De har hittat bland annat spår av gamla växter, skärvor av kärl, en stor nål och ben från fiskar. Fynden tecknar en bild av hur livet på ön Själö i Åbolands skärgård sett ut förr – och hur det utvecklats under århundradens lopp.
– I de övre jordlagren har vi hittat ben från stora husdjur och i de undre lagren finns det mer fiskskelett. Det tyder på att husdjuren har blivit vanligare här ungefär på 1700-talet, säger Rantanen.
Gropen han gjort fynden i ligger invid den gamla lantgården Fogdeby mitt på Själö. Sammanlagt har arkeologerna grävt fyra hål i olika delar av ön, och fynden varierar beroende på ställe.

Lempiäinen-Avci och Rantanen är med i forskningsprojektet Livets ö vid Åbo universitet. Det tvärvetenskapliga projektet började i år och avslutas 2021, och dess syfte är att samla information om hur människan och naturen växelverkat på Själö under gångna århundraden.
–Vi vill undersöka hur naturen och människan kommit överens med varandra och levt sida vid sida i hundratals år. Det tycks bli allt svårare för människan att klara av det, säger Ilari Sääksjärvi, professor i biodiversitetsforskning och vetenskaplig ledare för Livets ö-projektet.
Projektet leds av biodiversitetsenheten vid Åbo universitet och projektgruppen har tolv medlemmar. I gruppen ingår biologer, arkeologer och historiker.
– I forskarvärlden har Själö blivit känt för forskning om havet överlag och Skärgårdshavet i synnerhet, men jag tycker den här ön har potential att vara ett underlag för tvärvetenskaplig forskning, säger Sääksjärvi.
Enligt honom är budgeten för det treåriga projektet ungefär 300 000 euro. Hälften av pengarna är extern finansiering från Konestiftelsen.
På grund av begränsningar i budgeten har arkeologerna Lempiäinen-Avci och Rantanen fått bara två veckor på sig att göra utgrävningar. Tiden räcker till för att gräva titthål i marken men inte till mer omfattande arkeologiska undersökningar.

De arkeologiska fynden kompletteras bland annat av kulturhistorisk forskning. Doktoranden Heta Lähdesmäki studerar Själös historia utifrån skriftliga källor och intervjuer med ättlingar till människor som bott och arbetat på ön.
– Jag vill veta hur människornas förhållande till naturen sett ut här. Vilka arter har människan dragit nytta av och vilka har varit skadliga? Hur har människans inställning till naturen förändrats?
I en källa har Lähdesmäki till exempel hittat ett omnämnande om att fjärilen gammaflyets (Autographa gamma) larver orsakat stor skada på skörden på 1940-talet. I en annan källa nämndes en urgammal svart häst, och Lähdesmäkis nyfikenhet vaknade direkt.
– Hur såg den urgamla svarta hästens liv ut på Själö? I historieforskning utgår man ofta från människan men jag är väldigt intresserad av djur och växter.

Ön Själö ligger söder om havsområdet Erstan och har en mångsidig, och på många sätt dyster, historia. I början av 1600-talet grundades ett sjukhus för spetälskepatienter på ön, och anstaltens verksamhet höll på till 1785. Då begravdes den sista spetälskepatienten Malin Matsdotter på Själö.
I början av 1800-talet byggdes ett mentalsjukhus på Själö. Från och med 1889 var alla patienter på Själö kvinnor.
Mentalsjukhuset stängdes först 1962. Sedan dess har byggnaderna hört till Åbo universitets forskningsinstitut för Skärgårdshavet som numera är en del av universitetets biodiversitetsenhet.
Enligt Ilari Sääksjärvi är universitetets vision att utveckla Själö till en mångsidig forskningsenhet där det också finns rum för besökare. Projektet Livets ö är ett steg i rätt riktning, säger Sääksjärvi.
– Det här är det första verkligt tvärvetenskapliga projektet som vår enhet genomför.
Utöver forskningsverksamheten innefattar projektet konstnärliga workshoppar på Själö. Den första workshoppen kommer att ordnas sensommaren 2020.