Skrämmande eller mysigt? Så gick det då eftisbarnen i Sirkkala övade sig inför vinterns elavbrott
En eftermiddag utan elektricitet. Hur ter sig en sådan på en plats med över 80 barn?
Det ville Sirkkala eftis i god tid ta reda på inför eventuella elavbrott i vinter.
Med några dagars varsel meddelas vårdnadshavarna att ”barnen får gärna ha ficklampor med sig den dagen, men vi använder fortsättningsvis inte telefonerna…”
– Eftersom det finns en reell chans att elen kommer att stängas vill vi se hur det fungerar i praktiken. Uppstår det utmaningar, skapar det oro och rädsla hos barnen, säger föreståndare San Törnroth.
Därför har hon den här eftermiddagen dragit ner huvudströmbrytaren.
Ingen vanlig dag
Liksom de flesta andra av barnen har Isabella Kvarnström med sig en ficklampa. Den är hennes egen och hon förvarar den hemma i sitt rum.
– Jag har använt den i skogen någon gång och där bilarna kör så att man syns.
Den här eftermiddagen är lite annorlunda då lamporna är släckta.
– Det är lite konstigt, men också lite så där mysigt.
Vad tror du det händer om det blir elavbrott på eftis?
– Jag tror att det kommer att gå bra. Dessutom kan man gömma sig bättre när det är mörkt.
Maria ThölixEftersom dagarna är som kortast just nu märks det inomhus snabbt av att skymningen faller.
Skenet av de levande ljusen som finns utplacerade på varje bord träder allt bättre fram.
Många anser att man borde ha ledljus i stället för levande, säger Törnroth. Men ledljusen är svindyra och ger ett betydligt svagare sken.
– Det här är också ett miljömedvetet val. Det finns dessutom flera vuxna i varje rum hela tiden.
Undantaget är toaletterna. Där kissar man den här dagen i ledupplyst sken.
Och eftersom det inte går att spola kastas pappret i skräpkorgen, och för handtvätt och sköljning av toaletten finns en skopa och ett ämbar med vatten.
Maria ThölixElavbrottet i eftis pågår klockan 14–16.
– Det är nog en jättespeciell feeling. En mysdag som är ganska spännande, konstaterar Törnroth då elavbrottet börjar lida mot sitt slut.
Och det är hela poängen. Att avdramatisera och förbereda barnen på eventuella avbrott. Det enda som krävs är lite planering.
Mellanmålet är förberett på förhand och fick- och pannlamporna är laddade.
Telefonerna får däremot inte användas.
”Back to basics”
Det är intressant att se hur snabbt barnen anpassar sig, säger Törnroth.
– Det är skönt att kunna gå ”back to basics”, allt är så hypat i dag. Det är bra att veta att man kan göra så här också och klarar sig på olika sätt. Då skapar man en trygghetskänsla.
Hon är tacksam över att eftiset ligger i ett gammalt trähus – som till exempel inte är utrustat med eldörr.
Många av barnen rör sig under eftermiddagarna både ute på gården och inomhus.
Oftast står ytterdörrarna på vid gavel men i dag försöker man hålla dem stängda för värmens skull.
– Men som du ser står fönstren mot gatan öppna. Och ändå är det tillräckligt varmt.
Maria ThölixPå gården åker någon pulka. Någon annan fyller ämbar med snö.
Inne börjar det redan vara så pass mörkt att senast nu har alla tänt sina ficklampor. Men att pyssla och färglägga går hur bra som helst också i dunkel.
Törnroth tycker det är viktigt att man på sitt sätt kan delta i energidebatten.
– Vi kan prata om det här tillsammans med barnen och förankra orsaken i ett lite större sammanhang.
Som eftisföreståndare vill hon ta situationen för vad den är utan att överdramatisera den.
– Och det är jätteskönt att märka att det går okej.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.