Stefan Holmström 22.05.2019 04:002

Hund bet brevbärare. Brevbärare bet hund.
Det första är ingen nyhet, det andra är det. Ungefär så lär man ut nyhetsprioriteringar till dem som studerar journalistik eller andra medievetenskaper.
Det överraskande är det som är en riktig nyhet.
Det handlar såklart inte enbart om journalistik. Det som är överraskande är det som blir en snackis, oberoende av om medier är först ute med uppgifterna.
Därför är det lite svårt att greppa det som Grönas Saara Ilvessalo sade på det långa fullmäktigemötet på måndagskvällen:
”Det blir aldrig diskussion om de projekt som blir klara i tid eller som till och med blir billigare. Beslutsfattare och medier borde se också dessa.”
’Logiken haltar. Ska det göras stora nyheter på att jobb görs som de ska göras? Ska den stora allmänheten faktiskt fästa sin uppmärksamhet på sådant?
Titta – någon gör sitt jobb rätt!
Knappast.
Det betyder såklart inte att det är fel att uppmärksamma om processerna i staden nu fungerar bättre. Men att därför inte lyfta fram alla missar – som är lite väl många och stora – skulle inte vara rätt. I slutändan är det ändå Åboborna som ska betala för allt.
Det är klart att man med glimten i ögat kunde argumentera att nyhetsvärdet – det överraskande – verkligen ligger i det att stadens satsningar når mål enligt både budget och tidsram. Men bara med glimten i ögat.
Dessutom: att under fullmäktigemötet hävda att Logomobrons tidigare pris på 8,9 miljoner euro egentligen är det samma (!) som fjolårets estimat på 13,3 miljoner – ”om man då räknat som man skulle räkna nu” – känns också som orwellianskt nyspråk.
En sak är lätt att lova. Den dag Åbo stad har ett projekt som blir klart mycket snabbare än beräknat – och blir klart billigare än vad man budgeterat – får det allas omedelbara uppmärksamhet.
Här behövs inte ens mediernas hjälp, då politikerna nog själva bums sprider budskapet i alla kanaler.
Sedan är det faktiskt så att det borde finnas bättre disciplin för hur man diskuterar de försenade dyra projekten. Ett bekymmer i Åbopolitiken är att de sorgliga satsningarna släpas in i alla diskussioner.
Så var det också då delrapporten för stadens ekonomi skulle behandlas på måndagen. Hur många var det inte som ville tala om Logomobron, Kakolabackens snedhiss och stadsteatern? Ändå hade minustecknen i delårsrapporten inget att göra med investeringar.
Håll er till sak, tack, det här ökar inte Åbobornas förtroende för kommande beslut – oberoende av om stadens projekt numera sägs klara av både budget- och kalendermål.
Det känns ibland som om det skulle behövas ett eget möte där politikerna skulle kunna släppa ut all missnöjesånga. Nu är det bara tröttsamt.
Dessutom: om så många fullmäktigeledamöter är sura på hur allt har gått till, men ändå inte vågar stoppa projekt – nu tar vi oss en funderare! – är det fruktlöst att fortsätta mala på med missnöjesyttringar på möten.
Flera ledamöter sade på måndagen att den 20 maj borde vara dagen som förändrar allt. Nu ska det bli ordning på hur beslut fattas och hur staden följer upp hur projekt avancerar. Håll i den tanken!
I fallet Logomobron ska vi inte heller glömma att det handlade om så mycket mer än en bro. I ena ändan av bron skulle det väl bli ett stort parkeringshus, som i sin tur skulle vara granne med det så kallade resecentret. Och så hade vi ju idén om Brahebron, den tredje bron över bangården, inritad i detaljplanen för några år sedan. Kanske dags att sudda ut den nu?
Hela den ursprungliga visionen var mycket mer grandios än det krökta rör som nu ska hänga över spåren. Inte blir väl Logomobron ett enda tjugomiljonersmonument med temat ”vi tänkte så där, men så det blev så här”?

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln