Förflytta dig till innehållet

Sjöbevakningen firar 90 år – grundades för att stoppa spritsmugglingen i skärgården

Kim Lund
En sjövevakningsofficer under en båt
Kommendören för Västra Finlands sjöbevakningsstation Marko Tuominen var med om att presentera utställningen om Sjöbevakningens historia.

Sjöbevakningen firar sitt 90-årsjubileum ett år för sent. Festen skulle egentligen ha hållits i fjol, men coronapandemin satte stopp för festligheterna.

Nu hoppas man kunna fira ordentligt på hösten, men redan i måndags öppnades en utställning som i ord och bild berättar om de 90 åren.

Trots det omfattande materialet är fackboksförfattaren Johanna Pakola som har sammanställt utställningen blygsam då hon berättar om den.

– Den är bara ett ytskrap av Sjöbevakningens mångsidiga verksamhet. För att göra den mer detaljerad skulle det behövas flera hundra kvadratmeter utställningsyta.

– Jag gillar utmaningar, så nästa steg är att gå igenom arkiven för att hitta mera information om sjöbevakningsstationerna som i allmänhet grundades i Tullens gamla hus. Vintertid kunde det finnas tillfälliga stationer som är svårare att kartlägga.

Johanna Pakola har planerat utställningen.

Sjöbevakningen grundades år 1930 i syfte att stoppa den omfattande spritsmugglingen under förbudslagen. Tullen klarade inte längre av övervakningen och Sjöbevakningen blev en slags marin polismyndighet som också skulle hjälpa till att försvara Finlands gränser.

Eftersom marinen inte fick röra sig på det demilitariserade Ålands vatten föll övervakningen av öriket också på Sjöbevakningens ansvar eftersom den var underställd Inrikesministeriet och betraktades som en civil myndighet.

Man byggde snabbt upp en flotta med snabbgående och beväpnade båtar som lättare kunde jaga och hålla koll på spritsmugglarna, säger kommendören för Västra Finlands sjöbevakningssektion Marko Tuominen.

– Vi var inte så populära ute i skärgården. Det var många ljusskygga företagares verksamhet som gick om intet.

Det värsta som kan hända är en olycka mellan ett passagerarfartyg och något av de otaliga fartyg som transporterar olja eller kemikalier genom skärgården.

Risto Jääskeläinen kommendör för Finska vikens sjöbevakningssektion

Senare utvecklades verksamheten och under fortsättningskriget bistod man marinen.

Efter krigsslutet 1945 blev Sjöbevakningen en del av Gränsbevakningsväsendet. Porkala var utarrenderat till Sovjetunionen och sjöbevakarnas arbetsbild förändrades. Nu skulle man bland annat röja minor och bevaka sovjetiska fiskare som ville komma över till finskt territorium.

– Under den här tiden var vi sjöräddare, soldater och gränsbevakare, säger Tuominen.

Kim Lund
Kommendören för Västra Finlands sjöbevakningssektion Risto Jääskeläinen, författaren Johanna Pakola och kommendören för Skärgårdshavets sjöbebevakningsstation Marko Tuominen berättade om Sjöbevakningens 90 år då utställningens förhandsvisades för pressen.

Det var först år 1982 som Sjöbevakningen fick huvudansvaret för sjöräddningen och den verksamhet som vi tänker på då vi ser de grön-orange eller vita båtarna.

Kommendören för Finska vikens sjöbevakningssektion Risto Jääskeläinen säger att den viktigaste uppgiften i dag är att rädda människoliv.

– Det värsta som kan hända är en olycka mellan ett passagerarfartyg och något av de otaliga fartyg som transporterar olja eller kemikalier genom skärgården. Det skulle kräva ett välfungerande myndighetssamarbete för att förhindra en miljökatastrof och samtidigt rädda människoliv, säger Jääskeläinen.

Utställningen om Sjöbevakningens 90 år visas i Forum Marinum. Den öppnas på tisdag och är öppen hela sommaren.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter