Förflytta dig till innehållet

Snart finns det för få brandmän – ”I Egentliga Finland har vi landets näst sämsta lönenivå”

Robin Sjöstrand
Två män i kostym håller en presentation
Kim Nikula och Ilkka Mustakangas från SPAL säger att det inte finns tid att vänta om man vill hålla den nuvarande beredskapsnivån.

Medan tidningsspalterna fylls med nödläget inom sjukvården, har en annan annalkande kris smugit så gott som helt under radarn.

Finlands brandmän står inför en situation där man snart kommer att vara tvungen att pruta på den lagstadgade beredskapsnivån. Fram till år 2030 behövs runt 2500 nya personer i branschen.

– Vi måste agera nu – innan det är för sent, inte när vi redan har gått över gränsen, säger Kim Nikula, vd för fackförbundet Suomen pelastusalan ammattilaiset (SPAL).

Orsaken är förändringar i beredskapstiderna och en arbetskraftsbrist som börjar synas redan nu. SPAL räknar med att runt 1000 personer skulle behövas för att åtgärda situationen.

– Utöver det så kommer runt 1500 personer att gå i pension inom tio år, så totalt handlar det alltså om att vi måste få in 2500 nya räddningsarbetare i branschen.

Åbo brandstationRobin Sjöstrand
Åbo brandstation är inne i en tätort och har inte problem med arbetskraften, men lönerna i Egentliga Finland är lägre än i resten av landet.

Det är en svår ekvation. Lösningen, som med så mycket annat, är pengar. SPAL räknar med att räddningsbranschen kommer att ha 81 miljoner euro för lite till förfogande när de nya välfärdsområdena bildas.

– Största delen av de här pengarna skulle gå till att fördubbla platserna vid Räddningsinstitutet i Kuopio och Räddningsskolan i Helsingfors, där alla landets räddningsarbetare utbildas. Utbildningen måste moderniseras och tilläggsfinansieringen behövs redan under nuvarande budgetperiod, säger Nikula.

Brandmän går i pension relativt tidigt, i genomsnitt redan vid ungefär 55 års ålder. Det gör också att genomströmningen är större – även om branschen generellt sett brukar ha lojala arbetare.

– På det sättet håller sig vår bransch ganska bra mot den generella trenden i samhället i dag, där en person byter arbetsgivare med några års mellanrum. Men det börjar synas en del också hos oss, säger Ilkka Mustakangas, förbundsordförande för SPAL.

Egentliga Finland har bland de lägsta lönerna

De brandmän som utbildas i dagens läge vill oftast jobba i tätorten, något som märks i rekryteringen på glesbygden – det är svårt att få folk. Men också huvudstadsregionen lider.

– I Helsingforstrakten är det brist på arbetare på grund av att lönerna inte följer med de högre levnadskostnaderna där, säger Mustakangas.

Inte heller i Egentliga Finland är situationen bra.

– Vi har, om inte de sämsta, så åtminstone nästsämsta lönerna i landet, säger Petteri Brorström, ordförande för SPAL:s medlemsförening Turun seudun palomiehet.

Det här syns också i jakten på nya arbetare.

– I somras var det egentligen ingen som hade tillräcklig bemanning under sommaren. Det gör att man måste se genom fingrarna och anställa mindre kvalificerade personer. Det är ingen som vill göra det, men när det inte finns folk, så finns det inte.

Man i t-skjortaRobin Sjöstrand
Petteri Brorström säger att bland räddningspersonalen är det störst omsättning bland ambulanspersonalen, som ofta bara jobbar ett par år inom räddningstjänsten.

De understryker ändå att läget inte är nattsvart just nu – det finns möjligheter till förbättring. Men den måste påbörjas nu, innan utvecklingen går in i en ond spiral.

– Vi vill inte måla en alltför mörk bild. Branschen har bra image och dragningskraft, men vi vill hålla ribban högt för de som ska bli räddningsarbetare och det måste vi arbeta för. Annars får beslutsfattarna fråga sig om de är beredda att pruta på beredskapsnivån, säger Mustakangas.

Redan nu är läget i Egentliga Finland sådant att man är det landskap som förlitar sig mest på avtalsbrandkårer, det vill säga i praktiken frivilliga brandkårer.

– Hur duktiga de än må vara så är det ändå inte yrkesfolk, och ibland kan det vara 70-åriga herrar som sätter sig i bilen – då är det svårt att uppnå de stenhårda fysiska kraven som finns för räddningsarbetare och därmed en bra beredskapsnivå. Det finns ställen där ribban darrar, om vi säger så, säger Brorström.

– Men det är också viktigt att komma ihåg att avtalsbrandkårerna är ett utmärkt stöd i vår verksamhet, tillägger Nikula.

Branschorganisationernas krav

  • Platserna för utbildandet av räddningspersonal fördubblas.
  • Finansiering för en modernisering av utbildningen, redan i den nuvarande budgetperioden.
  • Ett möjliggörande av en konkurrenskraftig lön och välmående på arbetsplatserna.
  • SPAL påminner om att säkerhet är en grundrättighet för medborgarna och det är upp till politikerna att se till att lämplig beredskapsnivå kan hållas.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter