Social- och hälsovårdsreformen: Målet är landskapsval år 2022
Ministrarna Thomas Blomqvist, Li Andersson, Krista Mikkonen, Hanna Kosonen och Sirpa Paatero gav riktlinjerna för den nya social- och hälsovårdsreformen. Foto: Laura Kotila / Statsrådets kansli
I december är det tänkt att förslaget till ny lag om social- och hälsovård ska överräckas till riksdagen. Men först ska förslaget gå igenom en utlåtanderunda som börjar den 15 juni och pågår till slutet av september.
Det meddelade social- och hälsovårdsreformens ministerarbetsgrupp på fredagen.
– En enklare modell, grundlig beredning och en vilja att lyssna på kritik ska leda till att vårdreformen äntligen drivs igenom, säger minister för nordiskt samarbete och jämställdhet Thomas Blomqvist (SFP).
Förutom Blomqvist består gruppen av familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP), kommunminister Sirpa Paatero (SDP), forsknings- och kulturminister Hanna Kosonen (C), miljöminister Krista Mikkonen (Gröna) och undervisningsminister Li Andersson (VF).
Landskapen kunde bli verksamma 2023
Första gången en vårdreform diskuterades var 2005. Senast vårdreformen var på tapeten var under Juha Sipiläs (C) regering 2015–2019. Strax innan riksdagsvalet 2019 föll vård- och landskapsreformen tillsammans med regeringen. En av orsakerna till att förslaget föll var problem med grundlagen.
– Det högsta beslutande organet i ett social- och hälsovårdslandskap är landskapsfullmäktige, säger Kiuru.
Förhoppningen är att de första landskapsvalen ska hållas 2022. Tanken är att landskapen blir verksamma från och med januari 2023.
Enligt arbetsgruppen har man nu lärt sig av de misstag som de föregående regeringarna gjort i beredningen av vårdreformen.
Ett av problemen med Sipiläs modell var att den var för ambitiös och man ville förnya hela paketet på en gång. Nu vill man genomföra reformen stegvis.
Arbetsgruppen pratar om en så kallad skelettmodell som innebär att man helt enkelt börjar med att överföra ansvaret för social- och hälsovården tillsammans med räddningsväsendet till landskapsnivå.
Ansvaret ligger på den offentliga sektorn
Om man jämför modellen med den förra regeringens är den största skillnaden att man nu helt har frångått valfriheten i social- och hälsovården som var en hjärtefråga för Samlingspartiet.
– Nu ligger ansvaret entydigt på den offentliga sektorn, säger Blomqvist.
Den nya modellen består av 21 social- och hälsovårdslandskap och därtill Helsingfors som ett eget område med samma ansvar.
Eftersom Nyland befolkningsmässigt är det största området ledde landskapsfrågan under Sipiläs beredning till orättvisa och demokratiproblem.
– Specialarrangemanget för Nyland har inte prövats tidigare. Det blir ett spänningsmoment, säger Andersson.
– Lösningen beaktar särdragen i området och tryggar möjligheterna till inflytande över hur vården ordnas. Det är bra att vi slipper ett mastodontlanskap, säger Blomqvist.
Språknämnder i tvåspråkiga landskap
Enligt arbetsgruppen ska de språkliga rättigheterna tryggas i de tvåspråkiga landskapen.
– Språkkunskaperna ska hållas på nuvarande nivå eller i bästa fall bli ännu bättre, säger Kiuru.
Enligt Blomqvist ska man tillsätta språknämnder i de tvåspråkiga landskapen som ska förbättra servicen.
Reformen och landskapen ska först finansieras av staten. Tanken är att man sedan ska införa landskapsskatt.
Totalt 19,1 miljarder euro av kommunernas finansiering flyttas till de nya landskapen.
– Finansieringsmodellen har element för kostnadseffektivitet, men i första hand måste vi trygga landskapens möjlighet ge likvärdig service i alla sammanhang, säger Andersson.
