Maria Thölix 19.01.2019 10:55

Kära kunder. Momo och Lucca är två trogna dagishundar som vistats i Doghouse långa tider. – Visst kommer jag att få ledsamt efter dem, säger Ann-Britt Schüler. Foto: Maria Thölix

Från textiler till pälsar

Det var exakt i de här tiderna för 19 år sedan som hunddagiset öppnades.
Schüler är utbildad artenom och hade absolut inga planer på att arbeta med hundar. Tills hon fick utgå från de egna behoven.
Efter att under 1990-talet varit hemmamamma hade hon svårt att vänja sig vid tanken att lämna sina hundar ensamma om dagarna.
Hon läste om hunddagisar som på den tiden bara existerade i Sverige.
Hon gick en kurs i hundkunskap och reste omkring i grannlandet för att bekanta sig med verksamheten.
Efter ytterligare en utbildning till hundterapeut öppnade hon Finlands första hunddagis på Trädgårdsgatan i Åbo år 2000.

Ännu mycket ovanliga

Hunddagisarna är fortfarande ovanliga i Finland och har inte fått fotfäste på samma sätt som i Sverige.
Där finns det dagisar av olika slag: för enbart små hundar, enbart stora, enbart tikar…
– Nästan alla hundar har i något skede av sitt liv varit på dagis.
En orsak till skillnaden mellan länderna, är den svenska rekommendationen att hundar inte ska vara allena över sex timmar per dag.
Det kan i sin tur leda till att toleransen mot att ha hundar i höghus inte är lika hög, tror Schüler.

Bred kundkrets

Att Finland släpar efter de svenska trenderna är bekant.
Schüler trodde ändå att dagisverksamheten även här skulle komma i gång efter kanske tio år.
– Men det är nog trögt trots att det finns ett kundunderlag.
Hennes kunder blev snabbt så många att hon måste utvidga efter några år på Trädgårdsgatan.
Hon flyttade till Tvålcenter och fick en yta som var tredubbelt så stor och rymde en ganska komplett butik med hundmat och -tillbehör.
– I dag är det ganska hopplöst att idka sådant då man får köpa hundmat överallt.

Nybyggd lokal. I snart fem år har Doghouse verkat här.

Dyrt företagande

Doghouse är för tillfället det enda hunddagiset i Åbo och har under de fem senaste åren funnits på adressen Pitkämäkigatan.
Schüler sticker inte under stol med att det här inte är någon lukrativ business.
– Nog har det varit tufft. I Finland är det dyrt att driva ett litet företag.
I princip har hon varit den enda som jobbat heltid i dagiset.
Hennes man har tidvis också varit mycket involverad och studerande från yrkesutbildningar från Livia och även Brusaby gör gärna sin praktik här.
– Att ha anställd personal i en så här liten firma är både dyrt och skört.
Ytterligare en person har Schüler samarbetat länge med. Det är Lotta Leppänen som jobbar i Doghouse ett par timmar om dagen.
Och det är hon som nu tar över då Schüler lägger ner sin dagisverksamhet i slutet av nästa månad.

Rätt beslut?

Beslutet att lägga ner dagiset var inte lätt. Stundvis tvivlar hon fortfarande.
– Det här är inte livsviktigt, men eftersom jag var den första att öppna hunddagis i Finland är det mycket vemodigt.
Beslutet har mognat under ett år. Orsaken var att Leppänen bollade med tanken att öppna ett eget hunddagis.
Schüler såg sin chans.
– Det öppnades en lucka. Jag har massor av kunder och hade inte kunnat sluta och lämnat dem i knipa utan att det fanns ett alternativ.
Att möta kunderna med beskedet har varit jobbigt.
– Jag har helt ljuvliga hundägare, fantastiska trogna kunder. Många har varit förstående men också besvikna.

Från dagis till salong

Även om vemodet är den överhängande känslan är det samtidigt jätteskönt att nu gå vidare, säger Schüler.
Sedan start har hon hållit öppet varenda vardag året om mellan klockan 7.30 och 18, med stängt endast i juli och under mellandagarna.
– Det har varit jättebindande och jag gläder mig väldigt mycket åt att kunna bestämma längden på mina dagar.
För hundkontakten avslutas inte i och med att dagisdörren stängs.
Trimmandet som hon till en början sysslade med för husbehov blev med åren en mycket viktig del av verksamheten. Den kommer hon nu att ägna sig åt på heltid – och namnet Doghouse behåller hon också i fortsättningen.

