Spårvagnsfrågan – mer än en kostnadskalkyl
Den som vill, argumenterar så här:
- Åbo misslyckades med planeringen av Kakolafunikularen.
- Åbo misslyckades med planeringen av Logomobron.
- Åbo misslyckades med renoveringen av stadsteatern.
Alltså kommer Åbo att misslyckas med att planera och bygga en spårväg.
(Misslyckande betyder i detta fall kostnadsberäkning.)
Stadens tjänstemän har fått bära hundhuvudet för de senaste årens misslyckanden.
Därför kan den som vill lyssna till Samlingspartiets starka man, Olli A Manni, när han i fullmäktige i måndags försvarade tjänstemännen.
Då frågan gällde avtalet om uppvärmningen av torgytan uppmanade Manni till tillit. ”Det är sorgligt att det i denna församling tycks finnas ett så starkt misstroende mot stadens tjänstemän. Varför skulle de med vett och vilja skulle slösa med stadens medel?”
Samlingspartiet, stadens ledande parti, har ännu inte tagit ställning till spårvagnsplanerna.
Minna Arve, stadens högsta tjänsteman, med en gedigen bakgrund i Samlingspartiet, driver projektet.
Efter en time out på ett knappt år ska de reviderade planerna åter till politisk behandling.
Siffror och fakta kan användas enligt behov. Vad är dyrt, vad är prisvärt?
Kostnadskalkylen för 12 kilometer spårväg i Åbo är nu 284 miljoner.
Den nya Rävsundsbron mellan Pargas och S:t Karins är beräknad att kosta närmare 60 miljoner.
Att bygga torgparkeringen kostar det privata bolaget Toriparkki kring 40 miljoner euro. Staden ska förnya på gatuplan för kring 30 miljoner euro.
Prislappen på Logomobron steg från 8 miljoner till 16 miljoner. Kakolafunikularen kostade slutligen kring 5,4 miljoner. Att bygga Braheskolan kostade 4,4 miljoner.
Entimmeståget beräknas kosta två miljarder.
Det är klart att spårvagnsprojektet är oerhört dyrt i absoluta tal.
Men homo economicus existerar inte. Den rationella och strängt nyttomaximerande skulle aldrig ha byggt en Kakolafunikular. Inte skulle hen heller satsat pengar i den nya bollhallen, eller planera stiliga paviljonger på det nya Salutorget eller – ens tänka på ett nytt konserthus.
Det heter att man inte ska jämföra äpplen och päron – och därför gör Åbo stad ständigt investeringar vars avkastning inte går att mäta.
Sådana satsningar kan istället utmynna i till exempel fungerande vardag eller bra image.
Vårt samhällsbygge befinner sig sedan decennier på en sådan nivå, att allmänna medel inte fördelas endast till skolmat och sjukvård.
Man kan närma sig spårvagnsprojektet från olika håll.
Man kan utgå från det mätbara och göra en riskkalkyl. Enklast är att avfärda det hela som för dyrt, och lägga ner hela projektet.
Men man kan också göra andra beräkningar: Teknologiska forskningscentralens (VTT) utredning berättade att projektet ger Åbo stad tilläggsinkomster på cirka 70 miljoner euro som en följd av tomtförsäljning och högre markvärde. Erfarenheter från Vanda och Tammerfors visar att effekterna på invånarantalet är positiva.
Hur stora skatteintäkterna blir i byggnadsfasen beror på vilka entreprenörer som väljs till de olika arbetsmomenten. I Tammerfors ställde man krav på att entreprenörerna skulle vara lokala.
Man kan också utgå från en hållning som (beroende på sammanhanget) antingen kallas realpolitisk eller ideologisk: Klimatperspektivet.
Klimatet används som argument både för entimmeståget och för spårvagnsprojekt. Men svartvit är frågan inte: också andra än klimatskeptiska sannfinländare ifrågasätter mastodonta spårvägsbyggen.
Eller så utgår man från varumärkestänkande: Åbo höjer sin image genom att bygga spårväg. Det är modernt, framstegsvänligt, modigt. Vem vill inte framstå som modern, framstegsvänlig och modig?
Staden som ska vara klimatneutral år 2029 har en hel del att jobba på rent imagemässigt, efter åratal av fokus på en parkeringshall.
Vilka argument väger tyngst?
SDP signalerar ett ja till spårvagnsprojektet (ÅU 27.2). De Gröna säger ja.
Men vad säger Samlingspartiet? Om partiet fattar gruppbeslut om ett ja, kan frågan avancera fort.
Förmågornas parti vill kanske framstå som progressivt. Men i andra vågskålen tynger traditionen av att vakta på offentliga finanser. Är 284 miljoner (sannolikt mer) för en spårväg bara galenskap och slöseri?
Vill man stöda sin stadsdirektör? Är Arves ledarskap i frågan förankrat hos partikamraterna?
Stadsstyrelsen möts på måndag. Angreppssättet till den nya översiktsplanen för spårvagnsprojektet visar vägen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.