ÅU 02.02.2018 05:00

När den här tidningen viks upp på talrika köksbord i regionen är det många som funderar på hur det ska se ut i trafiken idag. Trafikkaos – eller bara lite grötigare än igår?
Det var tur att snövädret redan passerat, för nu hade drivorna ställt till det ordentligt. Ur fackcentralen FFC:s synvinkel hade vädret i så fall kommit som på beställning för den politiska strejken. Protesten riktas inte bara mot den så kallade aktiveringsmodellen, enligt vilken arbetslösa förpliktas hålla sig aktiva på nya sätt, utan också mot regeringen överlag.
Då det gäller vanliga löntagare är det somliga som samåker, andra distansjobbar. Det finns såklart många som inte kan stanna hemma men inte heller hittar någon att samåka med. I vissa skolor har man dragit slutsatsen att det finns elever som inte har en chans att komma; I alla fall finns det gymnasier som har provvecka och som därför skjutit upp den här dagens prov.
Den stora protestdagen handlar om myc-ket mer än stoppad kollektivtrafik. Utöver FFC deltar bil- och transportbranschens arbetarförbund AKT och Byggnadsförbundet i kampåtgärden.
Följderna sprider sig som ringar. När trafiken stoppas tvingas många företag, exempelvis inom industrin, lägga ned arbetet eller minimera sin verksamhet.
I det stora hela passerar dagen säkert utan större katastrofer. Finland stannar-retoriken är lite av en överdrift. I många länder kan redan ett ordentligt snöoväder stänga industrier, affärer, skolor och offentliga inrättningar – utan att folk lider desto mer.
De flesta får ändå säkert uppleva någon form av störningar eller olägenheter, men en protest under endast en dag ska inte kunna ställa till något desto mer. I så fall är vårt samhälle nog oväntat sårbart.
Får se hur många som lyckas ta sig till den stora demonstrationen utanför riksdagen i Helsingfors. I den deltar fler fack än de som är med i den politiska strejken. På plats är i alla fall servicefacket PAM, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL samt fackförbundet Pro.
På tjänstemannafacket STTK (tidigare FTFC) och akademikerfacket Akava är man däremot kritiska mot de politiska dimensionerna i protesten.
”Hur långt kan ett fackförbund förutsätta att medlemmarna delar ledningens politiska syn utan att man inskränker åsiktsfriheten? Om strejken är bindande betyder det åtminstone i teorin att ledningen för ett fackförbund kan kommendera ut medlemskåren till politiska demonstrationer som kan strida mot enskilda medlemmars egen övertygelse”, frågar John-Erik Jansén in sin ledare i Hufvudstadsbladet (31.1).
Protestdagen har också väckt debatt om lagligheten i det hela. Rätten till politiska strejker är inget specifikt för Finland och den finns också inskriven i de centrala arbetsmarknadsorganisationernas kollektivavtal, enligt professor Niklas Bruun på Hanken (SPT, 30.1).
En annan diskussionstråd gäller FFC:s agerande överlag. Varför vaknade fackcentralen först nu? Då en motsvarande demonstrationsdag ordnades 2015 var det en protest mot planerad ny arbetsmarknadslagstiftning, inte mot redan stiftade lagar.
Massdemonstrationen tyder på en viss desperation, anser Bengt Jansén, tidigare arbetsmarknadsreporter på Yle.
”Först hoppade FFC av förhandlingarna om regeringens aktiveringsmodell och sedan när beslutet väl är fattat utan deras medverkan så protesterar man vilt mot beslutets konsekvenser”, säger Jansén (SPT, 30.1)
Det som många anser är att protesten är ett sätt för FFC och SDP att förbereda sig för riksdagsvalet våren 2019. Det låter ändå inte direkt som ett ”avslöjande”. Eftersom den politiska strejken också har kallats ”de korttidsanställdas uppror”, så är det klart att framtiden och de unga är i fokus för FFC och för socialdemokraterna som kämpar med ett sviktande väljarstöd, enligt Jansén.
Forskaren i nationalekonomi, Christer Lindholm, skrev i en kolumn i Österbottens Tidning att aktiveringsmodellen för arbetslösa är en sysselsättningspolitisk halvmesyr.
”Vår regering försöker sig nu på konststycket att förbättra sysselsättningen genom att enbart försämra villkoren för arbetslösa”, skrev för sin del Kenneth Myntti i sin ledare i samma tidning, och fortsatte: ”Gör om, gör rätt. Med den nuvarande modellen får vi bara skämmas inför våra nordiska grannar.”
I en färsk enkät utdömde 53 procent av de tillfrågade den nya aktiveringsmodellen för arbetslösa. 31 procent sade ja till den. Ändå har både De Blås partiordförande, minister Sampo Terho och statsminister Juha Sipilä (C) hävdat att det inte är ”vanliga medborgare” som motsätter sig modellen.
En orsak till att många kanske vaknat sent är att flera av aktiveringsmodellens följder klarnat först nu. En absurd detalj är att exempelvis arbetslösa som är så sjuka att de av läkare bedömts som arbetsoförmögna omfattas av aktiveringsplikten. Sporrande, inte sant? Sedan finns det de som hittar ett ströjobb men som ändå straffas med sanktioner, då villkoren för dessa jobb är så strikta. Det hela känns inte som annat än en snabbfix som minskar statens utgifter siffrorna på kort sikt.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln