Skäms Finland, barnfattigdomen är en skamfläck som kan åtgärdas med politisk vilja!
Både SFP och De Gröna har under den gångna veckan sänt ut pressmeddelanden där man oroar sig för barnfattigdomen i Finland.
Vill man vara cynisk kunde man tala om en tajming av medkänsla i juletider, men barnfattigdomen är värd sin publicitet och politikers fokus.
I ett välfärdssamhälle som vårt kan man luras tro att problemet är marginellt, men det är varken litet eller avtagande, tvärtom. År 1994 klassades fyra procent av familjerna i Finland som fattiga, 2017 var andelen 12 procent.
2015 publicerade Rädda Barnen en stor rapport som visade att elva procent av barnen upplever att de lever i fattigdom.
I årets Rädda Barnen-rapport hade andelen ökat, 15 procent av barnen kallar sin familj fattig.
Rädda Barnens enkät med drygt 1700 barn och ungdomar i 13–17-årsåldern ger tydliga signaler:
Att ha det sämre ställt ekonomiskt straffar sig ofta i sämre skolframgångar, det betyder en högre risk för mobbning, det begränsar valet av hobbyn och fritiden överlag.
När 15 procent kallade sin familj fattig, beskrev 19 procent sin familj som ”rätt förmögen” eller ”förmögen”.
Bland de fattigare familjernas barn hade 69 procent upplevt mobbning under lägre skolår, bland de rikare 40 procent.
Också Institutet för hälsa och välfärd, THL, har systematiskt – sedan 1996 – kartlagt skolungdomars välmående.
2017 var det första gången som fattigdomen avspeglade sig i svar i skolhälsoundersökningen. Det är möjligt att det delvis kan förklaras med frågeställningarna, men det rimmar också ihop med annan statistik.
Den senaste skolhälsoundersökningen publicerades i går (17.12). Hittills har den ställt frågor till elever i årskurs 8 och 9 och äldre, nu har man också ställt frågor till elever i årskurs 4 och 5. Också 35 625 vårdnadshavare har svarat på frågor.
Det är alltså ett digert material. Det som THL den här gången lyfter fram är symptomatiskt för vår tid; temat är tid med familjen.
En tredjedel av barnen och ungdomarna vill umgås mer med sina föräldrar.
Behovet av att umgås med sin familj – och få känna sig delaktig i en familj – ska naturligtvis inte läsas som att det korrelerar med den ekonomiska familjestatusen.
Bristen på tid med familjen finns i alla samhällsklasser, men det som är värt att notera är konsekvenserna: Hur upplever barnen i familjer som inte ger dem tillräckligt med familjetid att de mår?
Jo, de gillar inte skolan lika mycket, de tycker att de mår sämre, de retar andra oftare och så vidare. Det är inget som 10- eller 15-åringen har analyserat när hen har svarat på frågorna. Men resultatet är talande.
Den gemensamma nämnaren här är att välfärdssamhället Finland lyssnar väldigt dåligt på den verklighet som barnen tampas med.
När det gäller barnfattigdomen finns vissa åtgärder som kan medverka till en förbättring, ett exempel är ett högre barnbidrag till ensamförsörjare.
Att den subjektiva rätten till dagvård slopades har också i efterskott visat sig vara en missräkning. Sett ur barnets synvinkel finns det fall där barnen mår bättre av dagis även om en vuxen skulle finnas i hemmet.
När det gäller familjetid finns bara en adress – alla som är föräldrar ska inse att de är föräldrar också när barnet är i tonåren. Åttonde- och niondeklassarnas svar är en signal nog.
Och de politiker som lyfter fram barnfattigdomen inför jul ska inte hånas, de ska applåderas.
För dem gäller dock detsamma som för precis alla andra politiker och partier: När Finland går till val våren 2019 måste barnens välmående ingå i programpaletten, för lyssnar man på barnens och ungdomarnas röst tar det ont.
Hör här:
Skamkänslor är vanliga bland ungdomarna i fattiga familjer, visar Rädda Barnens enkät.
Ungdomarna skäms inför andra ungdomar över hur det ser ut i deras hem, de skäms då de inte har råd med hobbyn eller resor. Någon svarar ”jag lovar hänga med på bio men backar ur och säger att jag är sjuk eller måste sköta hunden”.
En annan skäms för att den av familjens fyra barn är det enda som går i gymnasium och det blir så dyrt ”jag borde ha valt yrkesskolan, jag ser hur mamma lider och vi har inte råd”.
Det är inte barnen och ungdomarna som ska skämmas.
Skäms Finland, barnfattigdom är en skamfläck i ett samhälle som vårt!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.