Snabb och enorm utveckling på Kaskenlinna — vill inte jämföras med Karinahemmet
Arkiv/Pia HeikkiläKaskenlinna sjukhus. Foto: Pia Heikkilä
I vårens debatt kring Karinahemmet höjdes röster som ställde den lilla privatägda enheten och Åbo stads palliativa vård på sjukhuset Kaskenlinna emot varandra.
Att det skapades en motsättning berörde personalen på Kaskenlinna illa.
– Vi vill inte jämföra. I stället gör vi vårt yttersta för att våra patienter ska ha en så värdig sista tid i livet som möjligt, säger Satu Laine, avdelningssköterska för de tre avdelningar på Kaskenlinna som ger palliativ vård och vård i livets slutskede.
Snabb tillväxt
Utvecklingen på Kaskenlinna har varit enorm.
År 2015 fanns det två så kallade stödplatser för palliativ vård på sjukhuset. Nu ges vården på tre avdelningar med cirka 50 platser.
– Det viktigaste resultatet är att patienterna har fått det bättre. Nu kan man undvika onödiga besök på ÅUCS jour och olika sjukhusavdelningar. Nu finns en tydlig adress för den som är i behov av palliativ vård, säger Kari Koskela, överläkare för sjukhusvården vid Åbo stads hälsovårdstjänster.
Från vänster avdelningsläkare Marikka Kuoppamäki, överläkare Kari Koskela och hemvårdskoordinator Heidi Wiik. Foto: Pia Heikkilä
Kaskenlinna är Åbo stads sjukhus och vårdar främst Åbobor. Vårdplatser säljs också till grannkommuner.
Behovet ökar
Att antalet åldringar växer år för år kommer att öka behovet av palliativ vård.
Kunskapen om vårdmetoder och den palliativa vårdens betydelse har dessutom utvidgats snabbt.
– Ett av våra viktigaste uppdrag är att utbilda. Vi utbildar ständigt personal på sjukhusavdelningar och till exempel privata serviceboenden. Efterfrågan på vår sakkunskap är stor, säger Satu Laine och Marikka Kuoppamäki, avdelningsläkare.
Allt fler vill vårdas hemma
På Kaskenlinna finns rum både för den som behöver stanna länge och den som stannar endast en kort tid.
Avdelningen för palliativ vård har sängplatser men fungerar också som konsulterande för de patienter som vårdas i sina hem.
Den tydliga trenden är att allt fler vill tillbringa så mycket tid som möjligt hemma. Just nu får 115 patienter inskrivna på Kaskenlinna hemvård.
Fem hemvårdskoordinatorer inom den palliativa vården ger råd och stöd. Patienter och anhöriga får ringa till avdelningen för att ställa frågor dygnet runt.
– Ännu för något år sedan kunde vi inte alls ens nämna hemvård, eftersom vi inte hade resurser att stöda. Nu har vi det, säger Heidi Wiik, som är en av koordinatorerna.
Nyligen infördes en jourande sköterska som kan rycka ut till en patients hem även nattetid.
– Det sker inte så ofta, men behövs till exempel om det uppstår problem med smärtlindringen, säger Wiik.
Slutskedet
För patienterna i det allra sista skedet av livet finns en egen avdelning. Då räknar man snarare dagar och veckor än månader.
Också dessa sista dagar kan man tillbringa hemma, med stöd från avdelningen och till exempel hemsjukhuset.
– Men det kräver förstås en hel del av de anhöriga, säger Wiik.
Fria besökstider
På avdelningarna i Kaskenlinna finns både en- och tvåpersoners rum, som fördelas enligt behov.
ArkivbildPatientrum på Kaskenlinna.
På avdelningen råder inga strikta sjukhusregler, utan besökare får komma och gå vilka tider på dygnet som helst. Anhöriga får övernatta på avdelningen.
– Ibland har vi nästan haft ett läger av inneboende som sovit i syskonbädd inne hos en patient, säger Marikka Kuoppamäki.
Antalet vårdare är 1,13 per patient vilket betyder att det finns 25 vårdare för 22 patientplatser.
– I kritiska skeden kan vi avdela en vårdare att till fullo koncentrera sig på en enskild patient, säger Kuoppamäki.
Krävs mycket av personalen
På en palliativ avdelning är arbetsbilden för personalen både lik och olik den på andra sjukhusavdelningar. Visst utförs vårdåtgärder och medicinering – men det krävs mera än så.
– Man måste på riktigt ha en empatisk förmåga att se hela patienten och ta alla olika behov i beaktande, säger Marikka Kuoppamäki.
Sjukskötare Tiina Tikkala (tv) och närvårdare Sanna Järvinen trivs med sitt jobb på Kaskenlinna. Foto: Pia Heikkilä
Viktigt är också att kunna beakta de anhöriga, och inkludera dem i den palliativa processen.
– Det är mycket känslor på ytan. Vi kontaktar också de anhöriga efter att patienten gått bort, för att vid behov stöda och för att diskutera erfarenheter av vården, säger Kuoppamäki.
LÄS OCKSÅ:
Åbolands sjukhus får en ny enhet — ska ge palliativ vård
”Karinahemmet behövs lika mycket som andra enheter”
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.