Sofia Liljeströms första jul som präst firas i kyrkan
Sofia Liljeström håller julaftonens gudstjänst i domkyrkan, strax efter att julfreden är utlyst. Foto: Robin Sjöstrand
När julfreden är utlyst på Gamla Stortorget i dag strax efter klockan tolv, så beger sig de flesta iväg dit de ska fira jul. Men för Sofia Liljeström, Åbo svenska församlings nyaste präst, börjar jobbdagen på allvar då.
Hon är nämligen en av dem som jobbar under julen i år, och det innebär bland annat att hålla gudstjänst på julafton. För Liljeströms del är det familjegudstjänsten i Domkyrkan som gäller.
– Vi börjar just efter julfreden och det är en gudstjänst som är riktad till familjer, så att också barnen ska orka med den.
Liljeström är nyutexaminerad teologie magister och påbörjade sin nuvarande anställning som ungdomspräst i juni. Att hon nu jobbar under juldagarna väcker flera känslor hos henne.
– Julen är en högtid som har funnits i olika former genom tiderna och en högtid som gemene man firar. Men när man börjar fundera över vad det betyder på riktigt så blir det spännande. För vissa är det viktigast med de rätta maträtterna och att vara med de nära och kära. Och det är definitivt en del av vad julen är.
Liljeström funderar en stund. Det märks att det finns något med den definitionen av julen som skaver lite. Efter ett tag tillägger hon:
– Men så finns ju också den aspekten på julen att det är en högtid som alla borde få fira. Också de som har mera utmanande familjesituationer eller ingen social gemenskap alls – alla är värda att få bli sedda och älskade.
Hon säger att man borde hitta en balans mellan de två betydelserna för julen. Det är lätt hänt att man drabbas av dåligt samvete för att man inte gör tillräckligt.
Får du det själv?
– Dåligt samvete? Ja och nej. Vissa år kan man vara med om utdelningar eller annat välgörenhetsarbete, medan andra år firas med familjen. Men jag tror på allvar inte att världen blir till en bättre plats om folk går omkring och har dåligt samvete. Man gör det lilla man kan.
Strax efter julfreden är utlyst på julafton så välkomnar Sofia Liljeström dig till domkyrkan för julgudstjänst. Foto: Robin Sjöstrand
Tveeggat att jobba under julen
Liljeström har, precis som många som jobbar under julen, också tidvis upplevt en viss frustration över att vara tvungen att jobba när alla andra är lediga.
– Oftast är jag tacksam och övertygad om att jag gör det rätta och att jag tycker om mitt jobb. Men vissa dagar kan det kännas både svårt och jobbigt. Jag har också känt mig ledsen och frustrerad över att jag har gått med på att jobba på julen – varför ska just jag jobba när alla andra är lediga? Att inte få ha den friheten som tidigare att fira med mina nära och kära och bara njuta av julen kan vara tungt.
– Och det ska vara okej att känna så, men jag låter mig inte stanna vid den tanken, utan jag vill hitta en inre balans.
Det finns också fördelar med att jobba som präst under julen. Det gäller bara att hitta dem.
– Många kollegor har berättat om en frid som infinner sig när man jobbar på jul – att man får vara närvarande i så mångas julfirande. Det kan ta en tid att komma till den punkten, men det är mot det hållet jag strävar.
Sofia Liljeström
- Ålder: 28
- Uppvuxen i: Malax
- Aktuell som: Åbo svenska församlings ungdomspräst (och barnkörsledare)
- Familj: Maken Olli och bådas utökade familjer.
- Fritidintressen: Främst musik och körsång, men också klättring, simning och pyssel.
- Favoritdel av kyrkoåret: Påsken. Den har blivit mycket djupare och mer av en festlighet för mig, sedan jag bodde i ett kristet kollektiv och vi firade Segermåltiden. Det har gått upp för mig vad påsken egentligen handlar om.
- Musiksmak: Extremt varierande. Jag brukar göra en favoritlista varje år dit jag sätter allt jag möter på som jag gillar. Dit åker allting från Mark Ronson till psalmer, klassiska körverk, olika formers jazz och Snarky puppy. A cappella-grupper lyssnar jag också gärna på – just nu gärna Rajatons julskiva från 2001.
- Favoritfärg: Orange. För att det är den bästa färgen – den är glad och sprittande!
- Dröm: Att utbilda sig inom teater eller dramaturgi.
Liljeström är ledig dagarna innan jul, och hinner då hem till Österbotten och för att fira med familjen.
Efter familjefirandet inleds jobbjulhelgen på julafton med att förbereda för familjens julbön, en kort gudstjänst med julevangeliet, sånger och kyrkans förbön, som är riktad till hela familjen.
– Den hålls precis efter julfreden. Senare samma dag, klockan fem, hålls en till julbön, men den leder inte jag, säger Liljeström.
På juldagen besöker hon Hemmet och håller en mindre andakt och senare på dagen ordnar församlingen en juldagsfest med julmat, program och allt annat som här julen till, dit alla är välkomna.
– På jul annandag håller jag en gudstjänst, och då är det Stefanidagen. Stefanos var den första martyren och temat blir därför martyrskap, så kastet är ganska tvärt gentemot julens budskap.
Stefanidagen är kanske mer känd på finska, Tapaninpäivä, som är det vanligaste finska namnet på annandag jul.
