Stina Ekroos-Westerlunds kråkor flaxar kring Kimitoön – ”Kråkor är mysiga och de är alla enskilda individer. Jag iakttar alltid kråkor”
Roliga målningar av kråkor börjat dyka upp här och där på Kimitoön. Man kan se dem hos vissa lokala företag, i pågående konstutställning i Kasnäs badhus och förstås hemma i Påvalsby (Kimito) hos kråkornas skapare.
Hon heter Stina Ekroos-Westerlund och drivs av en daglig inspiration av att rita och måla. Konst, dans och musik har alltid varit viktigt för henne.
Stina är på Kimitoön bekant från en rad sammanhang: som förskollärare i Silva daghem, från revyscenen eller från olika musiksammanhang. Till Kimitoön flyttade Stina år 2000, men är född och uppvuxen i Iniö.
På Stinas köksbord ligger en kråkmålning under arbete till hennes barnbarn. De grejer kråkan har med sig betyder något speciellt för familjen.
Emilia ÖrnmarkKråkor på rad i hobbyrummet
På övre våningen hänger kråkorna på rad i musik- och konstrummet. De flesta är i färd med att göra något: de simmar, de flyger, de dansar, de utför en vänlig gest.
Emilia ÖrnmarkDe flesta målningarna bär en finurlig text, till exempel har de simmande kråkorna fått titeln ”Underbara kråkor vid vatten”. ”Sista droppen kan va guld värd” står det under en kråka som trycker in näbben i en flaska med lokalproducerad öl.
– Men det är här i köket jag målar. Jag gör något annat emellan och sen målar jag lite igen, säger Stina, som sedan några år tillbaka är pensionär.
Emilia ÖrnmarkNumera målar Stina varje dag i flera timmar, inte bara kråkor, utan också till exempel blommor och byggnader. Kråkor blir det då inspirationen faller på – dem kan man inte tvinga fram.
Vann konsttävling på tv som barn
Stinas första minne av kråkfåglar tog form barndomen, då hon hade en tam skata.
Att rita och måla blev tidigt viktigt – som 7-åring vann Stina första pris i en konsttävling för barn på tv. Redan då handlade det om kråkor: teckningen föreställde en snögubbe med en kärve där det satt en kråka.
Då Stina senare i livet återförenades med en klasskompis, som lämpligt nog heter Waris i efternamn (Varis är kråka på finska) fick kråkteckningarna ny fart.
– Jag fick tre tuschpennor av henne och märkte att då jag sätter vatten på händer det saker.
Men varför just kråkor?
– Kråkor är mysiga och de är alla enskilda individer. Jag iakttar alltid kråkor – de är lika oss. Jag brukar prata med dem, säger Stina, som också sett till att en kråkvän fick vatten en het sommardag.
Emilia ÖrnmarkCorvus Cornixus har lite andra gener
Medan den kråka vi känner till heter Corvus Cornix på latin heter Stinas kråka Corvus Cornixus och har lite andra gener.
Stinas kråkor kännetecknas av att de har snälla ögon, de är vänliga, godhjärtade och lite tokiga. Och så finns det förstås lite av Stina i varje kråka.
Emilia ÖrnmarkSedan tuschteckningarna har Stina gått över till en teknik där hon blandar tusch och akvarellfärg.
– Jag vill utvecklas och går här i min egen skola.
En kråka tar ungefär två dagar för Stina att måla. Hon startar med att avgöra vartåt fågeln ska titta och går sedan vidare mot vad som ska vara utmärkande för den och börjar sedan skissa.
En speciell utmaning Stina ställts inför var att måla en kråka med snus under läppen och en telefon vid örat.
– Kråkor har ju varken läppar eller öron, men ganska bra lyckades jag lösa det! säger Stina med ett skratt.
Kanske blir det en kråkbok
Kråka har på senare tid fått en kompis: Kaja. Tankar om att göra en barnbok om de två finns.
Förutom den eventuella boken har Stina inte några direkta mål för sina kråkor.
– Jag målar ju enligt inspiration.
Men en egen utställning är inte utesluten.
Emilia Örnmark
Ny tavla välkomnar barnen till Silva daghem i Kimito
Klockrent på ny Kimitoö-skiva
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.