Tungt men skapande

Att trimma hundar var inte Ann-Britt Schülers grej. Trodde hon.
– Det är tungt för ryggen men hemskt givande och skapande och jag får ofta ganska fria händer.
Den största kundgruppen är små vita hundar av rasen coton de tuléar.
Att tvätta, föna och klippa en liten hund med maskin räcker cirka två timmar. En större hund som en labradudel kräver till exempel tre timmar, och för att den inte ska tappa koncentrationen måste man trimma i ett kör.

Hemma på jobbet

Kundunderlaget är stort även här. Schüler skulle kunna ta emot hur mycket hundar som helst men har en stadigvarande kundkrets.
– Jag har så gott som fullbokat och försöker att inte ta fler kunder och se till att inte jobba för mycket.
I två decennier har hon tillbringat en stor del av sin tid på arbetsplatsen. Valet att jobba någon annanstans än hemma har ändå alltid varit självklart.
– Jag kommer inte att trimma hemma i fortsättningen heller. Jag tror att det är en orsak till att jag har orkat alla de här åren.
Å andra sidan har arbetsplatsen blivit ett andra hem. Och inte bara för henne själv.
– När vår son började i Cygnaeus kom han till Trädgårdsgatan efter skolan och vi gjorde läxorna tillsammans. Det var en del av vårt liv.

Nytrimmad skönhet. Foto: Maria Thölix

Kombinerad frissa

Lokalen på Trädgårdsgatan 42 där hon började sitt hunddagis, den köpte hon i tiderna. Och det är dit hon återvänder nu.
Men hundarna är inte de enda som blir friserade på den adressen.
I ett drygt år har frissan Satu Siusluoto jobbat där. Och nu kommer de två att arbeta parallellt – ena med två- och andra med fyrbenta kunder.
De jobbade tillsammans på samma sätt i Tvålcenter också. Då var det inte ovanligt att hund och matte bokade in sig samtidigt.
– Problemet var bara att hundens frisyr ofta räckte längre att fixa.

Ett privilegium

Ann-Britt Schüler är tacksam över att ha fått sköta andras hundar.
– Det har varit en ära och ett privilegium. Många är mycket mer måna om sina hundar än om sina barn.
För många ägare kan det vara jättesvårt att lämna ifrån sig sina djur. Som hundägare är igenkänningsfaktorn hög.
– Jag skulle själv ha mycket svårt att föra min hund någonstans! Och jag har försökt sträva efter att sköta om andras hundar med det i tankarna.

Ellen. En till åren kommen afghan som är måttligt intresserad av sin omgivning. I Doghouse har hon alltid hängt på dagarna med matte Ann-Britt.

Och så till slut en katt

För visst är det så att hunden är människans bästa vän, intygar Ann-Britt Schüler.
Detta till trots har hennes son i höstas gått och skaffat sig en katt.
– Det är ju helt förskräckligt då hans mamma jobbar med hundar, skrattar hon.
– Men han försöker uppfostra den till hund. Vi följer med med stort intresse.

I Zendogs kan hundarna njuta av stunden

Zendogs.
Så heter det nya hunddagiset som tar vid där Doghouse slutar.
Lotta Leppänen är bekant för många av de gamla kunderna. Hon började jobba på Doghouse under en praktikperiod i början av 2000-talet och har sedan dess hoppat in med jämna mellanrum.
Under de två senaste åren har hon även gett hundmassage i Doghouse. En service hon fortsätter med i det egna dagiset.
Dessutom erbjuder Zendogs även längre tillfällig vård för hundar.
– Det blir ett hunddagis och ett hundhotell.
Zendogs ligger Lill-Heikkilä, i bottenvåningen av Leppänens egnahemshus.
Där finns det som mest plats för tio hundar åt gången.
– Storleken på inhägnaderna går att justera och med mellanväggar kan vi anpassa dem efter hundarnas storlek.

Massage är avslappnande för hundar

Lotta Leppänen är utbildad djurskötare och hundmassör. Att jobba med hundar på heltid har länge varit en dröm.
– Redan under skoltiden skötte jag hundar i samband med 4H. Jag har alltid haft att göra med hundar så det var ett naturligt val.
Till en början driver hon Zendogs på egen hand.
Och namnet? Det kom till då hon började med hundmassagen.
– När hundar får massage blir de jätteavslappande och lever bara i stunden. Den känslan vill jag behålla i hela verksamheten.

Maria Thölix
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln