Skärgårdsjägare fällde rekordantal hjortar och rådjur
Arkiv/Kim Lund
Arkiv/Kim LundDet har skjutits rekordmånga rådjur och vitsvanshjortar i Pargas och skärgården under den gångna jaktsäsongen. Sammanlagt ökade avskjutningen med cirka 20 procent jämfört med i fjol. ÅU-foto
Jaktvårdsföreningarna i Pargas och skärgården har slagit alla tidigare jaktrekord då det gäller vitsvanshjort och rådjur.
Inom Pargas jaktvårdsförening fälldes 200 fler rådjur än året innan och 30 fler vitsvanshjortar.
– Nästan alla licenser utnyttjades och vi nådde vårt mål. Det är inte meningen att utrota stammarna, utan hålla dem på en lämplig nivå som kunde vara något mindre än den nuvarande, säger verksamhetsledare Olle Lerche.
Också inom Åbolands skärgårds jaktvårdsförening sköts betydligt fler djur än under fjolårets jakt. I Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö ökade avskjutningen på vitsvanshjort med drygt 20 procent och på rådjur med över 15 procent.
Trots det är i synnerhet rådjursstammen på kraftig frammarsch och både i Pargas och i skärgården uppmanas jägarna att intensifiera jakten under nästa säsong. Man kommer också att ansöka om flera licenser för hjortar till höstens jakt.
– Men jakten bygger alltid på ett hållbart nyttjande av en viltresurs, det är inte meningen att utrota stammarna, det har ingenting med jakt att göra. Vår målsättning är att stammarna i alla fall inte ska växa, säger jaktvårdsföreningens verksamhetsledare Mickel Nyström.
Trots ökad jakt fortsätter rådjursstammen växa.
I dag krävs ingen licens för att jaga rådjur, det räcker med att ha jakträtt så får man gå på rådjursjakt under jaktsäsongen. I takt med att hjortstammen växer, är det många som vill släppa hjortjakten fri. Det skulle betyda att den kontrollerade avskjutningen försvinner och att byråkratin kring jagandet minskar.
En mindre reglerad hjortjakt skulle ändå knappast få några dramatiska konsekvenser för beståndet tror Lerche.
– När rådjursjakten släpptes fri var det många som trodde att stammen skulle kollapsa, men med facit på hand ser vi att ingenting hände.
Jaktvårdsföreningarna får ta emot en hel del respons av folk som beklagar sig över hjortdjur som äter upp deras planteringar och saboterar deras trädgårdar.
Mickel Nyström och Olle Lerche kan se tillbaka på en rekordstor jakt på hjort och rådjur. Inför nästa säsong planeras redan en utökning av jakten.
Men att komma åt cityrådjuren och -hjortarna är inte alldeles lätt. Jakt får inte bedrivas på närmare avstånd än 150 meter från bebyggelse vilket gör det i det närmaste omöjligt att jaga i till exempel bostadsområdena i Pargas.
Och även om man på något skulle lyckas skjuta bort djuren från ett visst område, skulle det endast vara en tillfällig lösning. Nya djur söker sig snart dit det finns mat och skydd och någon snabb eller enkel lösning på problemet är inte i sikte.
Samtidigt som hjort- och rådjursstammarna växer ser det sämre ut för älgstammen i synnerhet i skärgården. Där fälldes endast 88 djur jämfört med 112 under den förra jaktsäsongen. Vid årets vilträkning konstaterades 257 älgar och älgstammen har minskat konstant sedan toppåret 2011 då det räknades till 372 djur.
– Jag är lite orolig. Kalvarna har varit små och det finns skäl att minska på avskjutningen av älg, säger Nyström.
Någon entydig förklaring på att älgarna minskar i antal finns inte, men en orsak kan vara den ojämna könsfördelningen mellan älgtjurar och älgkor. I dag finns det betydligt fler tjurar vilket gör att nativiteten minskar och det föds färre älgar.
I Pargas har älgstammen hållits konstant på mellan 175 och 185 djur de senaste åren.
LÄS OCKSÅ: På hjortjakt i Korposkogarna
Nu ska hjortstammen minska
Färre älgar fälldes i fjol
Hjort- och rådjursstammen är fortfarande alldeles för stor ute i skärgården. Att man gömmer sig bakom orden att vi inte skall utrota dem bevisar att jägarna ändå vill ha en så här stor stam så att det finns mycket att sikta på. Djuren är inplanterade och då de nu förorsakar stora besvär för trädgårdsodlarna borde stammen minskas rejält men nu är det tyvärr jägarna som bestämmer.
Det har ingen betydelse att de äter allt man planterar. ”De som betar gärdar” heter det och då borde jägarna gärda in allas planteringar.
Att de sprider fästingar inser alla men inte jägarna, det vet det nog men de har valt att blunda för det.