Skogen är bästa berättaren
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I Linnea Kuuluvainens debutroman ”Metsän peitto”, som kom ut tidigare i år, sägs att invånarna i Portsa hör till de privilegierade i Åbo. Enligt ryktet får de duscha, medan övriga stadsbor får sköta renligheten så gott det går med de knappa vattenransonerna.
Romanen utspelar sig i framtiden, 2084. Det är hett och torrt, Åbo är omgivet av en mur, skild från det övriga landet. Andra städer tros också vara muromgärdade småstater, ifall de finns kvar.
”Metsän peitto” är en dystopi, men har drag av fantasy. Skogen där utanför bebos av hotfulla väsen, författaren har vävt in en del folklore om skogen. Naturen verkar också tänka och agera som helhet, och den är inte välvillig. Det är för att skogen blivit aggressiv som muren kommit till. Huvudpersonen Ingrid vet inte om något annat sätt att leva, men hennes mormor berättade om en annan tid då man förhöll sig annorlunda till naturen.
Jag börjar läsa för att jag är nyfiken på skönlitteratur som gör naturen till en självständig aktör, och nyfiken på vad man tar med sig av de klassiska dystopierna i framtidsprosan i dag. Här finns övervakningen, ojämlikheten, kvinnokontrollen.
År 2084 är Åbo en isolerad diktatur. Utvecklingen mot det har börjat redan 2060, det är romanens andra tidsplan. Skildringen där kretsar kring Ella, en ung kvinna som kommer ifrån sin familj under det ödesdigra skogsanfallet som slår sönder samhället. Hon upptäcker att hon är gravid, det betyder att hon är illa ute. Barn får komma till bara under kontrollerade former, inte inom kärleksrelationer.
Hur tidsplanen relaterar till varandra anar läsaren snart. De är spännande hoptvinnade. Och handlingsspåren är lika spännande, särskilt projektet som Ingrid ingår i. Hon deltar i en exkursion i den farliga skogen, där syftet är att uppdatera viktig kunskap, avgöra om man kan överta den (igen) och göra den till bostadsområde.
Under gruppens vandring händer underliga saker. Deltagarna medicinerar profylaktiskt för att motverka skogens onda påverkan. Och Ingrid förstår att historierna som hennes mormor berättat måste vara sanna, ett motstånd uppstår i henne.
Romanen anknyter till föreställningen att människor kan bli skogstagna, tappa bort sig temporärt eller för evigt, narrade av skogens väsen. Det finska uttrycket ”metsänpeitto” lutar suggestivt åt en plats medan ”skogstagen” antyder ett tillstånd.
Börjar man rota i finskans talesätt och språkbilder kring skogen blir man garanterat dragen djupare och djupare in bland betydelsers överlappningar och perspektiv. Föreställningen och det sakliga kan korsa varandra i samma ord, härligt och gäckande, som skogen själv.
”Metsän peitto” är en roman som motiveras av tidens miljö- och klimatintresse. Den berättas likt en teveserie, så att handling och personskildring hela tiden är hopflätade med en jämn intensitet.
Och som man i skogen möter nya och nya träd, ramlar jag över en ungdomsbok från 2011, ”Kuulen kutsun metsänpeittoon”. Där placerar författaren Sari Peltoniemi skogsmagin i en nutida tonårings liv, huvudpersonen Jouni genomgår en kris. Som förstärkning finns en förankring i samisk kultur. Folkloren fungerar som skräckelement, och jag är inte lika härdad som målgruppen, blir skraj och somnar med lampan tänd.
I romanberättandet är det traderade en effektiv tändvätska. Men boken ”Metsänpeitto”(där titeln är ett sammansatt ord), är en grafisk framställning om skogsfolklore och har själva förmedlingen som mål. Den är skapad av Sanna Hukkanen (illustratör) och Inkeri Aula (kulturantropolog) och utkom på serieförlaget Arktinen banaani. 2018. Där presenteras våra trädslag, folktron kring dem exemplifieras i grafiska berättelser, i ett härligt åskådligt presens som serien är så bra på.
Slutsats 2024: skogen är alltjämt bästa berättaren.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.