Spårvagnsskenorna i Åbo leder till vilda västern

Frågan om Åbo ska ha spårvagn i framtiden eller inte kommer att bli riktigt svår för politikerna.
Redan en luddig antydan om spårvagnsskenor får Åbopolitiken att spricka i sina sömmar, även om man inte ens på långa vägar är nära något principbeslutet om staden alls ska ha spårvagn eller inte.
I måndags sprack så många som fyra partier när det gällde frågan om det i den stora generalplanen som drar upp riktlinjerna för stadens utveckling till 2029 ska finnas en formulering som tillåter att det eventuellt dras skenor för spårvagn vid domkyrkan.
I vanliga fall kommer man inom ett parti överens om hur man röstar i olika frågor.
Inom Samlingspartiet har man som kutym att den som vill rösta på ett avvikande sätt meddelar resten om sin avsikt i förväg.
Partiet håller sig strikt till borgmästarprogrammet, men där är den enda formuleringen om spårvägen som finns så oprecis att den kan tolkas hur som helt.
Inom SDP har man traditionellt haft gruppdisciplin i de allra flesta frågor, utom så kallade samvetsfrågor om liv och död. Genom att alla förväntas rösta på samma sätt ska det vara klart för alla var partiet och dess medlemmar står i en viss fråga.
I måndags sprack båda de stora Åbopartierna Samlingspartiet och SDP i stadsfullmäktige. Det händer nästan aldrig.
En tidigare fråga av motsvarande kaliber är torgparkeringen och omröstningarna om den underjordiska parkeringen under Salutorget.
Flera samlingspartistiska veteranpolitiker som Kaija Hartiala, Olli A. Manni och Heikki Pälve, som dessutom är partiets biträdande borgmästare med ansvar för stadsplanering, Ulla-Maija Vierimaa, Lasse Lindholm, Muhis Azizi och Ville Valkonen röstade i måndags mot skenor liksom KD:s Ville Auvinen, som den här fullmäktigeperioden hör till Samlingspartiets grupp.
Det är väldigt ovanligt att så många av partiets sjutton personer stora grupp, aderton med Auvinen, går emot sitt eget parti – och i stället röstar med Sannfinländarna.
Sannfinländarna var nämligen de som föreslog att spårmöjligheten skulle strykas.
Också inom SDP var det flera gamla garvade trotjänare och tungviktare som gjorde uppror mot partiets officiella linje.
De som röstade mot spårvagnsskenor vid domkyrkan var Jarmo Rosenlöf, Kristiina Hellstén, som är vice ordförande i stadsmiljönämnden, Henry Toivari och Timo Nurmio, som alla har varit kommunalpolitiskt aktiva i åratal, samt ersättaren Jaana Saarinen.
Det är anmärkningsvärt att fem av tretton SDP:are går mot sin grupp – och röstar för Sannfinländarnas förslag om att lämna bort spårvagnsskenorna.
Gruppordföranden Taru Pätäri säger till Turun Sanomat att de som röstade mot partiets linje kommer att få förklara sig, eftersom partiet hade fattat ett gruppbeslut om att man ska godkänna generalplanen.
Också SFP:s Terhi Vörlund-Wallenius röstade med Sannfinländarna i den här frågan, medan de två övriga SFP:arna röstade för att behålla möjligheten att kunna dra skenor vid Domkyrkan vid behov någon gång i framtiden.
Vänsterförbundet hade också en ledamot, Leena Kaunislahti, som röstade mot sitt parti.
Också hela Centern och alla sannfinländare liksom de fristående politikerna Elina Sandelin och Johannes Yrttiaho, Rörelse nus Jarkko Wallinkoski och Förnuftets rösts enmansgrupp röstade mot möjligheten att i ett senare skede dra skenor vid domkyrkan.
Rösterna föll 37–29 och en blank, då Laura Kaarniharju som nyss hoppade av Sannfinländarna för att bli samlingspartist inte tog ställning.
Blir spårvagnen i Åbo den nya torgparkeringen, där besluten dras i långbänk i åratal och diskussionen skapar stor splittring både inom och mellan partierna?
Förutsättningarna för det finns, om man utgår från måndagens omröstning.
Månne de inte i första hand röstade MOT spårvagnsskenor och inte med Sannfinländarna.
Svar till Tom Bergman: Sannfinländarnas gruppordförande Juha Anttila föreslog att möjligheten till spårvagnsskenor vid domkyrkan skulle slopas. SFP:s Terhi Vörlund-Wallenius och flera andra politiker från flera andra partier röstade för det här förslaget. Vänligen, Carina Holm, ÅU.
Vad ÅUs ledarskribents åsikt i spårvagnsfrågan är torde inte ha undgått någon men att kalla spårvagnskritiska Åbopolitikers röstningsbeteende för att ”rösta med Sannfinländarna” är väl litet väl lågt. Som trogen ÅU läsare hoppas jag innerligt att tidningen inte, som i fallet Torgparkeringen, väljer sida och sedan i åratal sätter hundratals spaltkilometer på att förvara sin egen åsikt och svartmåla andras.