Sjöng fåglarna lika flitigt förr?
I mina hemkvarter är fågelsången det starkaste ljudet dessa dagar.
Det finns inte en chans att jag skulle påstå något om vilken fågel som sjunger i vilken trädtopp, men jag hör dem, jag ser en del av dem, och jag njuter.
Deras sång gör mig glad.
Glädjen tror jag att handlar om det sången signalerar, att det är vår, att naturen är påtagligt nära, den förmedlar känslor av nystart och förhoppningar.
Sjöng fåglarna lika flitigt förr?
Säkert gjorde de det, men jag hörde dem inte – åtminstone inte de 20 första åren av mitt liv, och kanske inte det därpå följande decenniet heller.
Visst, det kan delvis förklaras med hemort eller boendemiljö, men jag är inte alls övertygad om det. Jag tror mer på det där med ålder.
I mitt inre funderar jag hur fågelsången, hur knoppar som brister, hur tranplogen som flyger förbi, hur vyn när jag kör över Rävsundet, hur allt det här kan ha blivit så viktigt.
Eller i varje fall: Hur sjutton kan fåglars sång inverka på hur man själv mår?
I det sociala medieflöde jag följer är fåglar också väldigt starkt närvarande. Här finns skickliga naturfotografer och här finns folk som kan ruskigt mycket om fåglar.
Vissa av dem har kanske fostrats till fågelskådare sedan barnsben, tänker jag, andra har hittat intresset senare. Jag har fostrats till respekt för naturen, och fått lära mig de vanligaste besökarna på fågelbrädet. Mitt intresse har nog snabbt riktats åt annat håll.
Nu märker jag det själv som förälder; en 20-åring kanske nu inte tycker att koltrastens sång är det häftigaste samtalsämnet.
Men visst sjunger de så fint. Och jag tänker att jag har då blivit väldigt mycket medelålders när jag fascineras av fågelsång och knoppar som brister, men det är inte någon negativ känsla alls.
Tvärtom märker jag hur små, små detaljer i ens vardag kan kännas betydelsefulla, och hur jag värdesätter sådant som kanske tidigare gick mig helt förbi.
Det finns många fördelar med insikten om att man ska sätta värde på varje dag, när den insikten faktiskt sjunker in.
Och det har säkert någonting med ålder att göra det också.
Inte är det så tokigt med att få bli äldre, och definitivt inte när man tänker på motsatsen.
Anja Kuusisto
Journalist vid ÅU
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.