Smartare än en femteklassare — vad den som inte röstar vill säga hörs inte
Det är en sann fröjd att följa med valvakan på söndag kväll i sällskap av en engagerad femteklassare.
Den här unga finländaren har sett på den finlandssvenska valdebatten i tv. Klassen hade i läxa i samhällskunskap att titta på valdebatten i minst tjugo minuter och svara på några frågor om den.
Den här unga finländaren vet därmed vilka partiledare som deltog i den och känner igen dem när valvakans tv-kameror sveper över dem.
”Den där var med, den där var inte med.”
Det finns en viss ton av anklagande. De som inte deltog borde ha varit med, låter den unga finländaren, med flera år kvar till myndighetsdagen och rösträtt, förstå.
Den unga medborgaren vet vem av deltagarna som kunde riktigt bra svenska och vem som kunde svara på ett bra sätt, så att man förstod.
Denna blivande väljare korrigerar i förbifarten en av politikerna som intervjuas från en partivalvaka på söndagen.
”Det heter väljare, inte röstare.”
Den unga medborgaren är mycket insatt, eftersom klassen har jobbat med valet på olika sätt under samhällskunskapen.
I par har de forskat om olika partier och gjort en informationsaffisch om ett visst parti.
När en femteklassare kort ska skriva om ett parti blir det avskalat och tydligt.
Det är informativt också för en vuxen.
Efter att klassen har gjort sin partiresearch har eleverna fått rösta.
På riktiga kandidater som är uppställda i riksdagsvalet.
Så formas medborgare och blivande väljare. Så motas soffliggare i grind.
En stor eloge till alla lärare som har utnyttjat valet i sin undervisning och låtit också yngre elever både ordna val och rösta – efter att de har tagit reda på, så att de kan ta ställning på riktigt.
Skolval och ungdomsval ordnas på olika utbildningsnivåer.
Det är både välkommet och nödvändigt.
Alla som blir myndiga blir väljare, men som bekant utnyttjar inte alla myndiga sin rösträtt.
Det är glädjande att valdeltagandet i årets riksdagsval är högre än på länge. Bara genom att rösta kan man använda den röst som man har fått sig tilldelad.
Vad den som inte röstar vill säga hörs inte.
Ett nationellt valdeltagande på 72 procent är avsevärt mycket bättre än de 70,1 procent av väljarna som gjorde sin röst hörd i riksdagsvalet för fyra år sedan.
Det är också glädjande att valdeltagandet i Pargas är högre än på nationell nivå. Här röstade nästan 76 procent av väljarna.
Också i Åbo ligger valdeltagandet på över 73 procent, medan valdeltagandet i Kimitoön ligger på 70,3 procent.
Men fortfarande är det många som av olika skäl inte röstar.
Här borde någon blivande statsvetare eller sociolog göra ett examensarbete på lokal nivå.
Vad är det som gör att människor i Kimitoön och Pargas inte röstar i ett riksdagsval, där valdeltagandet generellt sätt är högre än i föregående val?
Valforskaren Sami Borg säger i Suomen Kuvalehti (12.4.2019) att orsakerna till att människor inte röstar är flera.
Det finns fysiska orsaker, som att man kanske var sjuk på valdagen.
En annan orsak är likgiltighet.
Politik intresserar inte och att stanna hemma på valdagen ses därför inte som någon stor sak.
Det är den här gruppen man kanske kan krympa genom att redan från unga år lära människor att rösta, som en del av allt annat som man lär sig i skolan.
Att det är svårt att välja parti eller kandidat uppger unga väljare vara en orsak till att de inte röstar.
En fjärde grupp av soffliggare enligt Borg är de som låter bli att rösta i protest.
För att förstå varför människor inte röstar säger Borg att man samtidigt måste se också på motsatsen: vad är det som får människor att rösta.
Han listar två huvudsakliga orsaker: pliktkänsla och en vilja att påverka.
På valkvällen är det spännande att se hur staplarna för de olika partierna ändras och hur platser kommer till eller faller bort ju fler röster som har räknats.
Det är en ynnest att kunna fundera på kommande regeringsbildning tillsammans med en femteklassare.
Tack vare tydlig grafik blir det överskådligt både för femteklassare och för andra hur många platser från olika partier som behövs för att komma över hundra och därmed få majoritet i riksdagen, och hur bitarna borde läggas för att det ska vara möjligt.
Tacksamheten till det finländska skolsystemet är oändlig och många varma tankar under kvällen går till de lärare som har möjliggjort detta.
Det finns hopp om framtiden, oberoende av om man är nöjd med valresultatet eller inte.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.