Småbåtsvarven suktar efter kunnigt folk
Anställer gärna men har svårt att hitta kunniga arbetstagare. Foto: Monica Forssell
Vid Mälö Marin står truckarna redo att börja sjösätta. Isen ligger dessvärre ännu tjock i viken och vd Jan Holmén befarar att våren kommer att bli rekordbråd då alla snart vill ha sina båtar i sjön samtidigt.
Med bara ett par anställda kommer det att bli tufft.
Vem ska riktigt göra de här jobben i framtiden?
Holmén har en stående platsannons på webbsajten mol.fi för att hitta en person som kan reparera båtar och motorer samt hjälpa till vid sjösättning av båtar.
Men det verkar omöjligt att få napp. Holmén är bekymrad för framtiden.
-Vem ska riktigt göra de här jobben i framtiden? frågar han sig.
Som bäst sysselsätter Mälö Marin i Lillmälö tre personer förutom vd:n själv. Eftersom inhemsk arbetskraft inte har gått att få, har Holmén rekryterat i Estland.
I vår övergår en av hans anställda till andra uppgifter och på motorsidan har den entreprenör som företaget anlitat i årtionden, nyligen gått i pension.
-Vi behöver alltså två eller åtminstone en person till genast, säger Holmén som är av samma åsikt som företagarkollegan Matti Pasila i Stormälö, tvärs över viken:
Den utbildning som ungdomarna som studerar till båtbyggare får, motsvarar inte behovet på ute på fältet.
Holmén är också förundrad över att till exempel bilmontörer inte nappar på chansen.
-För en som gillar att skruva, är pålitlig och kan motorer så finns det hur mycket jobb som helst. Varför inte skapa egen firma och sälja servicen till småbåtsvarv?
Rapport listade åtgärder redan 2011
- År 2011 publicerade Närings-,trafik- och miljöcentralen en rapport om arbetskrafts- och utbildningsbehovet inom båtbranschen.
- För rapporten hade fyrtio företag som erbjuder vinterförvaring, service, reparationer samt båt- och tillbehörsförsäljning, intervjuats.
- Enligt rapporten har företagen behov av mångkunnig personal och motormontörer men har svårt att hitta rätt slags personal. Förutom att de sökande inte är tillräckligt motiverade och läraktiga finns det också brister i den utbildning som erbjuds inom båtbranschen.
- Båtbyggarutbildningarna borde rikta in sig mera på el, elektronik och på att sätta ihop olika anläggningar. Det finns också behov av grundläggande utbildning inom motorkunskap.
- Rapporten slår fast att det finns stor marginal för förbättringar gällande utbildningen.
Matti Pasila,vd för Paraisten venekeskus säger det rakt ut: Sedan rapporten publicerades har ingenting hänt.
Behovet av kunnig arbetskraft är lika akut, om inte mer akut, som tidigare.
Pasila listar problemen:
-Det utexamineras väldigt få från båtbyggarlinjerna, utbildningarna satsar inte överhuvudtaget på vare sig båtelektronik eller motorteknik, trots att behovet av människor som kan de här bitarna är väldigt stort i branschen. Båtarna blir allt större och mer avancerade, likaså motorerna och elektroniken. Båtägarna köper också allt mer service och gör allt mindre själva.
Mikko Pasila riktar kritik mot båtbyggarutbildningen. Ska man jobba på ett småbåtsvarv måste man i första hand kunna reparera – inte bygga nytt. Foto: Monica Forssell
På Pasilas småbåtsvarv i Pargas jobbar också sonen, tjugotreåriga Mikko. Han tog först grundexamen för båtbyggare vid TAO, Turun ammattiopistosäätiö år 2014 och vidareutbildade sig efter det till båtmästare vid samma skola.
Han är inte nådig i sin kritik av utbildningen:
-Den är inte tillräckligt mångsidig. Det hjälper inte att man kan gjuta badtunnor i glasfiber om man ska reparera ett glasfiberskrov som gått sönder. I utbildningen ingår inte heller någon som helst elektronik.
Skolorna lever sitt eget liv
Mikko Pasilas åsikt är att skolorna inte samarbetar med företagarna och att det därför finns ett gap mellan de kunskaper som de utexaminerade båtbyggarna har och det behov som de facto finns i företagen.
Enligt Pasila lär man sig i stället grunderna i lamineringsteknik, hydrodynamik och hur man ritar en båt på skolan.
-Skolorna lever sitt eget liv, konstaterar Pasila.
Pasila riktar ändå kritik också mot företagarna.
En del utnyttjar de praktikanter som skolorna erbjuder till att bara göra de enklaste och tråkigaste jobben på varven, det vill säga tvätt, vaxa och måla.
Också företagen borde alltså ta sitt ansvar och undervisa praktikanterna i mera krävande uppgifter, anser Pasila.
Paraisten venekeskus sysselsätter i dag 4,5 personer.
-Hittar vi någon som är bra på båtelektronik överväger jag nog att anställa honom eller henne, säger Matti Pasila.
”Det här är grundläggande utbildning – företagarna måste själva ta ett större ansvar”
TAO, Turun ammattiopistosäätiö är en av de få instanser som erbjuder grundexamen för båtbyggare i Finland.
De vill ha mångkunniga mirakelmän men det finns ingen utbildning för sådana
Rektor Pirjo Ylönen förklarar att den utbildning som institutet erbjuder är en allmän, grundläggande utbildning.
I år har man drygt 20 nybörjarplatser att erbjuda men färre än 10 har sökt till utbildningen som är tre år lång och för tillfället har totalt färre än 20 studerande.
-Båtbranschen är en mycket mångfasetterad bransch och i den ingår allt från elektronik till att tillverka gjutformar, säger Ylönen.
Hennes åsikt är att företagarna själva borde vara aktivare och ta ansvar för att utbilda sådana arbetstagare som de behöver.
-Vi kan bara erbjuda en allmän utbildning.
Rekordbråd vår att vänta vid småbåtsvarven då våren är sen och alla kanske vill ah i sjön sina båtar samtidigt.
Tidigare rektorn vid TAO, Jarmo Kumpula som ursprungligen jobbat som lärare vid linjen för båtbyggare och är engagerad i utformandet av läroplaner för yrkesutbildningen säger att det är lagstiftningen och läroplanerna som styr hur utbildningen ser ut. Han är nöjd med dagens båtbyggarutbildning och tror inte att behovet av arbetskraft vid småbåtsvarven i regionen egentligen är så stort.
Företagarnas krav är också orimliga anser Kumpula.
-De vill ha mångkunniga mirakelmän men det finns ingen utbildning för sådana.
-Företagen behöver egentligen flera olika experter men de vill bara anställa en människa som helst ska kunna allting.
Angående kritiken gällande den obefintliga andelen elektronik – och motorteknik för båtbyggare kontrar Kumpula med att motorleverantörerna erbjuder märkesspecifik service, men att den förstås är dyrare och att företagarna därför inte vill använda sig av den.
Det finns också särskilda utbildningar för uttryckligen el- och motormontörer, påpekar Kumpula.
Kommentaren: Vem tar lyra?
Det är synd om företagarna som vill anställa men hittar inte kunniga människor. Det är synd om båtägaren som inte får den service hen vill ha, då hen vill ha den. Det är synd om skolorna som inte lyckas locka många studerande.
Men mest synd är det om jobbmöjligheter försitts.
Ekonomiskt går det mycket bra för småbåtsvarven.
Båtbranschens centralförbund, Finnboat, följer årligen upp medlemsföretagens omsättning och enligt Finnboat ökar företagens omsättning stadigt.
Det råder ingen brist på kunder, inte heller köpstarka kunder. För vinterförvaring av dyrgripen kan ägaren vara beredd att betala tusentals euro.
Invecklad elektronik har avskräckande effekt på amatören och allt färre har tid att tvätta, vaxa och skruva själv. Allt fler båtägare vill köpa servicen och från att ha varit en säsongsbetonad bransch har branschen utvecklats allt mer i riktning året om.
Här finns alltså jobb men för att de ska bli verklighet måste någon nu ta lyra.
Det är just mångsysslare, dvs. kunniga med allt möjligt, som skärgårdsföretagen behöver, inte specialister på ett enda område.