Jean Lindén 24.01.2022 18:15

Det första välfärdsområdesvalet gick ungefär som väntat, med lågt valdeltagande och inga enorma överraskningar i hur partierna klarade sig. Det säger Henrik Serup Christensen, akademilektor i statskunskap vid Åbo Akademi i Åbo.

– Jag hade i och för sig tänkt att valdeltagandet skulle bli ännu lägre, baserat på förhandsröstningen. Knappt över 40 procent. Det blev högre än så, men inte är valdeltagandet bra nu heller, säger Christensen.

Valdeltagandet blev 47,5 procent i landet och 46,6 procent i landskapet.

I Egentliga Finland gick Centern gick framåt med 3 procentenheter sedan fjolårets kommunalval. Samlingspartiet behöll ändå klart platsen som etta i landskapet före SDP.

– Centern lyckades mobilisera sina kärnväljare eftersom många var oroliga för att servicen i högre grad kommer att centraliseras till Åbo. Sedan gynnas de gamla partierna också av att valet handlade om välfärdsfrågor i stället för värdefrågor där nya partier ofta har en tydligare profil, säger Christensen.

Samlingspartiet är, säger han, överlag bra på att mobilisera sina väljare också i sådana val som kanske inte uppfattas som jätteintressanta.

Arkiv/Patricia Torvalds

Inte Sannfinländarnas och De grönas kärnfrågor

Sannfinländarna backade med hela 4,7 procentenheter från kommunalvalet och fick nu drygt 10 procent av rösterna i landskapet.

– Det var väntat, även om tillbakagången kanske blev oväntat stor. Det var inte partiets kärnfrågor, som EU och flyktingar, som var i fokus i det här valet.

Christensen ger en liknande förklaring till att De gröna backade med 1,5 procentenheter i Egentliga Finland.

– Partiet profilerar sig i andra frågor. På nationell nivå är det ju klart att det också spelade in att valet inte ordnades i Helsingfors, där De gröna har många väljare, konstaterar Henrik Serup Christensen.

Att profiler som Li Andersson (VF) och Aki Lindén (SDP) fick enorma andelar av sina partiers röster i landskapet – i Anderssons fall en tredjedel – tror Christensen har att göra med att det första välfärdsområdesvalet har varit lite diffust för många väljare.

– Det har väl inte varit så mycket fokus på sakfrågor. Då väljer man att rösta på namn som man känner igen.

Inom SFP, som var i valförbund med Samlingspartiet, fanns en strävan att av valmatematiska skäl fokusera rösterna på en del av partiets kandidater. Det föll inte i god jord bland en del av de övriga kandidaterna.

– Jag förstår ju varför SFP väljer att ingå valförbund, säger Christensen. Det är ett sätt att försöka få ett extra mandat. Men de är förstås riskabelt också, och en del potentiella kandidater kan känna att de inte får en ärlig chans. Samtidigt finns risken att vissa väljare låter bli att rösta på SFP för att inte stöda Samlingspartiet.

Fokus på praktiskt arbete med välfärdsområdet

Tror du att det politiska arbetet i välfärdsområdet kommer att följa partilinjerna, eller kommer vi också att se att kandidater från olika partier arbetar för sin kommun eller sin del av landskapet?

– Det är svårt att veta exakt hur det blir. Det beror också på hur mycket resurser de får att arbeta med.

– Man visste på förhand att Åbo kommer att dominera när det gäller antalet mandat, men man måste försöka skapa lösningar som gynnar alla kommuner. Det är det som är utmaningen. Man måste till exempel se till att det finns fungerande vård i skärgården.

Tror du att det kommer att synas stora ideologiska motsättningar mellan partierna, eller kommer arbetet att vara mer praktiskt inriktat?

– Mycket blir nog praktiskt arbete. Men det finns förstås vissa ideologiska skillnader. I synen på privatisering finns en grundläggande skillnad mellan parterna, även om jag tyckte att den inte kom fram så tydligt i valdebatten. Frågan vad privatisering faktiskt innebär för vården diskuterades inte tillräckligt tydligt, säger Christensen.

Vad den frågan kommer att betyda för det samarbetet i välfärdsområdet är oklart.

– Jag tror nog att partierna kan samarbeta. Frågan om privatisering är trots allt inte ny.

Går bra att ordna samtidigt som kommunalvalet

Från och med 2025 ska välfärdsområdesvalet ordnas samtidigt som kommunalvalet. Henrik Serup Christensen tror att det kan vara bra.

– Även kommunalvalet har kämpat med ett lågt valdeltagande. Att valen ordnas samtidigt kan skapa mer uppmärksamhet för båda, om man har en tydlig arbetsfördelning mellan de två nivåerna, alltså den kommunala och välfärdsområdena.

Du tror inte att det kan bli rörigt i valkampanjerna?

– Jag tror nog att de flesta väljare kan hålla isär valen. Fördelen med välfärdsområdesvalet är att det är ganska entydigt, det handlar i hög grad om en specifik sak. Problemet är förstås att det är svårt att se skillnader mellan partierna. Alla är ju för mera vård! Men jag tycker nog att det är motiverat att ordna de två valen på samma gång.

Jean Lindén
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln