Carina Holm 30.11.2019 04:50

Det är inte ens ett år sedan de chockerande nyheterna om vanvård på äldreboenden runt om i landet började sprida sig som en förskräcklig löpeld.
När den första modiga vårdaren slog larm om vanvård på Esperi Cares äldreboende Ulrikahemmet i Kristinestad trodde många – eller ville många tro – att det handlade om ett mycket olyckligt, men dock enskilt fall.
Så visade det sig inte vara.
Den långtifrån människovärdiga behandling som många äldre hade utsatts för väckte både oro och ilska.
Hur var detta möjligt? Hur hade dylik vanvård fått fortsätta i dagar, veckor, ännu längre?
Skandalerna på äldreboende efter äldreboende avlöste varandra tills fallen blev så många att det var svårt att hålla räkningen.
Och varje fall handlade om människor, som inte blev tröstade av att så många andra också hade farit illa.
I veckans nummer av Suomen Kuvalehti (27.11.2019) är det företaget Validia boende, som är en del av Invalidförbundet, och dess serviceboenden som granskas – och mycket av det som kommer fram påminner om avslöjandena från äldrevården.
Tidskriften har fått ta del av klagomål och anmälningar om missförhållanden som anhöriga har gjort till olika myndigheter, både på kommunalt och regionalt plan.
Nu har övervakningsmyndigheten Valvira börjat utreda förhållandena och eventuella missförhållanden på serviceboenden för svårt handikappade runtom i landet, skriver Suomen Kuvalehti.
Anhöriga har lämnat in klagomål om utebliven eller felaktig medicinering.
Boendes sår har inte skötts om, en anhörig har glömts i bastun, en annan måste stanna utomhus i vinterkylan så länge att en kroppsdel förfrös.
Människor har inte fått hjälp till toaletten, människor har inte fått hjälp att äta.
Och det är ingen liten aktör det handlar om.
Validia har omkring 1 200 boende i över fyrtio servicehem runtom i landet.
Under föregående räkenskapsår uppgick företagets vinst till över 4 miljoner euro.
Det som gör avslöjandena om brister i vården så skakande är att det än en gång handlar om människor som inte nödvändigtvis själva kan föra sin talan eller bevaka sina egna intressen.
En anhörig uttrycker det så här i de dokument som Suomen Kuvalehti har fått ta del av:
– De anhörigas närvaro är nödvändig i boendets vardag. De anhöriga måste se till att nära och kära inte lämnas vind för våg och att de hålls vid liv. Men de som inte har några anhöriga, vem bryr sig om dem?
Parallellerna till vanvården inom äldreomsorgen är många – och trots all uppståndelse kring missförhållandena och vanvården på äldreboendena är problemen där beklagligtvis långt ifrån över.
I ett färskt exempel från Sastamala i Birkaland med knappt 25 000 invånare har problem upptäckts i tre olika privata företags äldreboenden (yle.fi 14.11.2019).
Sastamala har avbrutit beviljandet av servicesedlar till äldreboenden i Pihlajalinnas, Mehiläinens och Attendos regi. Nu måste missförhållandena vid deras boenden åtgärdas och få övervakningsmyndigheten Valviras godkännande innan de kan bli aktuella som serviceproducenter igen.
Vid ett av Pihlajalinnas boende har Valvira delvis avbrutit verksamheten, eftersom patientsäkerheten var i fara.
Även om problemen inom äldreomsorgen har varit och fortfarande är utbredda är det samtidigt viktigt att komma ihåg att inte dra alla över en kam.
Det finns också boenden där allt fungerar till allas belåtenhet.
Samtidigt är det viktigt att både kommuner och andra aktörer är lyhörda för nya lösningar.
En modell som verkar fungera väl kommer från Nederländerna och går under namnet Buurtzorg.
Enligt den arbetar vårdarna i team på 10–12 personer, utan chefer.
Medlemmarna i hemvårdsteamen organiserar själva sitt arbete och kanske är det hemligheten med framgången.
John Lindström, chef för Buurtzorgs internationella samarbetsparter, sade i våras (yle.fi 12.4.2019) att avsaknaden av chefer inte är ett egenvärde i sig, utan att man utgår från att personalens eget ansvarstagande leder till den bästa servicen.
– Vi tror att vårdpersonalen är proffs på vilka man kan lita. De vet bäst hur god vård ska ges.
Gemensamt för många av olägenheterna inom såväl äldreomsorgen som handikappservicen är personalbristen.
För att få dela mediciner krävs speciella tillstånd, som i sin tur kräver utbildning.
Då det i sig är svårt att rekrytera personal kan det vara ännu svårare att få personal som har de behövliga läkemedelsloven.
Tänk om vi i stället för ytterligare vårdskandaler kunde få en vård där yrkesstolthet får dominera över vinstintresse och personalbrist?
Det vinner både vårdare och framför allt de som behöver vård på.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln