Stödet från ÅA-kvinnor var avgörande för Alice Mulaa
Hon är som en mamma för mig! Alice Mulaa (th) kramar om Maria Reuter, pensionerad lektor i biologi vid ÅA. Foto: Anja Kuusisto
När Alice Mugambi blev Alice Mulaa skrev hon också historia. Hon, av stammen Meru, gifte sig Joseph som var från den kenyanska stam som man absolut inte skulle gifta sig med.
– Så var det på vår tid, men vi var några som struntade i det, och vår generation blev den som förändrade det. Nu funderar ingen i Kenya mera på vilken stam det inte ”passar sig” att bilda familj med, skrattar Alice.
Hon sitter i Maria Reuters hem i Pargas, och värdinnan har gått ut på ett ärende – måhända för att låta oss babbla för oss själva. Det blir lätt mycket babbel och skratt med Alice Mula; trots att vi aldrig träffats tidigare.
Hon har kommit till Finland för första gången i sitt liv, och nu, den här fredagen, ska hon snart luncha med en grupp av pensionerade kvinnliga akademiker. De hör till hennes välgörare.
– Deras insatser var avgörande, säger Alice, utan hjälpen från Finland hade inget varit möjligt.
– Och kan du förstå mina känslor då jag träffar Maria, det är som att komma hem. Vi tappade kontakten emellan, men nu har vi brevväxlat flera år, och hon är som den mamma jag inte har mött, men som jag känner.
– Precis som en mamma har hon varit intresserad av mitt liv, tagit del av mina upplevelser, och det har varit kärkek på avstånd.
Maria Reuter har varit lektor i biologi vid Åbo Akademi och flyttade efter pensioneringen 1999 till Pargas med sin man.
Men vi får backa till året 1983, då Alice Mugambi var en 15-årig vetgirig tös som tyckte om skolan och ville studera vidare.
Studier var långt ifrån självklara, familjen var så fattig.
Alice pappa var lågstadielärare och visste värdet av utbildning, men han var också pappa till sex andra barn och fler skulle det bli. Hemmet var några lerhyddor i Meru i Kenya.
– Min mamma hade dött när jag tre år gammal, när jag var sju gifte pappa om sig. Jag har därför också en syster som är jämnårig med mig, hon är min styvmors dotter. Totalt har jag sex systrar och tre bröder.
Via Rädda Barnen började Alice skolgång sponsoreras, i och med att Kvinnliga Akademiker i Åboland tog henne som fadderbarn.
– Stödet var inte bara avgörande för mig, utan för hela vår familj. Pengarna räckte till mina skolavgifter, kläder och till fickpengar till mig. Men jag delade alltid fickpengarna med resten av familjen, och kläderna användes också av mina systrar, framförallt delade jag med mig till min jämnåriga styvsyster.
På besök i Pargas. Hjälpen från Finland förändrade livet för Alice Mulaa. Foto: Anja Kuusisto
Långt senare i livet insåg Alice hur hennes egen inställning blev betydelsefull för den egna familjen och familjerelationerna. Speciellt viktigt var att hennes styvmor såg att flickan ville ge allt det goda också till de andra barnen, också till dem som inte var hennes biologiska syskon.
– Då var vi så fattiga och jag tyckte det var självklart att inte bara jag skulle få det bättre.
Hur stor roll familjedynamiken har för ett barns utveckling funderade inte tonåringen på. Men det skulle bli något som hon fördjupat sig i grundligt senare i livet.
När Alice studerade på det katolska universitetet skrev hon också ett stycke musikhistoria. Hon komponerade en melodi till bönen Fader vår och låten spelades in 1992. Det anmärkningsvärda var att hon sjöng texten på meru, som också är namnet på det språk som talas i hennes hemregion.
– Annars sjöng man på swahili, men ingen hade lyckats spela in något på meru tidigare så plöstligt kom det journalister och ville intervjua flickan som sjunger på meru, skrattar Alice.
Journalistik studerade hon själv också och jobbade som redaktör några år. Via olika missions- och andra uppdrag har hon sedan sett andra delar av världen. Sedan 2009 bor hon i Jamaica med sin familj.
– Tidigare jobbade vi som missionärer, numera har min man och jag grundat en egen organisation. Vi hjälper familjer i fattiga regioner. Det vi har lärt oss är att det inte alltid kan vara så att de fattigaste ska komma till en kyrka eller ett kontor för att söka hjälp, utan vi åker till dem. Vi träffar dem i deras vardag och vi hjälper och lär dem att hjälpa sig själva.
– Många gånger då hjälporganisationer är i det skede att de ger upp i en region beror det på att de tycker att de får lov att göra samma sak om och om igen, bygga upp samhället på nytt och på nytt liksom. Men vår metod är att se till att familjerna lär sig hjälpa sig själva, och då blir det en faktisk förändring.
Paret Mulaa blev ombedda komma till Mandeville i Jamaica uttryckligen för att deras metod hade varit framgångsrik bland fattiga i Kenya. Det handlar om att inse att man måste utgå från familjen, säger Alice Mulaa.
– Vi talar inte om enbart ekonomisk hjälp eller att betona utbildning. Vår metod är mer psykologi och terapi, det är verktyg för hur familjer ska fungera bättre socialt, emotionellt, ekonomiskt. Till exempel hur de ska lära sig att hantera konflikter.
– Om du sitter där med en familj med flera generationer, från 15 till 70-åringar, och 70-åringen varken kan läsa eller skriva. Då kan du inte säga till honom att du blir bättre på konfliktlösning om du utbildar dig och går i skola först. Tvärtom måste vi lära honom hantera sin ilska och få bättre relationer till stånd i familjen.
Paret Mulaa gör ingen reklam för sin verksamhet, men den växer enormt och de har nu en stab med medhjälpare i organisationen. Verksamheten finansieras av både privata och företag, framförallt sådana som har ett intresse av att nå ut till fattiga familjer och som inser att hela samhället vinner på att misären minskar.
– Familjerna är kärnan i våra samfund, mår de bra mår hela samhället bra, säger Mulaa.
Och jag kontrar med att också Finland har mycket att lära av henne.
Onsdagen den 11 april håller Alice Mulaa ett föredrag för Kvinnliga akademiker i Åboland. Föredraget hålls klockan 18.30 i ÅA:s huvudbyggnad.
Torsdagen den 12 april klockan 9–10 berättar hon om sitt liv för föreningen Daisyladies, Slottsgatan 41.
Bland de mest aktiva akkorna under Alice fadderbarnstid fanns förutom Maria Reuter bland andra Helena Nihtilä, Marianne Ramberg och Margareta Gustafsson.
Fr.v. Birgitta Bröckl, Christina Långbacka, Christina Stolpe, Nina Grönfors, Alice Mulaa, Marianne Saanila och Maria Reuter. Foto: Anja Kuusisto
Alice Mulaa, född Alice Mugambi – och ”akkorna”
- Alice Mugambi är född och uppvuxen i Meru-distriktet i Kenya.
- Via Rädda Barnen blir hon som 15-åring fadderbarn för föreningen Kvinnliga Akademiker i Åboland.
- Fadderskapet avslutas 1985, då hon tar sin studentexamen ”Materi Girl’s Center”.
- Kvinnliga Akademiker, kallade ”akkorna”, fortsätter att stöda henne då hon vill studera vidare.
- Vid katolska Daystar University studerade hon information och journalistik, utexaminerades 1993.
Under åren 1990–92 har ”akkorna” genom insamlingar, donationer, basarer och lotterier samlat in 44 500 mark (omkring 7500 euro) för Alice studier.- Efter examen arbetar hon inom Östafrikanska kyrkan och blir huvudredaktör för Afrikanska kyrkans tidning.
Hon har också jobbat med flyktingar bland annat i Etiopien, Kongo, Sudan, Palestina, Somalia.- Hon bor sedan 2009 i Jamaica med sin man Joseph och deras barn. Hennes pappa och en del syskon finns i Kenya, någon av dem i Australien.
I Jamaica studerar både hon och hennes man psykologi och familjeterapi vid ”Northern Caribean University” i Kingston. Nu jobbar de i eget företag med att stöda fattiga familjer i Jamaica.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.