Skärgårdens livskraft måste bygga på mer än statsandelar
Kampen om miljonerna har inletts i skärgården. Skärgårdslagen uppdateras som bäst och i den nya lagen har definitionen av skärgårdskommun en nyckelroll (ÅU 17.5). Graden av skärgårdsstatus kommer att bli den besvärligaste frågan under lagberedningen eftersom den hänger ihop med framtidens statsandelar.
Syftet med lagen är att garantera skärgården livskraft och nödvändig service med allt vad det innebär av boende, jobb, vård, utbildning, företagsamhet, trafik- och kommunikationsförbindelser, miljöaspekter och fritid. Drygt 8 800 finländare bor i skärgården året om, de flesta i Åboland, Åland och längs med kusten, men också många öar i Insjöfinland har fast bosättning.
Under de drygt 40 år som den nuvarande skärgårdslagen varit i kraft har både behoven och omvärlden förändrats. Fritidsboendet, deltidsboendet och turismen har ökat i skärgården, möjligheten att jobba på distans kräver fungerande uppkoppling och kris- och försörjningsberedskapen är synnerligen viktig med tanke på rådande världsläge. Det behöver den nya lagen ta i betraktande.
Också statsandelarna till kommunerna måste ses över till följd av vårdreformen och arbets- och näringslivsreformen. Mycket av beredningsarbetet löper säkert smidigt då Jord- och skogsbruksministeriet tillsammans med skärgårdsdelegationen och kommunerna knådar fram lagen, men en fråga kan så split mellan skärgårdskommunerna: beräkningsprinciperna för skärgårdstillägget.
Tidigare har kommunerna delats in i antingen skärgårdskommuner eller kommuner med skärgårdsdel, men nu ska de statliga medlen styras av ett så kallat skärgårdsindex som bygger på fyra typologier: yttre skärgård, mellanskärgård, inre skärgård och skärgård på fastlandet. Indexet beaktar också faktorer som invånarantal, tillgänglighet och trafik i kommunen. Ju högre index, desto större skärgårdsprägel på kommunen och desto större skärgårdstillägg.
I praktiken kan det här innebära att exempelvis Pargas anses rymma ett par tre olika typologier, vilket kan påverka tillägget negativt. I år är skärgårdstillägget för Pargas drygt 6 miljoner euro och för Kimitoön cirka 2,65 miljoner.
Också välfärdsområden som Varha får statlig finansiering enligt skärgårdsstatus.
Medan den nuvarande skärgårdslagen har varit en ramlag av mer riktgivande karaktär är målet nu att skriva en mer förpliktande och konkret lag. Samtidigt borde skärgårdskommunerna kunna avkrävas en redovisning över hur de statliga medlen använts och vilken service som kunnat upprätthållas genom tilläggen, enligt ordföranden för skärgårdsnämnden i Pargas, Christer Friis , i Slaget efter tolv (Yle 14.5).
Friis har en poäng, och samtidigt är det viktigt att inte bara stirra sig blind på offentliga anslag. Självklart vill varenda kommun säkra en så stor pengapott som möjligt, men livskraft byggs inte av statliga medel allena. I ett läge där staten varken har intresse eller möjlighet att öka anslagen till kommunerna gäller det att kontinuerligt odla lokala styrkor, invånarengagemang, företagsamhet, innovationer och goda samarbeten för att säkra livet i skärgården.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.