Arbetsgruppen konstaterar att syftet med reformen fortsättningsvis är detsamma: bland annat att alla medborgare har lika rätt till likvärdiga tjänster oavsett var man bor, att kostnaderna inte skenar i väg och att systemet blir bättre förberett på utmaningarna med en åldrande befolkning.
Det här ingår i regeringens vårdreformsförslag
Det skapas 21 social- och hälsovårdslandskap som ansvarar för att arrangera social- och hälsovården och räddningsväsendets verksamhet. Därtill är Helsingfors ett eget område med samma ansvar.
Social- och hälsovårdslandskapen och Helsingfors ingår i sammanlagt fem samarbetsområden som motsvarar de nuvarande specialupptagningsområdena med universitetssjukhus.
Det högsta beslutande organet i ett social- och hälsovårdslandskap är landskapsfullmäktige som kommer att väljas med val. Det första landskapsvalet ska hållas i början av 2022.
Om det finns endast enspråkiga kommuner i ett social- och hälsovårdslandskap är landskapet enspråkigt. Om det finns också tvåspråkiga kommuner i ett social- och hälsovårdslandskap är landskapet tvåspråkigt.
Kommunanställda inom social- och hälsovården och räddningsväsendet blir anställda hos de nya social- och hälsovårdslandskapen.
19,1 miljarder euro av kommunernas finansiering flyttas till de nya social- och hälsovårdslandskapen som övertar många av kommunernas uppgifter. Social- och hälsovårdslandskapens intäkter består av statligt understöd och av avgifter som landskapen kan uppbära.
En del av kommunernas skatteintäkter, cirka 12,7 miljarder euro, flyttas till staten. Det innebär att kommunernas skattesatser sjunker medan statens beskattning ökar. Social- och hälsovårdslandskapen har inledningsvis inte beskattningsrätt.
Social- och hälsovårdslandskapen tar över ägandet av samkommuner från kommunerna.
Social- och hälsovårdslandskapen måste själva ha en tillräcklig förmåga att svara på invånarnas behov av social- och hälsovård. Landskapen kommer att bli tvungna att säga upp kontrakt om tjänster som lagts ut på entreprenad om kontrakten strider mot de nya lagarna i social- och hälsovårdsreformen.
Vårdreformens historia
Tanken om en vårdreform går tillbaka ända till 2005 då Matti Vanhanens regering initierade reformen. Då ville man skapa ekonomiskt och professionellt mer bärkraftiga områden genom större kommuner.
Efter det har vårdreformen behandlats i Mari Kiviniemis (C), Jyrki Katainens (Saml), Alexander Stubbs (Saml) och slutligen Juha Sipiläs (C) regeringar. Alla har misslyckats med att driva igenom reformen.
Vårdreformen stupade alltså återigen på mållinjen i mars 2019. Däremot har man inte begravt tanken på att genomföra reformen, utan den skrevs in också i Antti Rinnes (SDP) regeringsprogram.
Juha Sipiläs landskaps- och vårdreform
Målet med landskaps- och vårdreformen som inleddes 2015 var att erbjuda människor mer jämlika tjänster, minska hälso- och välfärdsskillnaderna och dämpa kostnadsökningen.
Syftet med reformen var att stärka basservicen och utnyttja digitala tjänster bättre än tidigare. Man ville dessutom minska en stor del av hållbarhetsgapet i de offentliga finanserna.
En politisk dragkamp mellan Centern och Samlingspartiet präglade modellen som regeringen föreslog. Centern ville införa en landskapsförvaltning och Samlingspartiet ville ha mer valfrihet och att hålla vårdmarknaden så öppen som möjligt.
Överenskommelsen blev att Centern skulle få sina 18 landskap och Samlingspartiet skulle få införa valfrihet i vården.
Främst kritiserades modellen för att vara för ambitiös med tanke på den strikta tidtabellen, för att sätta inbesparingar först i stället för vårdkvaliteten, och för att inte ta i beaktande grundlagen.
Sofie Fogde/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.