Förflytta dig till innehållet

Sjöbevakarna i Pärnäs: ”Det känns fint att kunna bidra till att det går att leva i skärgården”

Monica Forssell
Två unga män vid en patrullbåt.
Sjöbevakarna Toni Laakso och Antti Kivekäs drivs av en vilja att hjälpa andra människor.

Den 1 februari bjöds det på gräddtårta med hallonsylt på sjöbevakningsstationen i Pärnäs, Nagu. Då var löjtnant Toni Laakso samt äldre sjöbevakare Antti Kivekäs på plats.

Orsaken till gräddtårtan var att Västra Finlands sjöbevakningssektion fyllde 18 år. Sjöbevakarna själva är båda 30 och var alltså då sjöbevakningssektionen såg dagens ljus ännu i lågstadiet.

I dag ingår de i den styrka på cirka tjugo personer som i skift, under dygnets alla timmar och under årets alla dagar ser till att nödställda i Åbolands skärgård får hjälp.

En sjöbevakningsstation på ett berg.Monica Forssell
Vid sjöbevakningsstationen i Pärnäs, Nagu, jobbar cirka 20 personer. Västra Finlands sjöbevakningssektion har hand om ett stort område. När kollegerna i norr ännu kan köra på isen simmar sjöbevakarna i hamnbassängen i Nagu.

Från kontorets fönster ser man Storströmmen breda ut sig och om kvällarna skymtar de stora passagerarfärjornas ljus i Stockholmsfarleden. Årets version av vinter bjuder på stor variation: Än är sundet isbelagt, än är det öppet vatten.

I hallen står svävaren redo och i hamnen ligger två patrullbåtar och väntar. Resten av fartygen har tagits upp för motorservice och ny bottenfärg.

En svävare inne i en hall.Arkiv/Monica Forssell
Svävaren kan behövas vintertid.

Just den här dagen har ändå inte börjat med gräddtårta utan med ett gemensamt morgonmål. På stationen avnjuts det nämligen varje dag klockan 8 gemensam frukost. En del av sjöbevakarna bor på stationen under de veckor de jobbar, andra åker hem efter avslutat pass.

Hur den här dagen kommer att se ut är det ingen som vet på förhand. Nästan alla uppdragen är alarmuppdrag. Den här tiden på året är det ändå ganska tyst i skärgården och sjöbevakarna kan koncentrera sig på att repetera viktiga kunskaper. Tema för februari är hur man räddar människor från is. Det finns också tid att visa runt ÅU:s reporter på det förhållandevis stora området invid Nagu-Korpo färjan i Pärnäs.

– Allt du ser är Nagu sjöbevakningsstation, säger Kivekäs med glimten i ögat. Kivekäs bor i Åbo men är uppvuxen i Nagu och säger att han känner sig lite som en ”skäribo”.

Utsikt över ett isbelagt hav.Monica Forssell
Från Pärnäs sjöbevakningsstation har man fin utsikt över en del av Storströmmen.

Och visst är området stort. När stationen byggdes samsades sjöbevakningen, lotsarna, lotskutterförarna, sjötrafikcentralen, kustradiostationen och farledsskötarna om området. Nu är bara sjöbevakningen och farledsskötarna kvar.

På en av stationens väggar hänger ett stort sjökort. Laakso visar med hjälp av ett snöre som fästs med en spik på Pärnäs att det är ungefär trettio sjömil till de två sidostationerna Susiluoto i Gustavs och Hitis i östra Åboland. För en patrullbåt tar det cirka en timme ta sig till Gustavs eller Hitis.

– Vi ställer oss ofta här vid sjökortet och kollar innan vi åker ut, berättar Laakso som innan han blev sjöbevakare bland annat körde taxibåt och tog ut människor till Bengtskär.

Det typiska uppdraget gäller en motorbåt som drabbats av ett tekniskt fel. Men sjöbevakarna sköter också sjuktransporter i skärgården, assisterar polisen och granskar båtar.

Sjöbevakningens patrullbåt å land.Monica Forssell
Så gott som all service på sjöbevakningens båtar görs av sjöbevakningssektionens egna maskinmän och maskinmästare.

Coronatiden har inneburit fler människor och båtar än vanligt i skärgården och förra året tog Nagus sjöbevakningsenhet, som alltså omfattar även stationerna i Gustavs och Hitis, hand om cirka 350 uppdrag.

Hur 2022 blir återstår att se.

– När all is har gått och vi har första dagen med sol, då vill folk ut till sina stugor för att granska att allt är i ordning, säger Kivekäs.

Ungefär där och då inleds den livligare delen av sjöbevakarnas år. Båtar stöter på grund, människor faller överbord, blir ormbitna, får motorstopp och stormar ställer till det.

Vad är det bästa med jobbet?

– Att kunna hjälpa människor i nöd, svarar Laakso och får medhåll av Kivekäs.

– Att få hjälpa människor, att ingen dag är den andra lik och att få köra båt i skärgården. Och som nästan skäribo känns det också meningsfullt att kunna bidra till att det går att bo och leva i skärgården året om. Om något händer kan vi hjälpa, säger Laakso.

Västra Finlands sjöbevakningssektion

Finland har två sjöbevakningssektioner: Finska vikens sjöbevakningssektion och Västra Finlands sjöbevakningssektion.
Västra Finlands sjöbevakningssektion utgörs av ett område som sträcker sig från Hangö västra till gränsen mot Torneå. Det betyder att kollegerna vid Virpiniemi sjöbevakningsstation ofta ännu kan köra bil på isen när sjöbevakarna i Pärnäs simmar i hamnbassängen.
Övervakningen av Skärgårdshavet och hela västra Finland sker i Åbo av sjöräddningscentralen och uppdragen fördelas från Åbo sjöräddningscentral.
Västra Finlands sjöbevakningssektion bildades då Skärgårdshavets sjöbevakningssektion och Bottenhavets sjöbevakningssektion slogs ihop.

Dela artikeln

En kommentar: “Sjöbevakarna i Pärnäs: ”Det känns fint att kunna bidra till att det går att leva i skärgården”

  1. Kaarina Rosenberg skrev

    Det gäller att kolla kartan noga och veta vart man är på väg. I Åbolands skärgård finns många holmar med samma namn så försäkra er om var klienten finns innan ni beger er iväg så att ni inte åker mot fel holme – den av dem med samma namn som är mer känd. I måndags var det just fallet att ni åkte iväg åt fel håll fastän nödcentralen visste precis på vilken holme klienten befann sig.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter