Skärgårdshavet tål inte fler fiskodlingar – nästan omöjligt att få tillstånd för nya
På 1980-talet var miljölagstiftningen kring fiskodlingsnäringen inte lika sträng som i dag och odlingarna släppte ut stora mängder kväve och fosfor.
Under blomstringsperioden på 1980 och 90-talen beviljades det frikostigt nya tillstånd och många skärgårdsbor fick sin inkomst från odlingarna. Produktionen var då som störst 19 miljoner kilo i hela landet.
NTM-centralenNu är situationen en helt annan. Jämfört med för 40 år sedan har utsläppen av fosfor och kväve minskat med 75 procent, mycket tack vare miljövänligare foder, färre odlingar, bättre utfodringsteknik och återhållsamhet vad gäller beviljandet av nya tillstånd.
Men effekterna av 80-talets vilda år syns fortfarande i form av eutrofiering och algblomning, även om utsläppen har minskat rejält.
Det blir svårt att minska på utsläppen
I dag står fiskodlingarna för cirka två procent av utsläppen i Skärgårdshavet. Övriga nedsmutsare är bland annat industrierna, avloppsreningsverken och jordbruket. I det stora hela är utsläppen marginella, men lokalt kan effekterna vara stora och synas i form av döda havsbottnar, algblomning och vassbevuxna vikar.
Att ytterligare minska på utsläppen kommer inte att vara lätt, säger överinspektör Mirva Wideskog på NTM-centralen som i 30 års tid har jobbat med fiskodlingar.
– Det är svårt att göra så mycket mera. Tar man bort för mycket näringsämnen från fiskfodret lever och växer inte fiskarna och gränsen för hur mycket utsläppen kan minska börjar komma emot.
Hur är det med regleringen av näringen och beviljandet av nya tillstånd – borde man bli strängare och mer restriktiv?
– Jag skulle säga att regleringen är ganska optimal. Tillstånden är i kraft i tio år och vi gör regelbundna kontroller av odlingarna, har det skett stora negativa förändringar i miljön kan vi dra in tillstånden. Men det är sällan vi stöter på några missförhållanden i själva verksamheten, de flesta odlare sköter sig.
I dag finns det 54 odlingar i Skärgårdshavet – finns det rum för flera?
– Inte egentligen. I dag är det, om inte omöjligt, så i alla fall väldigt svårt att få nya tillstånd.
Mapcreator/ÅUSamtidigt som tiderna har blivit kärvare för fiskodlarna vill regeringen att produktionen av inhemsk fisk ökar.
Fram till år 2030 borde produktionen öka till 25 miljoner kilo, sex miljoner mer än för 40 år sedan.
Å andra sidan sägs det i regeringsprogrammet att Finland bör föra en klimatvänlig livsmedelspolitik.
— Här uppstår det en konflikt. Det är en svår balansgång och utmaning att öka produktionen samtidigt som den ska vara ekologiskt hållbar.
– Man måste satsa på nya tekniska lösningar. Men ingen gör något ensam utan det krävs ett samarbete mellan odlare, myndigheter, ministerier och forskare. Alla måste bidra för att få havet att må bättre, säger Wideskog.
Kim LundEn lösning kan vara landbaserade recirkulationsodlingar. Men de kräver stora investeringar och driftskostnaderna är höga, säger Wideskog.
– I dag är den landbaserade recirkulationsodlingen inte ekonomiskt hållbar och knappast det enda alternativet, men utvecklingen går framåt. I stället söker man nya platser för odlingarna längre ut till havs där vattendjupet är större, strömmarna starkare och näringsämnena blandas ut bättre.
Under de tre senaste åren har regionförvaltningsverken i Finland beviljat tillstånd att öka fiskproduktionen med 5,7 miljoner kilo.
Alla tillstånd har ännu inte vunnit laga kraft. 80 procent har gällt landbaserade odlingar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.