Sockerbetsodlare nöjda med det nya avtalet: Rättvist och transparent
Arkiv/Jan-Ole EdbergSockerbetsodlingarna minskar då odlarna blivit färre. Sucros hoppas på nya odlare för att kunna trygga den inhemska sockerproduktionen. ÅU-foto
Sockerbetsodlaren Thomas Lindroth på Kimitoön är nöjd med det uppdaterade avtalet mellan producentorganisationerna MTK och SLC och fabrikören Sucros.
En stor fördel är att odlarnas självriskandel av transporten minskar, då Sucros står för alla transporter inom en radie av 145 kilometer från fabriken. Det betyder att hela Kimitoön ryms inom radien.
– Lite karikerat kan man säga att vi nu betalat transporterna till Pungböle bro, sedan har Sucros tagit över kostnaden, säger Lindroth.
För den mylla som åker med betorna till fabriken betalar ändå odlarna. Lindroth förundrar sig över att myllan i Tyskland får spridas ut tillbaka på åkrarna i ett 10 centimeters skikt, medan den i Finland anses vara problemavfall.
En annan förbättring är sättet hur nackningen av betan räknas. Tidigare kontrollerades varje last skilt per odlare och bedömningen hur mycket stort nackningsavdraget blev gjordes av en fabriksanställd.
Nu räknas det, enligt tidigare statistik, med att nackningen utgör 3,6 procent av varje last, vilket gör systemet mer transparent.
– Nu avgör inte en enskild person, som kan ha dåliga dagar, hur mycket som blir nackat per odlare. Det gör det mera rättvist, säger Lindroth.
Odlarna måste ändå se till att blasta och nacka redan på åkern, för annars stiger mullhalten.
Thomas Lindroth i sin sockerbetsodling i somras. Foto: Monica Sandberg
För Lindroth är sockerbetan redan den mest lönsamma grödan, och han räknar med att den är det åtminstone en tid framöver.
– Med det här avtalet ser jag ingen risk för ökade kostnader på grund av byråkrati åtminstone. Det känns som att Sucros insett att det minskade odlarantalet delvis beror på dem själva, säger Lindroth.
Sjundeåbon Sebastian Sohlberg, ordförande för Svenska lantbruksproducenters centralförbunds sockerbetsutskott, är också nöjd med att det gamla branschavtalet kunde uppdateras för den här odlingssäsongen.
För nästa år ska ett nytt avtal förhandlas fram, det arbetet har redan börjat. Priset är så klart avgörande men inte den enda sporren.
– Det finns tillägg om betorna är rena, och tillägg på både personlig och total skörd, så det finns nog sätt att sporra odlarna, säger Sohlberg.
Han tror att sockerbetan kommer vara ett starkt alternativ för många jordbrukare också i framtiden.
– Det finns en enorm potential i betan, både som livsmedel och råmaterial, säger Sohlberg.
Sockerbetor har använts som biomaterial i plast och med ny teknik kunde man också utvinna cellulosan effektivare.
– Dessutom binder den kol i marken, vilket är till nytta både på gårdsnivå och nationellt, säger Sohlberg.
Sucros kommer inte upp i 200 nya odlare
Sucros som tillverkar socker av inhemska sockerbetor i sin fabrik i Säkylä når inte målet på 200 nya sockerbetsodlare. Det säger Sucros odlingskonsulent Sakari Malmilehto.
– Vi har fått tiotals nya odlare, men till 200 kommer vi inte. Intresset på Pargas och Kimitoön har varit svalt, men på andra håll har vi lyckats bättre, säger Malmilehto.
De senaste åren har fabriken producerat i snitt 70 000 ton socker om året bortsett från i fjol då torkan gjorde att produktionen rasade till 50 000 ton.
Målet att öka produktionen till 100 000 ton i år blir också svårt att nå.
– Men vi är beredda ända tills vårbruket startar, vill någon odla sockerbetor kan vi på kort varsel hjälpa till med att komma igång, säger Malmilehto.
LÄS OCKSÅ:
Lamt intresse för sockerbetor i Åboland
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.