Smidigare, billigare och lika miljövänlig som spårvagnen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Spårvagn i Åbo. Spårvagnen känns som ett sympatiskt alternativ för alla oss som vill bära ansvar för framtiden, för våra barns och barnbarns framtid. Spårvagnar i Åbo skulle vara ett led i en av allt att döma nödvändig global grön omställning – Green Transfer – och en hållbar framtid.
Att spårvagnen råkar vara något av mainstream och modefluga just nu är inte vårt fel, den mainstreamen går man på nåt vis gärna med i.
Men samtidigt kan vi inte i ärlighetens och ansvarstagandets namn blunda för att de investeringar som byggandet av ens en första spårvagnslinje innebär skulle belasta stadens ekonomi i många år – inte bara för de nu aktiva beslutsfattarna och skattebetalarna, utan högst antagligen även nästa generation, våra barn.
För att spårvagnarna ska få en praktisk betydelse för kollektivtrafiken i Åbo räcker det ju givetvis inte med bara en linje. Det har också den första linjens förespråkare nämnt, och talat om att bygga ut nätet i framtiden.
Då skulle ju skuldbördan växa ytterligare.
Jag avbryter här med att konstatera att resor kan ge nya perspektiv. Vi var några som åkte ner till Lyon häromsistens – packade in oss i en bränslesnål kimppakyyti (samåkning) i stället för att ta bränsleslukande flygplan – och såg något som väckte tankar: ett kollektivtrafiknät där trolleybussen är ett av allt att döma välfungerande och omtyckt komplement till metron.
Trolleybussarna går ju, precis som spårvagnarna, på elström, som de i likhet med spårvagnarna får via trådar uppspända cirka 5–6 meter över gatan. Men trolleybussarna behöver ingen räls. Och de rör sig smidigt och mjukt över hela körbanans bredd.
För övrigt undrar jag också i ärlighetens namn varför man så sällan, eller aldrig, hör eller läser just någonting om varför Åbo stad gjorde sig av med spårvagnarna – med räls och allt – för bara ett halvsekel sedan.
Själv minns jag ganska bra stämningarna då: man skulle bygga upp en bättre och smidigare kollektivtrafik. Man skulle bli kvitt de skramlande och gnisslande spårvagnarna – sådana var de ju då – som var i vägen för annan trafik.
Magnus Gräsbeck
Uppvuxen i Åbo då när det ännu fanns tre spårvagnslinjer i staden
Dessutom slarvades det att på 1940-60 talen gjordes aldrig de förändringar som krävdes i den gamla spårvägen endast på grund av bilismidealet och ännu 1969 underhölls skenorna och var i okej skick, och 1961 nästan köptes tyska Duwag- ledspårvagnar till Åbo. Alltså var nedläggningarna av Åbo Som 1956-72 också på Stålarmsgatan var snabbspårväg absolut och ingenting annat än en förstörelse av vår gemensamma egendom och vandalismaktion och oansvariga största misstaget i Åbo någonsin, inte en enda gång i början av 1960- talet räknades att om de skulle ha bevarat och moderniserat den gamla spårvägen precis som det borde ha gjorts och 1962 avsiktligt fick inte Kuralas Spårväg de pengar som krävdes! Men nya Åbo snabbspårväg behövs oavsett nu av tusen orsaker och Kråkkärret- bussarna i rusningstrafik utan lediga sittplatser betjänar inte Kuppis-Österås projektet, Snabbspårvägen är absolut obligatorisk.
Kolla också upp, läsare, själva varför en ny snabbspårvägslinje som i Tammerfors och Helsingforsregionen snabbt blivit dundersucceer medan inga busslinjer blir det i stora stadsregioner. Fortfarande är snabbspårvagnar där per enhet sväljer tre små bussar mycket billigare i längden på kråkkärret-centrum där det i rusningstrafik inte finns lediga sittplatser vilket inte kan sköta trafiken för Österås- Kuppis – projektet, och dessutom ger snabbspårvagnarna också utrymme för nödvändig bilism eftersom snabbspårvagnarna sväljer så många bussar. Dessutom vill personer med funktionsnedsättning och äldre och alla tänkbara kunna använda lättillgänglig kollektivtrafik och det får man endast med spårvagnar och lokaltåg – med Åbos obefintliga vinterunderhåll fungerar inte bussar och både ”superbussarna” underkändes 2019 och trådbussar i Åbo utreds inte utan nu byggplanerar Turun Raitiotie Oy Snabbspårvägen.
Nedläggningarna kan läsare själva läsa om Mikko Laaksonens bok Turun Raitiotiet (2008) liksom en massa andra om det att de aldrig i början av 1960- talet räknade på före 1965 att om de skulle ha bevarat den gamla spårvägen och förstörelsen var endast ett led att försöka utopiskt görs Åbo till en bilstad vilket helt misslyckades och som sagt, allt var bara en stor vandalismaktion. Snälla, kolla upp närmare varför det största misstaget någonsin gjordes i Åbo och varför nu man använder kollektivtrafik så mycket mera i Tammerfors än i Åbo och varför Åbo snabbspårväg absolut nu måste byggas – kolla upp fakta för att undvika en massa lögner och överdrivna snedvridningar.