Monica Forssell 09.09.2022 05:00

140 kubikmeter toalettavfall. Ungefär så mycket kiss och bajs tar Håll Skärgården Rens flytande tömningsstationer emot varje sommar.

I näringsämnen handlar det om cirka 70 kg fosfor och 350 kg kväve. Det är mängder som skulle kunna ge upphov till cirka 70 000 kilo alger varje år.

Arkiv/Monica Forssell

Aija Kaski , verksamhetsledare vid Håll Skärgården Ren, har jobbat med båtars toalettavfall i nästan trettio år. Hon har sett de allra första flytande sugtömningstankarna i Saimen och varit med om att för ett par år sedan inviga den flytande tömningsstationen i Själö.

Kaski är nöjd. Finland förbjöd, som första Östersjöland, dumpandet av toalettavfall i havet redan 2005. Samtidigt slog man fast att alla fritidsbåtar med en vattentoalett måste ha ett sugtömningssystem.

Arkiv/Kim Lund

Det här enträgna arbetet bär så småningom frukt och Håll Skärgården Rens senaste förfrågning till båtturister (2021) visar att drygt 74 procent av de finländska båtägarna aldrig dumpar sitt toalettavfall i havet.

Knappt 24 procent gör det någon enstaka gång, 1,8 procent gör det varannan gång och bara mindre än 1 procent skiter bokstavligen i bestämmelserna och låter avfallet alltid åka rakt ut i havet.

Inte lika bra i väst – Sverige ligger långt efter

Sverige förbjöd fritidsbåtars toalettavfall i havet 10 år efter Finland, eller 2015. Estland har ingen nationell lagstiftning beträffande båtars toalettavfall. Estland, liksom Sverige och Finland har dock undertecknat Helsingforskonventionen om att skydda Östersjömiljön.

I Sverige visar den senaste Båtlivsundersökningen (2020) att 2 procent av de svenska båtarna fortfarande har toaletter med direktutsläpp i havet och att 2 procent är försedda med tankar som bara kan tömmas i havet. Åtta procent har möjlighet att utnyttja sugtömning och av de här båtarna uppger 60 procent att möjligheten utnyttjas varannan gång. Åtta procent utnyttjar aldrig möjligheten.

Arkiv/Monica Forssell

Bryr sig de svenska båtägarna inte om Östersjön?

– Visst gör de det, svarar Helfrid Schulte-Herbrüggen. Hon är analytiker och projektledare vid svenska Ecoloop, som jobbar med bland annat vatten- och avfallsfrågor i Sverige.

– Det finns jättemånga båtägare som är mycket miljömedvetna och vill göra rätt. Men det finns både praktiska och finansiella utmaningar som gör att nätverket av fungerande tömningsstationer i den svenska skärgården är glesare än i den finländska. Det här bidrar till att alla inte tömmer sina toatankar på tömningsstationerna, utan i havet, berättar Schulte-Herbrüggen.

– Enligt de svenska förordningarna måste båtklubbar och hamnar ha tömningsstationer, när det finns behov för det. Så det finns en skyldighet, men klausulen ”när det finns behov för det” gör det möjligt att kringgå skyldigheten, förklarar Schulte-Herbrüggen.

Otydlig ansvarsfördelning

Också de svenska kommunerna har en skyldighet att ta hand om avfallet i hamnarna, men ansvarsfördelningen mellan båtklubbar, gästhamnar och kommuner är otydlig. Det här kan innebära att det brister i både tömning och service av stationerna.

– En del båtägare förstår inte heller varför de måste ta hand om avfallet då stora aktörer som till exempel fraktfartygen på Östersjön inte behöver göra det, säger Schulte-Herbrüggen och medger att en pedagogisk utmaning också existerar.

LÄS OCKSÅ: Fraktfartygen får fortsätta skita i Östersjön – så här mycket alger förorsakar de

Sverige saknar också en organisation som på samma sätt som Håll Skärgården Ren bygger och underhåller flytande tömningsstationer.

– Håll Skärgården Ren verkar bära ett stort ansvar i Finland med sina flytande tömningsstationer, säger Schulte-Herbrüggen och pekar samtidigt på en annan sak som skiljer länderna åt: I Finland tillhör många båtar olika båtklubbar och för att få föra klubbflagg kräver båtklubbarna att båtarna varje år genomgår en besiktning då båtens utrustning granskas.

”Exemplariskt jobb med fritidsbåtarnas toalettavfall”

Både Ecoloop och Håll Skärgården Ren deltog nyligen i det EU-finansierade projektet Batseco-Boat. Målet med det här projektet var att förbättra nätverket av tömningsstationer i Östersjöländerna. Estland, Sverige och Finland fick alla nya tömningsstationer inom ramen för projektet.

Projektet leddes av Veijo Pönni vid Åbo universitet. Han påminner om att fritidsbåtarnas andel i övergödningsproblematiken i Östersjön inte är den största eller mest signifikanta och att det finns mycket större utloppskällor som påverkar Östersjön negativt.

Ändå är det jobb som görs just för att minska på fritidsbåtarnas belastning på miljön exemplariskt. Och det är viktigt att arbetet med att utveckla och underhålla fungerande nätverk av lättanvända tömningsstationer fortsätter.

I Finland har båtägarna lärt sig kräva att det i hamnarna finns möjligheter att tömma avloppstanken. Följande steg är att båtägarna diskar i land, att det byggs platser för diskning och att bara miljövänliga bottenfärger används.

Prima service i den unika skärgården

Aija Kaski, vid Håll Skärgården Ren, håller med om att arbetet som organisationen utför är unikt. Men så har Finland också en alldeles unik skärgård.

Avstånden mellan öarna är förhållandevis korta och skärgården är, i jämförelse med till exempel den öppna estniska kusten, skyddad. Det gör det möjligt att ankra flytande tömningsstationer i strategiska, livligt trafikerade områden i skärgården.

Håll Skärgården Ren grundades 1969 och har sedan dess jobbat för en renare skärgårds- och insjönatur. Kaski lyfter fram att avfallshanteringen bidrar till att det går att bo ombord på en båt i den finländska skärgården från tidig vår till sen höst.

– Här kan man bo ombord i flera veckor och klara sig utmärkt. Det finns avfallshantering, restauranger, man får färskt vatten och har till och med möjlighet att bada bastu långt ute i skärgården, säger Kaski.

Monica Forssell
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln