Sjöbevakarna i Hitis trivs på sin arbetsplats – stationens framtid grubblar man inte över i vardagen
Trots frågetecken kring framtiden rullar verksamheten vid Hitis sjöbevakningsstation på som normalt. Sjöbevakarna är i beredskap 24 timmar i dygnet året om för att hjälpa nödställda i den åboländska skärgården.
Förutom patrullering på området tar sjöbevakarna hand om identifieringsuppdrag av båtar och assisterar polisen till exempel vid stuginbrott, eller då ingen polispatrull finns nära.
Sampatrullerna med Kimitoöns bypolis försöker man få fart på igen, efter mindre aktivitet under coronan. Sjöbevakarna deltar då i polisens patrullering på fasta Kimitoön samt på Rosala/Hitis och bypolisen är med på sjöbevakarnas båtpatruller.
En annan viktig samarbetspart är den lokala brandkåren, för vilken man sköter sjuktransporterna. De frivilliga brandkåristernas lokalkännedom uppskattas högt.
Emilia ÖrnmarkDen lugna vintern ger tid för annat
Vintern är en lugn tid för sjöbevakarna.
Det finns tid för annat än uppdrag, som till exempel att ge ÅU:s reporter en rundtur på området. Den sköter äldre sjöbevakare Jonas Karlsson, bosatt i Åbo men uppväxt i Pargas.
Emilia ÖrnmarkVintermånaderna är också tid för att serva utrustningen och för att repetera och öva kunskaper.
Att stiga in på stationen i Hitis är som att stiga in i ett hem. Skorna tas av innan man stiger direkt in i vardagsrummet där tv:n står påslagen. Stationen känns stor med sina åtta rum.
Emilia ÖrnmarkUnder sina arbetspass bor Karlsson här på stationen, liksom de andra 9-10 personer som jobbar här. De anställda kommer från många olika håll i landet, den som har längst väg kommer från Fredrikshamn.
Tre personer åt gången, vilket är minimibesättningen för båtarna, är på jobbet allt mellan fyra och åtta dagar i följd. Under en treveckorsperiod jobbar man elva dagar.
Så gott som alla har ett eget rum på stationen, här finns ett kök där en sjöbevakarkock med huvudansvar tillreder mat varje dag och dessutom finns gym och bastu i närliggande byggnader.
Emilia Örnmark100 uppdrag per år i området
Uppdragen för Hitispartullen är ungefär hundra per år, av vilka 80 procent infaller under sommarmånaderna. I februari i år var uppdragen två, medan man en sommarmånad kan ha tjugo uppdrag eller fler.
Området som sköts från Hitis är stort. Det går upp längs viken mot Salo och norra fliken av Kimitoön, täcker Kimitoöns yttre skärgård med till exempel Vänö, Örö och Bengtskär och gränsar i väster till Pargas port och Borstö.
I det här området ligger Hitis lämpligt nog precis i mitten.
Emilia ÖrnmarkGillar jobbet, platsen och stationen
Utsikten från stationen på Stormnäsudden tar verkligen andan ur en.
– Det är nog fint här – sämre platser finns det ju, säger Karlsson och spanar ut över fjärden från fönstret.
Emilia ÖrnmarkKarlsson har jobbat här i Hitis mer än tio år och trivs med både stället och jobbet. Bäst tycker han om känslan av att känna sig nyttig då han får hjälpa folk. I jobbet finns möjlighet att specialisera sig till exempel inom maskinsidan eller inom utredning, då den första förtjusningen med att åka båt kanske lagt sig.
Till sjöss rör sig sjöbevakarna vintertid med sin gamla iståliga järnbåt från år 1984 eller med hydrokopter. En svävare, som är en mångsidigare farkost, har testats i Hitis och kan eventuellt ersätta hydrokoptern.
Emilia Örnmark– I år är det inte ordentlig is, den har varit dålig hela vintern. Folk rör sig inte på isen, så det är ganska lugnt här. Och det är ju bra. Men det här kompenseras nog under sommaren, då kan det bli åtta till nio timmar på fältet under en dag, säger Karlsson.
Hur hektisk en sommardag blir beror på vädret – fint väder betyder folk till sjöss. De flesta uppdrag handlar då om motorstopp och mindre segelbåtar som kör på grund. Enligt Karlsson är det mer sällan som någon är i livsfara.
– Men situationen kan förstås alltid eskalera i dåligt väder, säger Karlsson.
Han minns starkt en gång i mörker och blåst när patrullen räddade en nödställd paddlare, som hamnat i vattnet och hjälplös hängde fast vid sin kajak.
Emilia ÖrnmarkDet huvudsakliga arbetsredskapet under sommarsäsongen är patrullbåten. Den går 40 knop och med den tar man sig på en dryg halvtimme till utkanten av området. Den övervintrar i Nagu, och längtan efter att få ta den i användning är stor. Järnbåten går inte mer än tio knop.
Personalen har fått säga sin åsikt om framtiden
Den eventuella framtida förändringen av Hitisstationen är inte något man här grubblar över i vardagen.
– Man har nog frågat oss vad vi tycker, men besluten görs ju högre upp. Alternativen är begränsade och långt handlar det om kostnader, säger Karlsson.
ÅU har i tidigare artiklar informerat om Gränsbevakningsväsendets mål om att gränsbevakare i framtiden skulle vistas mindre på de olika stationerna och i stället mer ute på fältet.
Enligt utredningen gällande nätverket av sjöbevakningsstationer dras inga stationer in, men förändringar kommer att ske. Det verkar stå klart att Gränsbevakningsväsendet inte är redo att investera i någon reparation av Hitis sjöbevakningsstationen, som sägs ha nått slutet av sin tekniska livslängd.
Beslut om framtiden för stationen fattas tidigast år 2024. Man har också spekulerat kring andra placeringsorter, som Kasnäs eller Dalsbruk.
Emilia ÖrnmarkKarlsson ser inte att en möjlig förändring skulle hindra verksamheten, men poängterar att längre in mot fastlandet, som i Dalsbruk, är det mer is som försvårar framfarten. Å andra sidan finns det de som tycker att det är besvärligt att ta sig ut till Hitis och transporter av reservdelar kräver lite mer planering.
En fördel med Hitisstationen är att den ligger längst ute på en udde, där obehöriga sällan rör sig.
– Här på stationen har vi bra utrymmen och det är trevligt för de anställda, säger Karlsson, som uppskattar att stationen nu fått ett kylsystem för att göra de varma sommarmånaderna drägliga.
Emilia Örnmark
Arkiv/Emilia Örnmark
Emilia Örnmark
Den människan finns nog inte, som inte skulle ”digga” en sådan idealisk arbetsplats…