”Som att ha en bit historia i handen!” – Tätt med fynd vid nordiskt utgrävningsläger i Ölmos
Ett skrapande ljud, gemytligt småpratande och en svag doft av myggmedel möter ÅU:s reporter i Ölmosskogen på Kimitoön på torsdagen. Här pågår just nu det samnordiska utgrävningslägret NAU 2023 (Nordiskt amatörarkeologiskt utgrävningsläger).
Det tvådelade lägret ger fyrtio amatörarkeologer (tjugo åt gången) möjlighet att vara med om att göra fynd och bidra till forskning och vetenskap.
Hälften av deltagarna kommer från Sverige, hälften från Finland.
Deltagarna sitter på knä vid varsin kvadratisk ruta i den fyrtio kvadratmeter stora gropen. De skrapar, sopar och silar och plockar små fynd i vita plastaskar.
På en dag kan det bli upp till 200–300 askar med ett fynd i varje.
– Det här är min passion! Man får bidra till vetenskapen, umgås med likasinnade och så får man vara ute. Jag kan inte sätta ord på hur fint det här är! säger lägerdeltagare Mia Snellman, trädgårdsmästare från Nådendal.
Hon deltog i de inför lägret förberedande utgrävningarna här i fjol och har också varit med som frivillig vid utgrävningarna vid museet Aboa Vetus ars Nova i Åbo.
Emilia Örnmark– Tänk att någon för tusentals år har hållit i de här föremålen. Det är som att ha en bit historia i handen!
Snellman säger att man får en viss vana i att se de ibland pyttesmå fynden sanden. Samtidigt visar grannen Aulikki Vuola upp en liten handfull fragment av sälben som hon försiktigt silar sanden av.
Emilia ÖrnmarkNordiskt samarbete återupplivas
– Lägret ordnades på 1980- och -90-talet, senast i Salo 1997. I år återupplivar vi det här samarbetet mellan amatörer och proffs, säger arkeolog och arrangör Jan Fast.
Medverkar gör också doktorerande arkeolog Janne Soisalo, som skriver sin avhandling om stenålderns slutskede i sydvästra Finland.
Utgrävningen är ett viktigt vetenskapligt arbete för hans avhandling och därför vilar också ett stort ansvar på deltagarna.
Emilia Örnmark– Bra har det gått! Vecka ett hade vi fint väder, vecka två har det regnat varje dag. Amatörerna är våta, men glada – de har visat ett stort engagemang, säger Fast.
Att göra utgrävningar i regn är svårare och kräver ännu mer noggrannhet för att hitta fynd. Enligt Fast kan man ändå ge deltagarna en fyndgaranti, vilket försäkrar att humöret hålls på topp – alla har hittat och kommer att hitta fynd.
Stenåldersboplatsen i Ölmos
- Vid Ölmosviken finns en av Kimitoöns finaste stenåldersboplatser. Det här är sydvästra Finlands viktigaste stenåldersboplats. Fornlämningarna här är av riksbetydelse.
- Här har säljägare bott säsongvis.
- Jägarlägret har varit bebott för cirka 4 000 år sedan, under övergången från sten- till bronsålder.
- Kimitoön var under den tiden befolkad av många olika folkgrupper tillhörande den så kallade Kiukaiskulturen (namnet kommer från det stora antalet stenåldersboplatser i Kiukais, Satakunta)
- Troligtvis handlar det om folk från olika håll i Åboland som samlats här under vårvintern för att jaga säl. De bosatte sig i läger skilt från varandra.
Yxor från stenåldern
De intressantaste fynden man hittills är en stenyxa och skafthålsyxa. Stenyxan är den första i sitt slag som hittas på en boplats som denna.
Om skafthålsyxan kan Fast dra slutsatsen att den är ett halvfärdigt arbete.
– Då man borrat hål i den här strandstenen har hålet gått lite snett och tillverkaren har insett att den därför inte kommer att hålla. Materialet blir för tunt här på ena sidan. Hålen borrade man med horn, sand och vatten.
Emilia Örnmark”Sommarens höjdpunkt”
I gropen hittar jag också Per Bergman från Uppsala.
– Jag läste om lägret i en populärvetenskaplig arkeologitidning och visste genast att jag vill vara med. Det här blir sommarens höjdpunkt!
Bergman är biolog, men har varit intresserad av arkeologi sedan han var åtta.
– Nu är jag pensionär och kan göra vad jag vill! säger han lyckligt.
Emilia ÖrnmarkBergman har hittat tätt med fynd här i Ölmos.
– Det bästa är nog att hitta keramik – den är så vacker och det är helt fantastiskt! Tänk att någon suttit här och grejat mönster med hjälp av rep.
Tusentals fyndföremål
Mest har utgrävningen ändå gett brända fiskben, främst från grönlandssäl, men också från torsk och strömming. Dessa är alltså rester från matplatser.
Totalt har tusentals fynd gjorts under lägret. Enligt Fast var man under torsdagsförmiddagen, med två dagar kvar av lägret, uppe i 1 400 fyndalster eller cirka 3 000 föremål.
– Det är krukbitar, stenflisor från redskapstillverkning, hela och halva stenföremål och en liten amulett i sten, säger Fast och bedömer mängden fynd som ganska stor.
– Men ganska fragmenterade och söndersmulade är fynden.
Emilia ÖrnmarkFast tycker det är bra att man ändå inte hittat alltför mycket fynd, eftersom det två månader långa efterarbetet är massivt.
Fynden ska inte bara rengöras, utan även katalogiseras och fyndplatsen ska anges med en centimeters noggrannhet.
De kommer sedan att bevaras i Museiverkets nya arkiv i Vanda för att i hundratals år vara tillgängliga för forskare.
Emilia ÖrnmarkFinansiär möjliggör
Att det samnordiska lägret nu kan ordnas igen tackar man Konstsamfundet för, som förutom denna utgrävning också finansierat den förberedande utgrävningen i fjol.
Också en fotokonstutställning med arkeologitema på Söderlångvik gård har man kunnat sätta upp i samarbete med skolor, samt ordna kvällsprogram runtom på Kimitoön för lägerdeltagarna.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.