”Vi ska se människorna runt omkring oss”
Kyrkan går på högvarv kring jul. Man samlar in julklappar, ordnar julfester, julmässor och julgudstjänster. Man besöker ålderdomshem och har julavslutningar med församlingarnas barnkörer.
Enligt Liljeström finns kyrkans själ i det här arbetet.
– Det är ju egentligen det här som kristendomen handlar om. Jesus budskap är ju att inte hänga upp sig på den statusstress som finns överallt här omkring oss, utan att kasta av oss den. Vi ska se de människor som finns runt omkring oss – inte bara de som ser bra ut, har pengar och lever rätt. Så egentligen tar kyrkans tro sig i uttryck i det arbete som kyrkan gör – när man bryr sig om också de som är utanför.
Och hon återkommer till ämnet att ha dåligt samvete för att man inte kan hjälpa till överallt. Hon förstår att många har det, hon själv inkluderat, men säger att man inte får ge efter för det.
– En person kan inte rädda hela världen, utan vi måste se det från Guds perspektiv – vad kan jag göra? Vi är människor, vi kommer alltid att göra fel, vi kommer aldrig lyckas helt – men vi kan alltid göra något.
Liljeström nämner just det här som ett vägande skäl till att hon valde att bli präst.
– En stor orsak är att få jobba för den sociala rättvisan, att få vara med och påverka i samhället och hjälpa de som har det svårt. Jag trivs också med att vara del av en större helhet, ett kugghjul i maskineriet.
– Samtidigt är många teologer och präster så otroligt samvetsgranna och känner att det är upp till dem att rädda världen – något som leder till att de överarbetar sig. Det här är något jag försöker vara medveten om i mitt jobb, för ingen tjänar på att jag jobbar mig slut.
En annan orsak att Liljeström drogs till prästyrket är mångsidigheten, och kopplingarna till kulturen.
–Det är ju också ett yrke som går att kombinera med konst, musik, teater och det ger en bredd som är svårt att hitta någon annanstans, säger hon.
Sofia Liljeström säger att julen har två sidor. Dels att umgås med nära och kära och dels att hjälpa de som inte har någon. Foto: Robin Sjöstrand
Barnkören kan ledas pedagogiskt
I hennes jobb ingår också att leda barnkören. Även om hon erkänner att just barnkören ibland handlar mer om att hålla reda på barn än att pedagogiskt lära ut musik.
– ”Nej, du får inte slå Kalle!”, ”Nej, du kan inte sjunga Nu tändas tusen juleljus när vi andra sjunger Staffansvisan”, beskriver hon sin vardag och skrattar – det är tydligt att hon tar utmaningarna med ro, trots att det förståeligt nog ibland kan bli tungt att leda en grupp barn med egna viljor och tankar.
Liljeström är förutom teolog också utbildad inom musik och har på musikinstitut gjort C-nivån inom sång, och studerat piano. Barnkören ledde hon redan innan hon tillträdde som ungdomspräst, och det har hon fått fortsätta med.
– Jag känner mig driven av att man kan använda musikpedagogik för att prata om till exempel rättvisa, förlåtelse, vem Jesus är, och vad som händer på julen. Men samtidigt önskar jag att jag hade en mer pedagogisk utbildning inom musik. Jag har jobbat med både barn och musik tidigare, men det hade varit skönt att veta till exempel vilken tonart som är den mest lämpliga för en barnkör, eller det bästa sättet att lära ut rytmer för barn i den åldern.
Också i jobbet som ungdomspräst är musiken viktig, berättar Liljeström. Det är ofta genom den som man kan nå insikter som man kanske inte hade fått annars.
– Ungdomsmusiken inom kyrkan liknar till formen mycket den musik som de unga lyssnar till i dag, och texterna är inte heller som texterna i psalmer. Det gör den lättare att relatera till.
Hon säger också att det inte är hennes uppgift att få någon att tro på ett visst sätt, utan att vara en vägledare i den unga personens liv, och vara med i processen att fundera kring tro, Gud och livet.
– Sedan kan man använda sångernas texter som inspiration. De kanske svarar på vissa frågor och öppnar nya tankar. Vi behöver kreativitet, musik och drama för att behandla existentiella frågor.
Man måste inte veta, men det är bra att kunna behandla de här frågorna genom konsten.
Jobbet har också tyngre sidor, även om de kan vara givande. Ibland är det viktigaste en präst kan göra att bara finnas där.
– Det är tungt att sitta och lyssna på någon som berättar att världen håller på att gå under för dem. Men det viktigaste man kan göra är att fortsätta lyssna. Det finns inget annat du kan göra i den stunden, du kan inte inte alltid lösa deras problem – men du kan finnas där och du kan be för dem.
Svårt att hitta de som vill vara med
En annan tung, och lite överraskande, sida med jobbet är att hitta frivilliga som hjälper till med kyrkans aktiviteter.
– Egentligen finns det många som vill hjälpa till, men det är svårt att nå ut till dem. Vi som jobbar inom kyrkan har svårt att hinna med allt som kunde göras, så om det finns de som vill hjälpa till så är det bara att ta kontakt, säger Liljeström.
Men i dag, på julafton, vill Liljeström bara att församlingsmedlemmarna ska få fira jul med henne.
– Det är en sådan fin stämning i kyrkan när man samlas på jul, och att få dela den känslan med församlingen är fint.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.