Stäng inte in dig i någon grupp, för vad som känns bekant och tryggt nu kan vända när du minst anar och utan att du märker det.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Facebook och andra otrevliga etrar
Du, vi, oss, jag, dem – pronomen som skymmer både sikt och tanke. Vi kunde inte existera utan dem, men de var inte nödvändigtvis en grupp innan vi bestämde oss för namnge dem.
Den samhörighet som uppstår när individer och gemensamma intressen hittar varandra i ett ”vi” kan fälla regeringar och skapa nya samhällen. Ett gemensamt mål är en stark drivkraft. En möjligen starkare drivkraft är ändå en gemensam fiende, ”de”. ”De” eller ”de andra” representerar alltid motsatsen till vad ”vi” tror på och eftersom vi är på den goda sidan måste de alltså stå för det onda?
Låt oss fundera på vilka vi egentligen menar när vi pratar om oss i förhållande till dem, vad det rent retoriskt kan betyda.
Bland många andra egenskaper hos populister finns förmågan och styrkan att bygga broar till varandra och till och med mellan landsgränser. De här broarna bygger på ”vi” (se också ”folket” eller ”alla”), men ett odefinierat sådant. Via uteslutningsmetoden avgörs istället vilka som INTE är vi och utegrupperna varierar från elitistpolitiker till invandrare.
Extremister och terrorister och fundamentalister är populära namn för utegrupper. Gruppnamn som de här ger ett falskt intryck av att tydligt avgränsa dem, men faktum är att när en grupp är oklart fastställd får namnet en lika oklar mening, en som lätt kan slängas runt enligt hur det bäst passar situationen. Det värsta är att vi ofta tror vi vet vad de här orden betyder och använder dem utan eftertanke.
För att prata om ”oss” måste vi definiera ”dem”. Medan ett ”vi” kan skapa unionskap, gemenskap, vänskap och andra trevliga skap, etsar ett ”de” fram instängdhet, uteslutenhet och andra otrevliga etrar. Gruppformeringar är onekligen exkluderande och exkludering är giftig.
Sociala medier stöttar gruppformeringar av alla slag och genom att aktivt delta i den världen sätter en sig själv i en väldigt sårbar situation. Stäng inte in dig i någon grupp, för vad som känns bekant och tryggt nu kan vända när du minst anar och utan att du märker det. Omringa dig istället av människor du tror tänker annorlunda än du.
Trappa ner på sociala medier, sluta till exempel följa dina vänner på Facebook. Ingen har 600 riktiga vänner och de som är dina vänner på riktigt försvinner varken från ditt liv eller från ditt Facebook-liv, deras statusuppdateringar slutar bara ploppa upp i nyhetsflödet. Istället kan du fundera på att fylla nyhetsflödet med nyheter genom att följa olika medier.
Det låter kanske småskaligt men underskatta inte effekten av vardagliga beslut. Mindre internet innebär också mer rum för social tid. En dagsutfärd i naturen utan telefon tvingar fram sekundlånga men livsviktiga möten med främlingar. Gå ut och möt människor, prata med dem. Lär känna dina vänner och din familj genom att stämma träff och ställa dem frågor om deras liv istället för att anta att du vet. När blev det förresten okej att ligga i sängen bredvid din älskade och gå igenom dagen med tiotals andra, halvbekanta ansikten?
Här är därför fyra riktlinjer jag gärna vill ge mig själv:
Anta inte att något är på ett visst sätt eller att du vet allting. Var öppen för och lyssna på alla, speciellt de som inte tänker som du. Akta dig för extremismer och annat extremt språkbruk med subjektiv mening. Tänk för dig själv och ifrågasätt allt.
Följ dessa om du vill. Eller gör dig själv en tjänst och hitta på egna.
Alexandra Granberg
Studerande och praktikant i Danmark
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.