Pia Heikkilä 10.04.2022 08:302

Tidigare försvarsministern Stefan Wallin tror att Finland kan vara Natomedlem innan årsskiftet.

– Det vore förstås elegant om medlemskapet skulle vara klart till självständighetsdagen 6 december. Också det är fullt möjligt, säger Wallin.

Spekulationerna om tidtabellen för en eventuell medlemsansökan går just nu på högvarv.

– Jag har själv tippat att ansökan lämnas in före midsommar men inte är det omöjligt att det sker redan i maj, säger Wallin.

Aktiv inom försvarspolitik

Stefan Wallin lämnade dagspolitiken 2019 efter 12 år som SFP-riksdagsledamot från Egentliga Finland.

Från unga år och under hela sin politiska karriär har han hållit hög profil i försvarspolitiska frågor. År 2011 nådde han toppen då han utsågs till försvarsminister i regeringen Katainen.

Idag saluför han politisk rådgivning via sitt eget företag SEW Advisory – enligt en arbetstakt som han själv bestämmer.

– Jag ser till att inte hamna i ekorrhjulet igen. Been there, done that, säger Wallin som numera är bosatt i Helsingfors.

Kontakterna till det forna valdistriktet är dock täta, inte minst eftersom hans bägge döttrar studerar vid Åbo Akademi.

Planer på att återgå till dagspolitiken har han inte. Men både arbets- och förtroendeuppdragen liksom det personliga intresset kräver att han håller sig noggrant uppdaterad.

– Exempelvis satt jag förra veckan länge i riksdagen och pratade säkerhetspolitik med Sandra Bergqvist.

”Besluten kan forceras”

Som så många andra ser han med spänning fram emot den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse som regeringen ska leverera i riksdagen på skärtorsdagen.

Mandatet för den parlamentariska koordineringsgrupp som talman Vanhanen leder i riksdagen tyder enligt Wallin på att det finns en beredskap för en snabb beslutsgång kring Nato – om det är partiernas vilja.

Den viljan blir allt starkare, senast inom centern på lördagen. 

I koordineringsgruppen är alla riksdagspartier representerade.

– Det är tydligt att man byggt en struktur för att vid behov kunna forcera beslutsfattandet, säger Wallin.

Pia Heikkilä

Hur reagerar Ryssland på en finländsk ansökan?

Som Natoanhängare sedan ungdomen hoppas Wallin naturligtvis på ett snabbt beslut – nu när den politiska jordmånen äntligen är gynnsam.  

Hur kommer Ryssland att reagera på en finländsk medlemsansökan?

– Man kommer att sura, reagera retoriskt och genomföra diverse maktdemonstrationer i syfte att skrämmas. Det kan handla om gränskränkningar i luften, demonstrativa truppförflyttningar och fortsatt hybrid- och cyberkrigföring, som mot utrikes- och försvarsministerierna i fredags. Man kanske släpper fram arvtagare till Zjirinovskij för att uttala sådana hot som statsledningen inte vill ta i sin mun, säger Wallin.

Och där stannar det, enligt Wallin. Något ryskt militärt angrepp mot Finland tror han inte på.

Han är av den bestämda åsikten att den förväntade ryska reaktionen inte – längre – ska användas som barometer för den finländska beslutsgången.

– Det är att ge Putin en vetorätt han inte ska ha. Finland måste självfallet fatta sina egna beslut, säger Wallin.

Han är också övertygad om att Sverige följer Finland i fotspåren.

– Kanske deras ansökan lämnas in samtidigt som vår, kanske lite senare. Det beror på när socialdemokraterna funderat färdigt internt, säger han.

Många har ändrat åsikt om Nato

 Under det hisnande snabba säkerhetspolitiska gatlopp som löpts sedan den 24 februari har många kappor vänts med vinden. Både i folkopinionen och bland den politiska eliten – och inte bara i Finland.

Natoförespråkaren Stefan Wallin hör plötsligt till det vinnande laget, från att tidigare – stundvis med elaka glirningar – ha förpassats in den säkerhetspolitiska marginalen.

Hur stor är frestelsen att uttala vad-var-det-jag-sa?

– Jag har inget behov av att påfågla mig. Jag har i decennier haft en personlig övertygelse, som jag också tagit stryk för. Som Natovän har man emellanåt stämplats närmast som en vattenkammad Rambo, säger Wallin. 

Felbedömningar i Rysslandspolitiken

I efterklokhetens kranka sken är det lätt att bländas av felbedömningarna i både Finlands och EU:s Rysslandspolitik särskilt efter år 2007 då Putin höll sitt berömda Münchental. Det är bekvämt att raljera och peka finger.

Lika lättjefullt kan det kännas att – som Wallin säger – korsfästa kappvändare och dem som vägrat se verkligheten i öst.

– Det finns säkert en och annan som idag begår jobbiga utvecklingssamtal med sin egen spegelbild, som i alla dessa år motsatt sig Nato av fel orsaker, av gammal vana. Men det är alltid tillåtet att ändra åsikt.

Inför de historiska beslut som väntar i vår lyfter dock Wallin hatten på den för dem som offentligt omvärderar tidigare ståndpunkter. Mest centralt är nu att bygga en stark medborgerlig och parlamentarisk konsensus.

– Det viktigaste är att vi landar rätt. Alla kommer inte att till 100 procent vara förtjusta i ett beslut om att gå med i Nato. Så var det också med EU-frågan 1994-95. Men vad är vårt alternativ just nu?  

Pia Heikkilä
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln