Sökarens liv blir torftigt utan och symbolerna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ane Gyllenberg var frimurare, antroposof och varmt troende kristen. För honom var alla dessa vägar mot en större och högre sanning; vägar längs med vilka en sökare kunde finna sig själv och sin plats i denna världen, till hjälp och glädje för andra, och i den kommande världen. Det här andliga engagemanget, kombinerat med hans stora intresse för konst, gav honom en bred repertoar av symboler att utforska och fördjupa sig i längs med livsvägen.
Sökarens väg till sanning och de symboler som kan vägleda vandraren står i centrum för den utställning som nu pågår i Villa Gyllenberg – Anes och hustrun Signes hem på Granö i Helsingfors som omvandlats till ett museum som förvaltar deras omfattande konstsamling och utvecklar den genom utställningar, symposier och konstinköp. Utställningen ”Vägen till dold kunskap” är planerad som en initiationsrit där besökaren blir sökaren som följer vägen genom utställningen mot målet: självinsikt och dold – esoterisk – kunskap.
Vandringen leder genom själens mörka natt mot gryningens upplysning. Den kantas av esoteriskt intresserade finländska konstnärers arbeten från de två senaste seklerna – kända namn som Akseli Gallen-Kallela, Hugo Simberg och Helene Schjerfbeck sida vid sida med mindre kända som Ilona Harima och Meri Genetz. Inspirerade av teosofi, kabbala, spiritualism och astrologi strävade de efter att gestalta sökarens väg och fånga det ogripbara genom symboler från olika visdomstraditioner: änglar och astralkroppar, österländska mandalan, livets träd eller flod, strålar, fåglar, färger. Symbolerna talar på olika sätt till olika åskådare: där den oinvigda ser ytlig skönhet ser den invigda djupet.
På vandringen genom själens labyrint och existensens mysterier ställs (be)sökaren inför frågor som den esoteriska konsten och dess symboler väcker: Vad är meningen med livet? Vilka är de frågor du aldrig fått svar på? Vem är du, bortom alla roller? Känner du dina egna rädslor? Känner du kärleken?
Frågorna känns angelägna där jag går genom utställningen. Symboler är viktiga teman i religionsforskningen, även jag har skrivit om dem i flera böcker. ”När något pekar utöver det omedelbart givna kallar vi det symbol” skriver min lärare, professor Nils G. Holm, och fångar elegant vad det handlar om. Symboler avbildar omgivningen på ett fylligare vis: vi inte bara beskriver ett föremål, en situation eller en människa med en symbol, utan vi säger också något om dess betydelse, plats i tillvaron och våra känslor inför det.
Symbolen har två sidor, menar Holm. Den yttre formen är allmänt känd i kulturen och traditionen och används i vår kommunikation (såvida det inte är en esoterisk symbol som bara ett fåtal invigda har kunskap om). Den inre sidan däremot är formad av vårt eget inre, våra innersta tankar, minnen, erfarenheter och önskningar. Hjärtat, korset, den knutna näven – alla vet vi vad de står för. Men för mig personligen kanske de väcker en alldeles egen inre bild, ett minne som knyter an till den jag är och det jag varit med om. På det här sättet både bär symbolerna våra traditioner och formar oss på djupet som människor.
Svaret på frågorna som ställs till sökaren som vandrar genom utställningen, nyckeln till frågan om mening och mål, finns kanske i detta ”utöver”, tänker jag. Hur torftigt och endimensionellt vore inte livet utan symbolernas utöver: generationers samlade erfarenheter av vad det betyder att vara människa och min egen inre relation till de meningsbärande bilderna?
Ruth Illman
Religionsvetare, judaistiker och föreståndare för Donnerska institute
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.