Slamtransportpriserna i skärgården känns som ett dåligt aprilskämt
Sydvästra Finlands avfallshanteringsnämnd möts i dag. På föredragningslistan hittas följande ärende:
”Transportavgifter för slam från slamavskiljare och slutna slambrunnar i Nagu, Korpo, och Houtskär huvudöarna i Pargas”.
Tanken är att de nya avgifterna ska gälla från första april. April, april? Det är i alla fall den spontana reaktionen då man ser på tabellerna över de nya avgifterna.
De som skulle drabbas av avgifterna kan inte uppfatta det hela som annat än ett dåligt skämt.
De glädjer sig inte över att de lokala transportföretagen klarade sig bra i konkurrensutsättningen av skärgårdens slamtransporter, som Sydvästra Finlands Avfallsservice (LSJH) formulerar det hela:
– Vi väntar ivrigt på det kommande samarbetet med företagen.
De som ska få sina brunnar och behållare tömda undrar över detta: Hur kan priserna nu stiga så här mycket jämfört med då de själva tidigare fick välja vem som skötte tömningarna?
”Vi kan förstå att en kommunalt ordnad slamtransport med en enhetlig prissättning kanske behövs för att minska kostnaden för de fastigheter som ligger allra längst bort från en mottagningsstation, men en prisutjämning får ändå inte leda till en 70–80 procents prishöjning för många fastigheter”, som Johan och Annemo Palmroos-Broos på Nagu skriver i sitt utlåtande till nämnden.
Det tröstar inte att veta att många andra drabbats av samma sak. Det finns exempel från andra platser där regionala avfallsbolag tagit över och priserna har skjutit i höjden.
Ursäkta, men ingår inte begrepp som effektivitet och prismedvetenhet i ordet ”upphandling”?
Vi hoppar till fastlandet och soptransporter och ett motsvarande upplägg: ska fastighetsägare själv få bestämma vem som sköter soptransporterna eller är det avfallsbolaget LSJH som ska koordinera det hela? Praxis varierar från ort till ort.
Här är det inte fel att anta att det kan vara klokt en aktör koordinerar allt och köper upp transporterna. Det känns rentav sannolikt att man kan nå minsta möjliga antal kilometer per sopton på så vis, jämfört med att flera bolags bilar kör enligt egna kalendrar till olika hus i ett kvarter.
Centraliserade soptransporter, koordinerade av LSJH, kan ge färre kilometrar, mindre utsläpp – och lägre priser.
Samtidigt är vi inne på en principfråga: Vilka är sådana sektorer i samhället där invånare själva ska få bestämma hur och vad de vill köpa? Svaret ger sig inte direkt. Det finns ingen skarp gräns, utan närmast en stor gråzon där man kanske också bäst ser de politiska skiljelinjerna mellan olika gruppers syn på samhällets funktion och individernas rätt att bestämma vad de gör med sina pengar (så länge soporna sköts).
Sopor på fastlandet är ändå något helt annat är slamtransporter i skärgården. De som kör sopbilar behöver inte bry sig om husens invånare är på plats, inga tider bör bokas. Det är lätt att rita in rutter på kartor och tider i kalender.
Då det gäller slamtransporter är läget ett annat då det gäller planering, lönsamhet och ändamålsenlighet. Och fortfarande kvarstår frågan: Hur i helsicke kunde en upphandling ge så dyra priser?
I något skede har det hänvisats till ett argument om bättre koll på slamtransporter. En del av dem bara försvinner på vägen, har det sagts. Blir ju billigare för entreprenörerna om allt inte når slutstationen, inte sant?
Om LSJH har allt på sin karta så är det inte möjligt, är tanken.
Å andra sidan finns det inte pålitlig data om att slamtransporter hamnar på fel plats:
”Avfallsmyndigheter har inte fått kännedom om omfattande missbruk, utan endast enstaka påståenden som inte kunnat bekräftas” (rapporten ”Kunnan vastuulle kuuluva jätteenkuljetus Lounais-Suomessa”, Åbo stad, 15.3.2017).
Är meningen att åtgärda ett problem som ingen har kunnat påvisa?
Då vi ser på resultatet, hur det är tänkt att det ska bli, inställer sig frågan: Kan och bör allt upphandlas och konkurrensutsättas? Finns det områden med sådana egenskaper att det helt inte är klokt?
I det här fallet, då man ser på priserna, är svaret ett entydigt ja. Om det hela har fungerat tidigare, så hur kunde det går så här när en myndighet blandade sig i?
Det finns massor av myndigheter och tjänstemän som finns till för att undersöka orättvisor, så frågan är vem som borde se över den här processen. Och egentligen är det avfallsbolaget LSJH som själv, enligt lagen om god förvaltning, borde titta sig i spegeln och konstatera: ”Nu gick det fel”.
Det är myndigheterna som finns till för invånarna, inte tvärtom. Och det är kanske myndigheterna som ska ordna transporterna, men inte till vilket pris som helst. Som det är nu känns det här som om flera husägare är på väg att drabbas på ett oskäligt sätt av ett mycket dåligt aprilskämt.
Det har bildats en monopol på en tjänst som vi alla behöver och enligt lagen måste ha. Mycket fiffigt! Men hen som betalar har ingen makt, ingen möjlighet att påverka.
Att slam försvinner är säkert helt sant, då det finns många som inte tömmer brunnarna regelbundet och många som inte tömmer alls. Då blir helhetsmängden mindre än den borde vara.
Bra skrivet. Vad är vi beredda att överlåta näst till myndigheternas ömma omsorg? Var du får gå på läkare? Var du får handla mat? Bo? Allt detta kan väl motiveras på samma sätt, med miljöskäl och effektivering. I skuggorna gömmer det sig tusentals strax överflödiga myndigheter som försöker kämpa om sin existens i det alltmera automatiserade samhället.
Do har nåo reett Kari, förr i tiidn töömd man nåo skiitn direkt på ookern,
å ingin saa naga, fast e låfta skiit mang dagar bakette….
He plåogadis sen bara ner i molden…..
De kan gå så o att dom som äger en traktor o släpbytto o en åker så tömmer själv brunnen o tömmer sedan skite långt ut på åkern ?Eller d går väl int?Eller ??Neij nu har ja fel?De går ju int!!!!!