Stopp för muddermassor i Västanfjärd – saken avgörs på måndag i Kimitoönämnd
Kimitoöns Vatten har ansökt om tillstånd för att placera 450–500 kubikmeter muddermassa på ett cirka 600 kvadratmeter stort område i Västanfjärd. Men åtgärden stoppas åtminstone tillfälligt.
Kimitoöns tillsynschef Dan Renfors har beviljat tillstånd den 1 december, men ungefär en vecka efter det lämnade en granne med fritidshus i närheten in en begäran om omprövning av beslutet.
Ärendet tas upp i Kimitoöns bygg- och miljötillsynsnämnd på måndag. Förslaget är att begäran om omprövning förkastas som obefogad.
Området där man planerar muddra finns i Norrlammala bys samfällda vatten, cirka 200 meter från mynningen av Lammalabäcken. Lammalabäcken mynnar ut i Västanfjärdsviken söder om brandstationen där det finns en liten småbåtshamn.
Enligt detaljplanen är det här ett område för en småbåtshamn eller småbåtsplatser.
Nedan finns en interaktiv karta över det aktuella området.
Muddringen har att göra med det gamla reningsverket
Reningsverket i Lammala stängdes 2016 och då hörde det till att städa upp diket i närheten. Muddringen är en fortsättning på det arbetet. Det handlar om en ytlig muddring på 20–30 centimeter.
– Kimitoöns Vatten har fått order av regionförvaltningsverket att muddra, säger vattenverkets vd Niklas Enestam.
Han poängterar att de aktuella tillstånden handlar om deponeringen av muddermassor, inte om muddringen i sig.
– Bäcken har muddrats tidigare. Då lyftes massorna upp på det ställe som är aktuellt nu.
71 procent av delägarna säger ja
Enestam säger att han frågat om lov av de flesta vattenägare i området. I beredningen av ärendet står det att de grannfastigheter vars landskapsvy påverkas av åtgärden i en liten grad har informerats.
Av delägarna till fastigheten har 71 procent gett samtycke till placeringen av muddermassorna.
Fler argument för begäran om omprövning
Grannen som inte är med på noterna anser bland annat att ansökan inte uppfyller förutsättningarna för tillstånd för miljöåtgärder, att åtgärden strider mot gällande detaljplan, att sökande inte har besittningsrätt till platsen och att åtgärden kan försvåra byggande på de närliggande fastigheterna. Grannen anser vidare att de som äger fastigheterna i närheten bör få säga sitt.
Tillståndet för placering av muddermassor grundar tillsynschefen på markanvändnings- och bygglagen. Enligt den heter det att tillstånd för miljöåtgärder ska beviljas om åtgärden inte försvårar användningen av området för det ändamål som reserverats i planen eller förstör stads- eller landskapsbilden.
Den som söker tillstånd behöver inte äga det aktuella området, men ska ha besittningsrätt till det. Kimitoöns Vatten anses ha besittningsrätt.
Motiveringen till att nämnden föreslås förkasta begäran om omprövning på måndag är att deponeringen inte anses försvåra eller hindra användningen av området. Enligt beredningstexten är åtgärden inte så omfattande att den förstör landskapsbilden.
Föredraganden hänvisar till § 131 i Markanvändnings och Bygglagen. Där sägs om bygglov. Till ansökan om bygglov ska fogas utredning om att sökanden har besittningsrätt till byggplatsen och några andra saker.
När har man då besittningsrätt?
§ 81 i Markanvändnings och Bygglagen stipulerar emellertid: Bygglov får inte heller beviljas, om inte den som ansöker om bygglov har hela byggplatsen i sin besittning eller om beviljandet av bygglov försvårar användningen av en annan del av kvarteret för det syfte som planen utvisar.
Man skall alltså ha HELA byggplatsen i sin besittning. Nu står det i artikeln och i föredragningen att 71% har sagt ja. Men åtminstone förr i världen var HELA detsamma som 100%. Märkvärdig procenträkning som föredraganden i kommunen ägnar sig åt.