Skärgårdshavet renas inte snabbare med piska
I tisdags hade yrkesinstitutet Livia i S:t Karins dubbelt ministerbesök då miljö- och klimatminister Kai Mykkänen (Saml) och jord- och skogsbruksminister Sari Essayah (KD) startade upp ett pilotområdesarbete som ingår i Skärgårdshavsprogrammet.
Pilotsatsningen omfattar Kimitoön med omgivande havsområden och avrinningsområdena till Aura å och Pemar å, och syftet är att minska näringsbelastningen på Skärgårdshavet. Fokus ligger på belastning som orsakas av skogsbruk, lantbruk och marin verksamhet och meningen är att arbetet samtidigt ska generera kunskap som kan utnyttjas internationellt i kampen för renare hav.
Finland har all anledning att försöka rädda sitt rykte på den punkten. Redan 1992 listade Helsingforskommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö Helcom de värsta belastningskällorna för Östersjön, 162 stycken så kallade hot spots, bland dem Skärgårdshavet. Målet var att de skulle vara åtgärdade 2018, men fortsättningsvis finns Skärgårdshavet med på listan.
Det är en pinsam skamfläck som borde suddas ut med det snaraste. Finlands ambition är att det sker senast 2027, men en rimlig gissning är att det kommer att ta betydligt fler år än så.
Jari Hänninen som leder Skärgårdshavets forskningsinstitut vid Åbo universitet säger att Skärgårdshavet inte har repat sig i förväntad takt (TS 13.4). Till exempel gips på åkrar inom avrinningsområden har inte fungerat så effektivt som man hade hoppats på.
Enligt Hänninen mår Skärgårdshavet de facto ungefär som förr, även om små små steg mot förbättring har tagits. Här gäller det att förstå att allt vi släpper ut på land förr eller senare landar i havet. Till exempel fosfor som hamnar i ett vattendrag påverkar Östersjön i femtio år efter det. Hänninen tror att vi antagligen talar om 2030-talet innan Finland slipper figurera på hot spot-listan.
Skärgårdshavsprogrammet lanserades för tre år sedan av den förra regeringen. Det finansieras i huvudsak av Miljöministeriet, Jord- och skogsbruksministeriet och NTM-centralen i Egentliga Finland. EU har bidragit med projektmedel. Hur stor finansieringen blir för varje pilotområde är ännu oklart. Samma mall kan inte appliceras på alla, utan varje område ska nu börja planera sina egna skräddarsydda åtgärder.
Politisk piska, skuldbeläggning och straffavgifter kommer knappast att sporra lantbrukare, skogsvårdare eller företagare inom fiskenäringen till bättre miljöåtgärder. Framför allt lantbruket styrs redan av sträng lagstiftning. I stället behövs morötter i form av ekonomiska besparingar och nya innovationer för att garantera att varken kväve eller fosfor hamnar i havet.
Även om satsningen på pilotområden känns som en ynka droppe i det stora smutsiga havet är det att hoppas på snabbare resultat den här vägen, och att insikterna sprider sig som ringar på vattnet, också utanför våra landsgränser.
Det Finland gör för Skärgårdshavet och Östersjön, måste också våra grannländer förstå att göra. Trots att arbetet tidvis kan verka tröstlöst och tära på tålamodet kan vi inte fortsätta mata Skärgårdshavet som tidigare.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.