Stark signal från Bryssel att blåsa av Västbanan
Nej, det blev inga EU-miljoner för Västbanan. Veckans bud från EU-kommissionen borde vara en starkt ljudande signal för våra beslutsfattare att dra i nödbromsen för den planerade tågförbindelsen.
Projektet Västbanan hade ansökt om drygt 176 miljoner euro för byggandet av det som tidigare kallades entimmeståget mellan Åbo och Helsingfors, men EU-kommissionen valde att prioritera andra satsningar inom ramen för finansieringsprogrammet CEF (ÅU 16.7).
Åbos borgmästare Minna Arve och Egentliga Finlands landskapsdirektör Kari Häkämies riktar en rejäl känga mot Kommunikationsministeriet för att CEF-stödet till finländska projekt överlag blev magert (TS 16.7).
Arve kallar det för ett stort misslyckande av det ansvariga ministeriet och för Finland, och anser att ministeriets sölande med Västbanans lov att ansöka om EU-stödet försinkade chansen att förbereda en grundlig ansökan.
Projekt Västbanans vd Pekka Ottavainen påpekar för sin del att det var en blygsam pott som delades ut bland en ansenlig mängd sökande och att projekt som var längre framskridna prioriterades.
Men det finns också andra orsaker till det uteblivna stödet. EU-kommissionen anser helt enkelt att satsningen på Västbanan inte är ekonomiskt hållbar; att Västbanan är ett bolagiserat projekt ses som en risk.
EU sägs lita mer på statlig finansiering när det gäller stora trafik- och vägsatsningar och betonar – av förekommen anledning – säkerhetsaspekter mer än förr.
Byggandet och underhållet av spår- och vägbanor borde helst skötas av den offentliga sektorn.
Så sent som i juni kom de berörda parterna preliminärt överens om att staten står för 400 miljoner euro och kommunerna för ytterligare 400 miljoner av Västbanans finansiering. Utöver det har företaget Västbanan rätt att ansöka om främmande kapital till ett värde av 500 miljoner euro.
En inbesparad halvtimme är inte ett hållbart incentiv för ett miljardföretag av det här slaget, när det samtidigt står klart att vårt befintliga järnvägsnät har en reparationsskuld som kommer att uppgå till 2 miljarder euro i slutet av den här regeringsperioden.
Projektets största morot är den förväntade sysselsättningseffekten. Mest har diskussionen ändå kretsat kring den förkortade restiden mellan Åbo och Helsingfors.
Men en inbesparad halvtimme är inte ett hållbart incentiv för ett miljardföretag av det här slaget, när det samtidigt står klart att vårt befintliga järnvägsnät har en reparationsskuld som kommer att uppgå till 2 miljarder euro i slutet av den här regeringsperioden.
Också vägnätet är i uselt skick, bland annat i den åboländska skärgården där besökarmängderna och belastningen har ökat.
Frågan är hur högt Västbanan, som ingår i regeringsprogrammet, värderas av staten och framför allt av de delägande kommunerna Åbo, Helsingfors, Esbo, Lojo, Salo, Vichtis och Kyrkslätt.
Kommunernas ekonomi har halverats i och med social- och hälsovårdsreformen och det är inte sannolikt att investeringen i den nya banan kommer att ge avkastning.
Kommunerna kan inte heller räkna med mer pengar av staten.
Också landets ledning bör ta sig en funderare.
Om regeringen i det här skarpa samhällsläget väljer att satsa enorma summor på Västbanan medan vården krisar, säkerheten måste stärkas och Finland fortsättningsvis saknar tillväxt har beslutsfattarna spårat ur.
Precis så är det. Hela banan är ett utslag av något slags storhetsvansinne. Miljön har man totalt glömt. Man pratar om att vi ska minska på utsläppen, men regeringen tänker öka på dem. Byggnadsskedet betyder utsläpp och natur förstörs för evigt. Skattepengarna behövs till annat.