rulla. Efter det kom applåderna.
Kristoffer NöjdEfter visningen ställde sig skådespelarna Tobias Zilliacus och Jonna Järnefelt som spelar Majas föräldrar framför publiken. Med sig hade de också Thomas Forsström som är marknadsföringsproducent på Solar Films.
Också Zilliacus verkade gilla slutresultatet.
– Som skådespelare i en film hakar man ofta upp sig på tekniska detaljer när man ser filmen första gången. Men när Jonna och jag såg en pressvisning för två veckor sedan glömde man att titta på de små detaljerna och drogs med i historien.
Ville inte missa äventyret
Järnefelt blev kontaktad av regissören Tiina Lymi för ungefär två år sedan.
– Hon frågade om jag vill spela Majas mamma. Jag sade ja innan jag hade hunnit läsa manuset. Jag vill vara med om detta äventyr. Sedan hörde jag att Tobias skulles spela pappan och det tyckte jag var trevligt för vi har spelat mycket ihop både på scen och på film.
Järnefelt hade cirka tio inspelningsdagar varav nästan alla var på Åland där alla utomhusscener förutom marknaden i Åbo spelades in.
– En filmroll är väldigt annorlunda än på teater. Man har ingen tid att repetera i filmproduktioner medan man ofta repeterar i två månader på teater. Man måste bygga upp världen i huvet innan man kommer till inspelningen. Men man får inte vara för färdig. Man måste vara öppen för de andra karaktärerna. Amanda Janssons otroliga fina intuitiva energi och speciella utstrålning gjorde att jag fick en känsla av att Majas mamma måste vara en varm människa. Maja råkar ut för så många hemska saker att hon måste ha en mamma som stöder henne trots sin religiösa och konventionella bakgrund.
För ett ögonblick trodde jag att jag skulle få spela Janne men sedan slog det mig att jag är 50 år gammal.
Zilliacus blev i sin tur kontaktad av Lymi för tre år sedan.
– Hon berättade att hon ska göra Stormskärs Maja och hon ville ha mig med. För ett ögonblick trodde jag att jag skulle få spela Janne men sedan slog det mig att jag är 50 år gammal. Men jag tänkte lite som Jonna och ville göra en pappa som var som pappor var på den tiden men ändå en pappa som är mån om sina barn och sin dotter.
Men Lymi hade också behov lite annan hjälp av Zilliacus.
– Tiina är modig. Hon kommer själv från det finska Finland och har inte mycket koppling till skärgården och ingen koppling till Åland eller det svenska – eller hela den här historien för den delen. Hon behövde lite stöd på vägen. Så det har varit en lite annorlunda process för mig också, vilket var roligt.
Språkfråga på flera sätt
Det är den första svenskspråkiga filmen som Solar Films producerar helt och hållet. I festivalpubliken frågade man om dialekterna i filmen där åländskan hörs i något varierande mån.
– Man har försökt jobba med dialekten så att den ska vara så nära åländskan som möjligt. Men det är klart att man kan höra att alla inte är från Åland om man nagelfar det. Det har ändå varit glädjande att se att ålänningarna själva har varit nöjda och tyckt att det låter bra.
– Ålandstidningens kulturredaktör gav redan i höstas ett jättegott betyg för huvudrollsinnehavarnas åländska. Språkvetare har också gjort det, säger Forsström.
Upplever ni att förväntningarna på en ny filmatiserad version var höga?
– I viss mån förstås på Åland. Det är deras nationalepos. Initialt fanns det mycket entusiasm men också misstänksamhet om vad det ska bli. På fastlandet upplever jag inte samma sak. Många har någon sorts relation till böckerna och kanske tv-serien och musiken här. Man tyckte kanske mer att det var roligt att det görs, säger Zilliacus.
– Det är fantastiskt med en helt finsk, något sånär ung, kvinnlig regissör. Tiina såg möjligheten att berätta om den finländska kvinnan som växer till självständighet vilket vi alla är väldigt stolta över. Därför är filmen lätt att ta till sig. Filmbolaget är känt för bad jag kallar för gubbfilmer men de har inte gjort så många filmer om kvinnor. Det här är en jättestor satsning av dem, säger Järnefelt.
Måste ses!!