ÅU 12.10.2019 04:00

Ska en städare som arbetar för Åbo stad ha en lön på 1500 euro?
Få vill svara på den frågan med bara ”ja” eller ”nej”. Det finns argument för båda svaren – beroende på vilken synvinkel man väljer.
Åbo stad har svarat ”ja” på frågan.
För att göra bolaget Arkea mer konkurrenskraftigt väljer staden att byta kollektivavtal för arbetstagarna. Åbo stad är största ägare i Arkea.
Beslutet leder till att till exempel städarnas löner sänks med 15-30 procent och kan landa på drygt 1500 euro. Sitt ”ja” förklarar beslutande politiker med att man vill säkerställa att det går bra för bolaget.
Om bolagets kostnader är för höga vinner Arkea inte mot billigare konkurrenter i upphandlingar. Då kan Arkeas anställda bli helt utan jobb.
Ett ”ja” kan därför förefalla förnuftigt och till och med sympatiskt — beslutsfattarna ser riskerna och agerar för att säkerställa arbetsplatser.
Att svara ”nej” på frågan kan vara en ryggmärgsreaktion: Det är fult och omoraliskt att sänka en redan låg lön.
Att svara ”nej” på frågan kan också handla om att se en större bild: Med en lön på 1500 euro kan det redan vara svårt att klara sig.
Där stadens politiker med ena handen sparar på lönen kan man med andra handen bli tvungen att höja på bidragen.
Också nej-lägret tänker förnuftigt och sympatiskt.
Både ja- och nej-svararna har alltså pragmatiskt sett rätt.
Ja-svararna kan hävda att det är bättre att se till att städarna har jobbet kvar.  Nej-svararna kan hävda att beslutet var felaktigt: Det leder till alltför tuffa livsvillkor för löntagaren.
I Åbo stads stadsstyrelses koncernsektion, där beslutet fattades, röstade Samlingspartiet, Centern och De gröna ”ja” till byte av avtal och därmed sänkta löner. SDP, VF och Sannfinländarna röstade emot.
Ett enskilt politiskt beslut är alltid en del av ett större mönster. Den aktuella lönesänkningspiruetten har möjliggjorts av den kommunala ivern att bolagisera delar av sina verksamhetsområden.
Det är kommunala politiker som har röstat ”ja” eller ”nej” till bolagisering.
Argumenten för att bolagisera har handlat om önskan om effektivitet – ofta liktydigt med inbesparingar. En följd ser vi nu. Man kan inte önska ”effektivitet” och ”inbesparingar” utan att inse vilka konsekvenserna blir.
Lönesänkning blir ett verktyg.
Kritikerna till bolagiseringsivern har sett detta komma. Om privata bolag håller en lägre lönenivå än det kommunalt ägda bolaget tvingar konkurrenssituationen den kommunala ägaren att agera. De tidigare kommunalt anställda får som bolagsanställda försämrad lön och villkor. Därmed har man uppnått de inbesparingar som önskades vid bolagiseringen.
Alternativet är att det kommunala bolaget inte klarar sig ”på marknaden” och de tidigare kommunalt anställda blir utan jobb.
Kritikerna har också varnat för att beslutsprocesser blir mindre transparenta. Koncernsektionen behandlade ärendet om att byta kollektivavtalet för Arkeas anställda som ett sekretessbelagt ärende.
Ska en städare som arbetar för Åbo stad ha en lön som sänks från 1700 till 1500 euro? En rad enskilda politiska beslut har banat väg för att en så konkret fråga nu behöver ställas.
Svaret – hur pragmatiskt motiverat det än må vara – avslöjar en bakomliggande ideologi.
Det är redan ett antal år sedan ett politiskt parti drev kampanj under devisen ”Motsättningarnas tid är förbi”.
Sloganen klingar som från en sedan länge förgången tid. Men det är inte särskilt många år sedan man offentligt beklagade politikens slätstrukenhet och avsaknaden av ideologiska skillnader.
Idag vinner främst identitetspolitiken terräng. Politiska åsikter i stora samtidsfrågor som till exempel klimatförändringen eller migrationspolitiken matchar inte nödvändigtvis en klassisk höger-vänster-skala.
Då det gäller beslut som får följder i plånboken är det fortsättningsvis mestadels lätt att se skillnaderna på höger- och vänsterpolitik.
Men ju större förra riksdagsvalets två stora vinnarpartier Sannfinländarna och De gröna växer sig, desto mindre förutsägbara blir utfallen i politiska beslut som gäller (kommunal)ekonomi. Sannfinländarnas och De grönas väljare är i främsta hand identitetspolitiskt profilerade.
I ärendet som kan utkristalliseras till att handla om städarnas löner i Åbo röstade De gröna med Samlingspartiet och Centern medan Sannfinländarna röstade med SDP och VF.
För oss som ska rösta i nästa val gäller det att uppmärksamt följa de politiska processerna – och också lyssna till argumenten.
Dessvärre blir det allt svårare. Ju fler kommunala och statliga verksamhetsområden som bolagiseras, desto fler beslut fattas utan den insyn vi vant oss vid.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln