Ska Yle också i framtiden ha monopol på public service?

I det färska regeringsprogrammet förbinder sig den kommande regeringen att stärka verksamhetsförutsättningarna för ansvarsfulla medier och deras konkurrenskraft. Vad det här betyder i praktiken återstår att se.
Mediehusen som traditionellt fungerat som tidningsutgivare lever i ett brytningsskede. Förändringen har pågått redan ett antal år och ingen vet var omvandlingen slutar. Sannolikt slutar den aldrig, ny teknik skapar kontinuerligt nya möjligheter och nya investeringsbehov. Transformeringen från papper till digitala ytor är en stor möjlighet, men också en utmaning, såväl tekniskt som ekonomiskt.
I dag har ÅU delats ut till nästan 60 000 hushåll och företag. Mottagare är alla tvåspråkiga hushåll i Egentliga Finland i 27 kommuner, alla hushåll i Pargas och på Kimitoön och alla hushåll och företag i centrum av Åbo. Också alla stugägare i Pargas och Kimitoön får tidningen med posten till sin hemadress. Det är också en glädjande nyhet att ÅU:s papperstidning sedan årsskiftet utkommer på rätt dag i hela Nyland.
Trots att ÅU i dag kan presentera ett digert läspaket, är papperstidningens existens på lång sikt ändå hotad. Produkten är viktig för många och kommer att vara viktig ännu en lång tid framöver, men på lång sikt kan papperstidningen bli en udda lyxprodukt. Det finns många faktorer som inverkar. De två största orsakerna är ändrade läsvanor och kostnadsökningar, främst kostnaderna för tryckning och distribution. När det samtidigt krävs betydande framtidsinvesteringar i digitala lösningar, blir kombinationen milt sagt utmanande. Även omvärlden ändrar och fokus flyttar till webben.
Hotbilderna för papperstidningen och branschen överlag är verklighet redan i dag, det handlar således inte om framtiden. Sitsen i Svenskfinland avviker dessutom från situationen i Finland överlag på grund av Svenska Yles dominerande ställning på den digitala marknaden.
Situationen i Svenskfinland är märklig, för att inte säga ohållbar på sikt. Svenska Yles andel av den digitala nyhetskakan i Svenskfinland bedöms till minst 60 procent, medan Yle på finska uppskattas ha en andel på cirka 25 procent. I Sverige har public service-bolagen en andel på cirka 10 procent.
Om Yle för 20 år sedan hade kommit på idén att börja ge ut en papperstidning hade det, både juridiskt och politiskt, upplevts som ett totalt omöjligt projekt att genomföra. Hur är det då möjligt att Yle i dag satsar stort på textbaserade nyheter på digitala ytor, som dessutom aktivt marknadsförs via alla kanaler inom Yle.
När webben blir den huvudsakliga nyhetskanalen ändrar också verksamhetsförutsättningarna för alla. Yles verksamhet bygger på lagen om Rundradion Ab. Att lagen dessutom tolkas olika på svenska och finska är i högsta grad tvivelaktigt. Hur kan skattefinansierade Svenska Yle upprätthålla regionala webbsidor, medan Yle (på finska) inte gör det? Vi har dessutom den unika situationen att Yle själv tolkar lagen om Rundradion Ab. Då är det mer än naturligt att tolkningen av lagen blir sådan att den gagnar Yles ändamål i alla sammanhang. Man kan välja just den formulering som denna gång råkar passa som argument eller motargument.
I HBL (5.6.) skriver chefredaktör Susanna Landor att det är dags att på nytt definiera vad som avses med public service. Är tiden förbi för ett skattefinansierat statsägt bolag med ensamrätt till att handha public service? Ska ett bolag ha monopol på public service-uppgiften även från 2020-talet framåt? Modellen var fungerande under 1900-talet, då kanalerna var olika, radio var radio och tidning var tidning.
Frågan lyder om det viktiga public service uppdraget i framtiden ska skötas enbart av ett statsbolag? I regeringsprogrammet finns inskrivet följande mening: ”Yleisradios oberoende tryggas och dess betydande roll som ett offentligt medium som betjänar alla finländare stärks.” Ska detta tolkas så att man ska betala mera skatt för Yles verksamhet? Ska Svenska Yles dominerande ställning på de digitala ytorna ytterligare stärkas? Yle talar också själv om ökad webbutgivning. Stärker man ytterligare Yles roll på webben med skattemedel, kan det ha dramatiska följder för mediebranschen.
Den nya regeringen har mycket att fundera på, om man ska ha ett mångsidigt och trovärdigt medieutbud i Finland och Svenskfinland även i framtiden. Yle ska ha en viktig roll också i framtiden, men att stärka Yles roll låter lite som om regeringsförhandlarna resonerar i banor från 1980-talet. Det lönar sig även för regeringen att följa med diskussionen i övriga nordiska länder.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.