Snart sitter Sirpa Vanhala på en sten och tittar på havet
Sirpa Vanhala ser fram emot sina pensionsdagar, men säger att hon kommer att sakna alla finna människor som hon har träffat i sitt arbete med den åboländska förbindelsebåtstrafiken. Foto: Kim Lund
Trafikinspektör Sirpa Vanhala har just kommit tillbaka från en rundtur längs Lilla ringvägen med m/s Östern. Hon har varit ciceron för sin efterträdare Jari Nieminen som tar över jobbet som sakkunnig för förbindelsebåtstrafiken i Åbolands skärgård efter att hon går i pension i höst. Nu återstår endast Korpo- Houtskär- och Utörutten, efter det har duon åkt med alla skärgårdens förbindelsefartyg.
– Det är det bästa sättet att lära sig: att själv åka ut, bekanta sig med båtarna och besättningen och träffa skärgårdsborna.
Det har också varit Vanhalas rättesnöre under karriären. Att träffa människor, delta i seminarier och möten. För henne har det varit en hederssak att visa att hon är vanlig människa och ingen hög svårtillgänglig tjänsteman som endast sitter bakom sin datorskärm.
Vanhala fick sin första kontakt med skärgårdstrafiken år 1986 då hon började jobba som sekreterare för Åbo lotsfördelningskontors direktör Osmo Myllymaa. 1990 grundades Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt där Vanhala fortsatte som sekreterare för Paavo Wihuri innan hon efter några år blev informatör och kvalitetschef. För den vetgiriga och skärgårdsintresserade Vanhala var det en bra skola.
Hon fick jobba med blandade uppgifter och lärde sig det mesta om lotsning, förbindelsebåtstrafik, farledsskötsel och annat som hörde till sjöfartsdistriktets ansvarsområde.
Sirpa Vanhala tycker det vore dags att återinföra avgifterna på skärgårdstrafiken.
I synnerhet turister och fritidsboende kunde betala för sig, säger hon. Foto: Kim Lund
Efter att sjöfartsdistriktet splittrades år 2004 och det statliga affärsverket Rederiverket tog över ansvaret för förbindelsebåtstrafiken sökte hon den nyinrättade tjänsten som trafikinspektör vilket fortfarande är hennes officiella titel vid Närings-, trafik-, miljöcentralen i Åbo.
– Jag har alltid letat efter utmaningar. I början kändes jobbet ganska svårt, det var en ny tjänst och jag hade ingen att fråga råd av. Men jag har haft den attityden att ta reda på det jag inte vet och jag har klarat mig ganska bra.
Det nya jobbet innebar ändå en hel del utmaningar. Att pussla ihop tidtabellerna och planera rutterna var ingen lätt uppgift. Skärgårdsborna höll hårt på sina rättigheter och när det gick bra på en rutt kunde invånarna längs en annan rutt vara av diametralt motsatt åsikt. Också sommargäster och fritidsboende har varit snabba att kritisera skärgårdstrafiken.
När någonting går på tok eller inte fungerar är det Vanhala som får ta emot skället, även om hon inte har någonting med saken att göra. Hon säger att den mest negativa responsen kommer av dem som inte bor i skärgården men förväntar sig att trafiken ska fungera lika bra som på Mannerheimvägen i Helsingfors.
– Jag har alltid svarat ärligt och rakryggat på kritiken och stått för de beslut vi har fattat. Med tiden har folk lärt känna mig och insett att jag gör mitt bästa. I synnerhet de fast bosatta har förstått det här.
Men helt lätta har inte heller skärgårdsborna alltid varit. Hon minns en het sommarlördag i juni i början av karriären. Förbindelsebåten Satava på Nagu norra rutt hade gått sönder och stod stilla i några timmar. På den tiden fanns det inga kylskåp ombord och mjölken på däcket härsknade snabbt i den gassande solen på fördäck. Senare samma kväll fick hon ett ilsket samtal.– Mannen svor först i fem minuter innan han lugnade och kunde säga vad han hade för ärende. Han undrade hur han nu ska få sin mjölk. Jag har också temperament och frågade till slut efter hans adress. Han frågade vad jag ska med den. Jag svarade att jag ska skicka honom en ko. Efter det har vi varit goda vänner.
Senare fick Vanhala höra att mannen sagt att han aldrig fått ett så bra svar av en statlig tjänsteman.
Sirpa Vanhala känner e åboländska förbindelsebåtsrutterna utan och innan. Här m/s Falkö på Nagu norra rutt. ÅU-foto
Vanhala har också alltid varit mån om att tala svenska med de skärgårdsbor som hon har haft att göra med. Född och uppvuxen Östermark (Teuva) i finskspråkiga Österboten intresserade hon sig tidigt för sin omvärld och för läsning.
Redan som femåring var hon stamkund i byns lilla bibliotek och i de tidiga tonåren gallrade hon sockerbetor på Åland samtidigt som hon lärde sig svenska. Senare jobbade hon två somrar på Karolinska institutet i Stockholm och i början av 1970-talet bodde hon några år på Åland där hon var receptionist på hotell Park i Mariehamn.
– Man kan inte sköta det här jobbet om man inte kan svenska.
Snart pensionär
Hon går officiellt i pension den första september, men i praktiken slutar hon redan den 18 juni. Det är med visst vemod som hon lämnar sitt jobb och hon säger sig komma sakna alla de människor som hon träffat och haft att göra med i sitt yrkesliv. Men med sju barnbarn och ett brinnande intresse för natur- och skärgårdsliv blir det knappast några problem att hitta sysselsättning.
– Jag ska börja med att bara sitta på en sten och titta på havets vågor. Jag har fått många goda vänner bland skärgårdsborna och åker säkert och hälsa på dem. Jag kan ju åka med förbindelsebåt så länge de är gratis.
Sirpa Vanhala
Född: 22.5 1953 i Östermark.
Bor: I Raunistula i Åbo.
Familj: Man, tre barn, sju barnbarn.
Smultronställe i skärgården: Hela skärgården.
Gör på fritiden: Är ute i naturen och skärgården, motionerar och promenerar, läser.
Största utmaningen i jobbet som trafikinspektör: Menförestiderna.
Bäst med jobbet: Verksamhetsfältet med fina människor och samarbetspartners.
Läs också: Låt turister och fritidsboare betala för förbindelsbåtstrafik
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.