FILMEN: Soliga barndomsminnen i imponerande debut
Hon tittar på en video filmad för ungefär tjugo år sedan i Turkiet. Sophie var då elva år, pappan 31. Far och dotter turistade och tillbringade en vecka tillsammans på ett hotell. Sophies föräldrar hade skilt sig så denna vecka med pappa var värdefull. För båda.
Hemvideon väcker minnen. Minnen vi får ta del av i en annorlunda, fascinerande och vacker film. ”Aftersun” är skotska regissören och manusförfattaren Charlotte Wells första långfilm, en imponerande prestation.
Aftersun
- Storbritannien/USA 2022
- ★★★★☆
- Regi: Charlotte Wells
- Manus: Charlotte Wells
- I rollerna: Paul Mescal, Frankie Corio, Celia Rowlson-Hall
- 1:42 F7
En vecka i solen vid poolen, en vecka med nattliv, god mat, drycker med paraply. Kontakt med tonåringar att beundra och jämnårig att bli vän med. Roliga eller djupa diskussioner med pappa. Och bli bekant med videokameran; eller lära sig dyka.
Nu händer det någonting dramatiskt. Eller tragiskt. Nej, inget dramatiskt eller tragiskt fast det såg så ut. Wells visar i stället för att förklara. Filmen ”Aftersun” är en känsla som framkallas i ett bildflöde. Exakta bilder av ett minne som är en känsla. Vi är med där och då, vi är medskapare till handling och atmosfär. Vi får själva lägga pusslet; skickligt och i rätt tempo och vid passligt tillfälle ger Charlotte Wells oss de rätta bitarna.
Pappan (Paul Mescal) är genuint intresserad av sin dotter och hans faderskärlek går det inte att ta miste på. Även om han gör bort sig ett par gånger. Han orkar inte uppmuntra karaokesjungandet, Sophie ( Frankie Corio ) blir lämnad ensam i natten. Någonting skaver, någonting döljer han bakom sitt mediterande och qigong. Var det sista gången Sophie såg sin pappa? Sophie av i dag ser vi bara en skymt av, det är hennes minnen och hennes VHS vi ser. Lyssnar till nittiotalets discolåtar och upplever förlust och kärlek. Tragiskt sen också?
Minnen som är så bedrägliga illustreras i denna underbara film av fantastiska skådespelare. Den unga Frankie Corio är charmig i tal och uppförande och är naturligt närvarande i ett nu som är då. Paul Mescal har visat sig älskvärd tidigare, i teveserier och i Maggie Gyllenhaals ”The lost daughter” härom året. Fint lågmält och trovärdigt agerande av båda; man kunde tro de är far och dotter på riktigt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.