På rutten Kasnäs–Hitis i mer än trettio år – Tore Gustafsson trivs bland hyggligt folk
Det är med van hand Tore Gustafsson greppar spakarna uppe på Finferries förbindelsefartyg M/S Auroras brygga.
Klockan slår strax nio. Bara några minuter innan har fartyget anlöpt hamnen Kasnäs där ankommande fordon på däck bytt plats med de väntande i hamnen. Det är dags att lägga ut igen med kurs mot Hitis, som vi når om ungefär en halvtimme.
Arkiv/Emilia ÖrnmarkHur många avgångar det blivit för Gustafsson under åren är det knappast någon som har koll på. På Hitisrutten har Gustafsson jobbat sedan slutet av 80-talet, alltså i mer än trettio år.
– Jag gillar regelbundenheten, att slippa nattarbete och att man här har att göra med hyggligt folk, säger Gustafsson.
Man blir hemmablind för allt det vackra
Utsikten över skärgården högt uppe från bryggan är förstås enastående. Radion pratar i bakgrunden, men för övrigt är här lugnt och tyst.
Jag frågan Gustafsson om han har något favoritställe på rutten, men det har han inte.
– Man blir så van. Och hemmablind förstås.
Emilia ÖrnmarkFrån paradplats på Auroras brygga har Gustafsson dock intresserat kunnat följa bygget av Kasnäs nya paviljong.
– Jag minns i början av 80-talet, då var det en enda lampa som lyste i Kasnäs, säger Gustafsson, då han tittar ut över Kasnäs hamn, badhus, fabrik och nybygge.
Han nämner ofta Kasnäs dragningskraft och funktion i skärgårdssammanhang, varifrån besökare om somrarna ofta passar på att ta sig en dagstur längre ut i skärgården.
Emilia ÖrnmarkFrån långsjöfart till förbindelsefartyg
Efter att ha rest världen runt på långsjöfart på 70- och 80-talet såg Gustafsson de statliga förbindelsefartygen som ett långsiktigt och stabilt alternativ. Han har också jobbat bland annat på isbrytare och på linjen Åbo–Utö.
På Aurora jobbar besättningen en vecka i taget och är en vecka ledig. Även om Gustafsson är bosatt såväl i skärgården som i Dalsbruk är han liksom de andra på plats dygnet runt då han jobbar.
Alla har sin egen hytt och ombord med de bekvämligheter man behöver. Besättningen tillreder mat tillsammans i det lilla köket. Ibland går man i land i Kasnäs för att äta.
Från bägge destinationer lägger Aurora ut ungefär nio gånger per dag – tidtabellen varierar något enligt veckodag och årstid. Arbetsdagarna blir långa, speciellt sommartid.
Arkiv/Emilia ÖrnmarkAurora är ett stabilt fartyg, som inte påverkas nämnvärt av de stormar man hittills upplevt i Kimitoöns skärgård. Några olyckor har Gustafsson inte varit med om.
– Men sommartid har det varit några tillbud.
Då har det gällt fritidsbåtar, främst segelbåtar, som inte beaktat säkerhetsavstånd. Livligast är båttrafiken då i Kasnäs hamn.
– Förr började man med roddbåt och avancerade sedan till en aktersnurra. Numera hyr man direkt en båt som rusar i väg. Muskelstyrkan har vuxit och det blir en ryslig fart.
Emilia ÖrnmarkHögsäsongen brukar starta efter påsk
Än är det ingen rusning i skärgården. Den här dagen i maj då ÅU:s reporter åker med är det ett fåtal personbilar ombord, och några större transporter.
– Våren är kall i år, så ännu är det lugnt, säger Gustafsson.
Normalt startar högsäsongen redan efter påsk, då trafiken till en början koncentreras till veckosluten. Bygg- och transportfirmor använder flitigt förbindelsefartyget fram till september.
Från midsommar till skolstart är det full rulle alla dagar, då ser man gärna att bilburna passagerare kommer i tid.
Emilia ÖrnmarkVid bråda tider hjälper hela besättningen på tre personer till vid lastning och lossning av bilar. Det är viktigt att få fordonen omsorgsfullt placerade för att kunna fylla upp maxkapaciteten på ungefär 52 bilar.
Även om en har ansvar för maskin, en för ordningen på däck och en är befälhavare är teamwork det viktigaste – alla hjälper till där det behövs.
Även om Gustafsson är kapten till utbildningen känner han sig inte bekväm med att här använda titeln, som skulle applicera en viss stämpel av rangordning hos arbetsteamet.
Emilia ÖrnmarkStor förbättring då linjen Kasnäs-Långnäs öppnade
Nuvarande linje, Kasnäs–Långnäs, öppnade M/S Auroras föregångare M/S Aura i december 1994 (se faktaruta nedan). Det här kom med en enorm möjlighet för byggandet i skärgården och för rörelsefriheten över lag.
Sedan dess har andelen fritidsfolk ökat bland passagerarna, medan den fasta befolkningen minskat.
En liknande tendens gäller enligt Gustafsson numera också besättningen – från att ha bestått av enbart lokalt skärgårdsfolk kommer de anställda numera från hela Finland.
Historierna är inte på långt när slut, men vi är redan tillbaka i Kasnäs. Rampen har fällts ned och bilarna rullar iland.
– Tre minuter till nästa avgång, informerar Gustafsson och ÅU:s reporter får raska på.
Emilia ÖrnmarkMilstolpar, Hitisrutten
- Posten inledde den statliga trafiken i Hitis-arkipelagen. Först ut var den lilla förbindelsebåten Kristina, med plats för 38 passagerare, med liten lastkapacitet. Kristina trafikerade linjen år 1962-1965.
- Vägverkets Hitis blev ersättaren, som trafikerade här fram till 1975. Både Kristina och den större Hitis var ofta fullsatta, i synnerhet sommartid.
- År 1975 sattes Rosala i trafik i Hitis skärgård. Det här var revolutionerade eftersom Rosala kunde ta fordon (tre personbilar).
- År 1981 kom ett ombyggt, förlängt fartyg till rutten, som fick namnet Rosala II. Fartyget kunde ta tio bilar och en stor lastbil.
- År 1988 ersätts Rosala II på stamrutten av Falkö. Problem på Hitisrutten gällande kapacitet och vintertrafik ledde till beställning av en ny, isförstärkt färja.
- 1994 döps M/S Aura, beställd av Sjöfartsverket för Hitis-rutten. Kapacitet: 50 bilar och 200 passagerare. Det nya färjfästet mitt på Hitis-Rosalalandet tas i användning.
- M/S Aura ersätts år i september 2015 av systerfartyget M/S Aurora.
Källa: Martin Öhman: Havet förenar – Statlig förbindelsefartygstrafik i Egentliga Finlands skärgård 1920-1995
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.