Skärgårdsbor har fått nog av havsörnen och vill jaga den – lönlöst, säger WWF:s havsörnsexpert
Det finns gott om havsörn i Åbolands skärgård. Foto: Kim Lund
Inför höstens lagtingsval på Åland har havsörnen blivit ett valtema för Moderat samling. I sitt valprogram skriver partiet bland annat att det på Åland finns skäl att begränsa örnstammen, på grund av dess effekter på övriga fågel- och djurbestånd.
I en intervju för Helsingin Sanomat säger partiets social- och hälsovårdsminister Wille Valve att havsörnsstammen vuxit sig så stor att den utgör ett problem.
Liknande tongångar hörs också i den åboländska skärgården.
Aspöbon Tore Johansson jobbar som kutterförare på Utö och har på närhåll följt med havsörnarnas framfart i utskären. Han säger att finns alldeles tillräckligt av dem.
– På vårarna då det finns sälkutar och fågelungar att äta kan man se 20–30 örnar på vissa ställen. På Norrfjärden jagar örnarna och trutarna tillsammans och tar fågelungar. Man kan inte göra annat än att ta båten och åka ut och försöka skrämma dem.
Tore Johansson tycker det är hög tid att begränsa havsörnsstammen. Foto: Kim Lund
Därför skulle det vara befogat med begränsad skyddsjakt på havsörn på de områden där det övriga fågelbeståndet lider. Men ännu viktigare skulle det vara att slopa fredningstiderna på kråka och trut, säger Johansson.
– Det borde göras omedelbart. Trutarna och kråkorna är lika stora hot mot övriga fåglar som havsörnarna. Det har gått så långt att inte något annat än jakt hjälper.
På Borstö delar Tore Danielsson Johanssons uppfattning om att de nu är dags att göra någonting.
– Det finns mer än tillräckligt av havsörnar och snart blir de en landsplåga. Skyddsjakt skulle vara ett sätt att minska på stammen.
Det har fötts rekordmånga havsörnsungar i år. Foto: Kim Lund
Inom WWF:s havsörnsgrupp har ordförande Jouko Högmander inte mycket till övers för dem som förespråkar jakt på havsörn. Han kallar det åländska utspelet för populism och frågar sig varför människan skulle gå in och styra naturens gång.
– Ingenting blir bättre av att skjuta 50, 100 eller 200 örnar. Fåglarna rör sig över landsgränserna och om ett revir skulle tömmas på örnar flyttar det snabbt nya dit. Jakten skulle inte ha någon inverkan på ejderbeståndet. Det skulle vara lönlöst, säger Högmander.
Jouko Högmander säger att jakt på havsörn inte skulle ha någon effekt på ejderbeståndet. Foto: Kim Lund
Han tror inte heller att det finns några juridiska förutsättningar för att få undantag från EU:s fågeldirektiv och inleda jakt på havsörn. För det skulle det krävas att havsörnen förorsakar stor ekonomisk skada eller utgör en fara för människans hälsa.
– NTM-centralen har beviljat undantagslov för skarvjakt om skarvarna har förorsakat stora skador för yrkesfisket, men beträffande havsörnen finns inte några sådana argument.
Någon officiell vintermatning av havsörnarna har inte gjorts på närmare 20 år, men det händer att djuruppfödare gör sig av med gris- eller fårkadaver i naturen i stället för att gräva ner dem.
Djurkropparna smakar bra för havsörnarna och under älg- och hjortjakten kan slaktavfallet blir kvar i skogarna och ge näring åt fåglarna.
Också fiskrens som lämnas på isen under vinterfisket är viktig föda för havsörnarna. Genom att bättre ta hand om de döda djurkropparna och inälvorna skulle havsörnarnas chanser att överleva minska betydligt, säger Högmander.
– En förbättring på den här punkten skulle leda till att vinterdödligheten skulle stiga och stammen bli mindre. Det skulle vara mycket effektivare än att skjuta 50–100 fåglar.
I år har det fötts nästan 560 havsörnsungar i Finland. Av dem omkring 135 i Åbo och Åbolands skärgård.
Jouko Högmander frågar sig varför människan skulle gå in och styra naturens gång? Jag frågar det samma åt Foststyrelsen som fått pippi på att röja igenvuxna tidigare betesmarker i skärgården. Är inte det att styra naturens gång? Varför inte låta naturen ta tillbaka det som människan en gång lånade av den? Man ojar sig över bristen på naturskogar medan man med den andra handen är med och skövlar dem? Och var blev snacket om kolsänkor?
Örnen har rubbat hela ekosystemet i ytterskärgården men helgas ändå (av de frälsta) som ett av de största framgångarna i Finländsk naturskyddshistoria. Åbolands skärgård utgör utkanten av havsörnens narurliga utbredningsområde och havsörnen SKALL därför vara sällsynt. Jag kör minst två gånger i veckan mellan fastlandet och den yttersta skärgården och kan bara konstatera att havsörnen så här års är skärgårdens vanligaste fågel – och det var väl inte meningen? Men så kan det gå då människan blandar sig i naturens gång.
Tom Bergman, Utö
Havsörnen är dock den enda, som lagligen får jaga ”miljöförstöraren”
och ”storfiskaren”, skarven, utan specialtillstånd….