Sofia Sjö 11.12.2020 10:13

Vad kan vara bättre en mörk vinterkväll än att krypa ner i soffan med en spännande hästbok?

Den som inte tycker om hästar kan kanske komma på en hel del annat som lockar mera och en hästälskare skulle kanske svara att vara i stallet. För den som tycker om hästböcker finns det nu emellertid nya finlandssvenska läsupplevelser att försjunka i.

Läsupplevelser som passar både lite yngre och lite äldre läsare.

”Vita lögner och höga hinder” är andra delen i Peppe Öhmans serie om Maja och Frank.

Maja är den motvilliga ryttaren som tvingats till stallet av sina mammor och långsamt blivit en hästtjej. Att det blev så är nog mest tack vare Frank, hästen hon lärde känna förra sommaren på ett ridläger.

Franks stall ligger tyvärr för långt borta för att Maja ska kunna rida där och det är utan stor entusiasm, men med löfte om ett vinterridläger i Franks stall om hon fortsätter rida, som Maja släpar sig till det lokala stallet

Som hästböcker i allmänhet handlar ”Vita lögner och höga hinder” inte bara om relationen mellan människor och hästar, även om den förstås är en viktig del.

Att Maja är en rädd ryttare är en påminnelse om att hästar kan vara skrämmande, men också om att det är okej att vara rädd.

Just känslorna är mycket i fokus i berättelsen om Maja och Frank. Maja är ingen populär tjej. Hon är inte som sina mammor som alltid verkar ha varit vän med alla. Hon oroar sig mycket och känslig för vad andra säger, även om hon försöker låtsas att hon inte bryr sig.

Maja är inte så socialt kunnig, men hon har andra sidor som gör henne till en sympatisk karaktär.

Hon är en trogen vän, vill andra väl – fast hon ibland för en liten stund kan önska stallets värsta mobbare olycka – och hon hittar fungerande vägar att handskas med sin rädsla.

Hon är inte heller rädd för att gå sin egen väg, något som förstås är ett centralt tema inte bara i hästböcker utan i böcker om att växa upp överlag.

Annan publik i Möllers hästböcker

Går sin egen väg gör också huvudkaraktären i Wilma Möllers debutroman ”Allt att vinna”. Både karaktärs- och händelsemässigt finns det också andra likheter mellan Öhmans och Möllers böcker, men medan Öhman riktar sig till läsare på lågstadiet är Möllers publik tonåringar eller personer på väg in i vuxenvärlden.

Huvudkaraktären Nora i Allt att vinna är bara femton år, men är mogen för sin ålder, något man kanske blir av att växa upp i ett stall och med en mamma som ständigt är på resande fot.

Nora drömmer om att bli jockey, en dröm som håller på att gå i uppfyllelse. Hon är visserligen i första hand med som stödtrupp till sin morfars galopphäst Kasimira, men när en annan jockey mystiskt försvinner får hon sin chans and delta i sin första galopptävling. Det är emellertid något besynnerligt i görningen och det som börjar som ett sommaräventyr i stallet med bästa vännen och en möjlig framtida pojkvän blir snart en farlig kamp på liv och död.

Möllers debutroman är en riktig sidvändare och det är helt klart inte bara hästboksgenren och hästvärlden Möller är insatt i. Hon är också en talangfull författare när det gäller att skapa spänning och bjuda på dramatiska vändningar.
Lite mycket av det goda blir det kanske mot slutet, men ”Allt att vinna” är en stark inledning på vad som kan bli en riktigt rafflande hästboksserie.

Förhoppningsvis får vi snart följa med både Maja och Frank och Nora och Kasimira på nya äventyr. Med sina helgjutna karaktärer – både i människo- och hästformat – spännande vändningar och känslostormar bjuder Öhman och Möller på givande läsning för hästälskare i synnerhet, men också läsfantaster i allmänhet.

Visst, hästböcker lockar kanske i första hand hästälskare, men välskrivna böcker som Vita lögner och höga hinder och Allt att vinna kan mycket väl läsas av andra också. Och man vet ju aldrig vem som kan bli en hästälskare med tiden.

Sofia Sjö

Dela artikeln