Ska kvinnorna äntligen ta över?
Finlands riksdag har aldrig haft kvinnlig majoritet.
Däremot har den haft manlig majoritet de senaste 115 åren.
Den nuvarande riksdagen slår ändå rekord: 47 procent av ledamöterna är kvinnor. Så stor har andelen kvinnor aldrig varit tidigare.
94 av de 200 ledamöterna är kvinnor.
Blir de hundra i riksdagsvalet 2023?
Någon kan tycka att dylika sifferexerciser är onödiga och rentav gammalmodiga.
Många tycker att Finland redan uppnått full jämställdhet.
En del tycker att kvinnorna redan tagit all makt.
Sanna Marins kvinnodominerade regering har fått utstå spott och spe.
Siffror kan lugna den som oroar sig för kvinnomakten: I Finlands 76 regeringar har en kvinna varit statsminister i tre (3) regeringar. Finansministerposten har innehafts av en kvinna tre (3) gånger.
Vi är långt ifrån en situation där kvinnor dominerar i politiken.
Varför är representation viktigt?
Spelar det verkligen någon roll hur könen är representerade i riksdag och regering, i kommunfullmäktigen och nämnder?
Det enklaste svaret är att föreställa sig motsatsen: En beslutande församling som består av endast endera könet.
Hur innerligt vi än eventuellt skulle inbilla oss det motsatta skiljer sig kvinnors och mäns levda erfarenheter fortsättningsvis från varandra. Yrkesval hör till de tydligast segregerande arenan. På arbetsmarknaden finns fortfarande kraftigt kvinno- och mansdominerade branscher.
Skillnader i erfarenhet är en central orsak till att kvinnor och män behöver vara jämlikt representerade i politiska organ.
Samtiden visar oss dessutom med all tänkbar tydlighet att inga segrar har vunnits för gott.
Både lokala och globala strävanden efter jämställdhet står under ständiga hot. Redan förda kamper måste föras igen.
I skuggan av klimatkris och krigshot är det lätt att förminska vikten av kvinnors rättigheter och jämställdhet: trots att bäggedera främjar både hållbar utveckling och fred.
Utrikesminister Pekka Haavisto har sammankallat till en internationell kongress om feministisk (jämställdhetsfrämjande) utrikespolitik i Helsingfors den 16 november.
De nuvarande 17 riksdagsledamöterna från Egentliga Finlands valdistrikt kommer från sju partier. Av de 17 är nio kvinnor och åtta män.
Som bäst pågår kandidatnomineringen inför riksdagsvalet i april. De sju nuvarande riksdagspartierna har hittills nominerat 89 kandidater. Av dem är 49 kvinnor och 40 män.
Sannfinländarna är det enda parti som nominerat alla sina kandidater. Av partiets 17 kandidater är åtta kvinnor och nio män.
SFP har hittills nominerat tio kandidater: sex kvinnor och fyra män. År 2019 blev Sandra Bergqvist SFP i Egentliga Finlands första kvinnliga riksdagsledamot någonsin.
För att riksdagen som väljs i april 2023 ska kunna bli historisk (hundra kvinnor!) behövs det kvinnliga kandidater att rösta på. I vårt valdistrikt ser upplägget lovande ut.
Däremot garanterar hundra kvinnor i riksdagen varken jämställda beslutsprocesser eller jämställd politik. Precis som på arbetsmarknaden är segregationen tydlig också i riksdagsledamöternas vardagsarbete: I försvarsutskottet samt i jord- och skogsbruksutskottet sitter – år efter år – mest män medan social- och hälsovårdsutskottet befolkas av en majoritet kvinnor.
Arbetet för jämställdhet är långt ifrån slutfört. Det kräver fortsatt uppmärksamhet och uthållighet på alla nivåer i beslutstrappan.
Korrigerad klockan 15.20: Finland har haft tre kvinnliga finansministrar, inte två som det stod i en tidigare version av texten.
Jaha, det var en synnerligen provocerande rubrik. Skall ni också ta över alla översittarfasoner som män har hållit på med i århundranden! Nåväl, då uppnår vi säkert jämlikhet till slut. Dvs när kvinnorna har tagit över av de förhatliga männen. Snälla nån…